Fru talman! Jag skall vända mig till statsrådet den
här gången. Statsrådet säger att det är många som inte
har fått någon sänkning. Det är självfallet bra att de
preliminära siffrorna visar det. Dessutom är de många
som har fått draghjälp av en rejäl räntesänkning sedan
valet. Det är också bra. Men kvar står det faktum att
dessa preliminära siffror bekräftar det som vi befarade
i höstas - vi har fått många brev och telefonsamtal
som har vittnat om det också - nämligen att det finns
en grupp som trots att de redan har små omständighe-
ter drabbas väldigt hårt. Det kan handla om tusenlap-
par i sänkt standard per månad. En del av dem blir
inte heller hjälpta av de sänkta räntorna.
Jag tillhör dem som i alla sammanhang å det var-
maste pläderar för att vi måste hålla fast vid budget-
saneringen. Det är oerhört viktigt att vi inte återigen
skapar den situation som bidrog till att vi tvingats
fatta alla dessa svåra beslut. Men - och det vet jag att
företrädare för regeringen har sagt vid många tillfäl-
len - när man har genomfört ett så omfattande pro-
gram under hård tidspress måste man, nu när vi börjar
få fast mark under fötterna, vara beredda att göra
fördelningspolitiska justeringar.
När jag ser alla de beslut som jag har varit med
om under åren sedan 1994 har jag svårt att hitta någon
enskild fråga som har så stor betydelse för dem som
drabbas - kanske inte så många i och för sig - som
just de förändrade reglerna för bostadsbidrag. Därför
har jag svårt att se någon justering som har större
fördelningspolitisk träffsäkerhet än en lindring av
effekterna för just denna grupp. Därför delar jag helt
Lennart Nilssons ambition att åstadkomma en lindring
för den här gruppen.