Fru talman! Jag kan förstå att Inga Berggren inte
vill diskutera med några andra socialdemokrater i den
här debatten. Men orsaken till att både jag och Lars
Stjernkvist deltar i den här debatten är ju att vi som
politiker har fått massor av brev. I egenskap av ma-
joritet här i kammaren har vi fått signaler från männi-
skor som har varit bekymrade. Det är naturligtvis vår
uppgift som politiker att lyssna på dessa människor.
Jag uttrycker alltså här i talarstolen att vi är bekymra-
de. Vi hoppas att vi kan hitta lösningar på en hel del
av de problem som finns när man måste göra så här
stora besparingar.
Låt mig peka på hur komplicerat det här livet är.
När vi diskuterade de olika alternativen och en mo-
tion från Centerpartiet som vi biföll, och som handla-
de om att arbetslösa ungdomar inte skulle bli utan
bostadsbidrag, var det ju ett sätt att rädda de ungdo-
mar som hade egna bostäder så att de skulle kunna bo
kvar. Då begränsade vi ytorna litet extra. Det har
naturligtvis inneburit andra konsekvenser för kanske
framför allt villaägare. Man kan ju också fundera över
vad man gjorde från början när bostadsbidragen in-
fördes. Det skulle kanske ha varit en ytbegränsning
långt tidigare när vi hade ekonomiska resurser att
klara detta för en normal bostad.
Detta är alltså komplicerat. Det finns en del pro-
blem. Vi är beredda att diskutera lösningar på de
problemen när vi har fått den här utvärderingen. Vi
vet ju att det finns problem genom alla de brev vi har
fått. Därför ser jag med intresse fram emot den dis-
kussion som vi kommer att ha i bostadsutskottet och
här i riksdagen. Ytterst handlar det ju om hur vi skall
få fram pengar för att rätta till problemen, eller också
får vi använda oss av de pengar som finns inom de
ramar som vi har beslutat om här i riksdagen. Vi skall
naturligtvis försöka medverka till att hitta lösningar
om det visar sig att detta är fördelningspolitiskt felak-
tigt.