Fru talman! Här i kammaren diskuterar jag med
statsrådet. Jag återkommer väldigt gärna och diskute-
rar i bostadsutskottet på torsdag med Lennart Nilsson
och Lars Stjernkvist.
Ja visst - vi har varit överens om besparingarna.
Det jag samtidigt försöker säga är att eftersom man
ser att det finns oerhörda skevheter i ett förslag - som
t.o.m. statsrådet säger har tagits fram litet snabbt och
att man inte har hunnit se över och analysera det till-
räckligt - hade det varit mycket bättre att vi redan i
höstas hade kunna förbättra för den kategori männi-
skor som drabbas vid beräkningen av hushållets in-
komster. Det är just den delen jag har riktat in mig på
i den här diskussionen. När majoriteten inte nappade
på förslaget gick Moderaterna också med på - som ett
andrahandsalternativ - att utvärderingen skulle ske
snabbt och att ett underlag skulle tas fram.
Jag vill också poängtera att i det moderata försla-
get om den samlade inkomsten som grund fanns också
ett förslag till finansiering. Det skulle alltså inte på
något sätt störa de ramar vi då diskuterade.
Som jag uppfattar situationen nu innebär svaret
från statsrådet - med vissa nyanser nu i den andra
omgången - att det är dags för bostadsutskottet och
riksdagen att ta initiativ eftersom regeringen ännu inte
har gjort det. För mig verkar det som att regeringen
ganska mycket pratar runt och håller tunt vad den
lovar. Människorna har upptäckt detta, Maj-Inger
Klingvall. Oroliga och förtvivlade människor väntar
på svar.
Hotet mot välfärden, statsrådet, är det sorgliga
faktum att regeringen är splittrad och inte har förmå-
gan att genomföra konkreta åtgärder. Det svenska
högskattesamhället motverkar både arbetet och före-
tagande. Många låg- och medelinkomsttagare, speci-
ellt barnfamiljer, är genom skattesystemet bidragsbe-
roende och därmed, som jag ser det, fångna i en fälla
som är svår att ta sig ur. Det svenska högskattesam-
hället får och har därmed sociala konsekvenser för
väldigt många familjer. Det handlar inte bara om att
människor med höga inkomster betalar höga skatter,
utan om att människor med låga och normala inkoms-
ter gör det och får så litet kvar. Det är betydligt värre
ur social synpunkt. Jag menar att socialdemokratisk
skatteklåfingrighet och planhushållning inte vinner
någon framgång. Människor vill och måste få be-
stämma mer själva. De måste få behålla mer av sina
inkomster. Då kan också åtskilligt fler leva på sin lön
utan att vara beroende av bidrag. Helt klart är att det
är så människorna vill ha det.