Fru talman! Låt mig börja med att kommentera
något av det Inga Berggren sade. Jag tror att det är
viktigt att än en gång understryka att det underlag som
fanns när propositionen skrevs var ett statistiskt fram-
räknat underlag på budgeteffekter och en fördelnings-
politisk analys. Nu tar vi fram ett underlag som byg-
ger på faktiska ansökningar. I den meningen blir det
alltså ett säkert underlag som beskriver de rätta för-
hållandena. Men vi är inte färdiga ännu, och det här
underlaget är inte fullständigt, eftersom alla ansök-
ningar inte har kommit in.
Det är naturligtvis också skälet till att vi inte har
kunnat göra det här tidigare. Jag tycker också att Inga
Berggrens otålighet visar på bristande insikt om att vi
måste vänta tills ansökningarna är analyserade om vi
skall kunna förlita oss på ett bra underlag.
Däremot är det nu viktigt att vi kan efterkomma
bostadsutskottets beställning, om att vi skall åter-
komma så fort vi kan. Därför kommer redovisningen
att lämnas på torsdag. Det handlar alltså om en rap-
port som överlämnas. Det handlar inte om att rege-
ringen har överlämnat initiativet i den mening som
Inga Berggren påstår. Initiativet finns naturligtvis hos
mig som ansvarig minister. Jag skall självklart gå
igenom det här ordentligt och i samband med vårbud-
geten lägga fram de eventuella förslag som jag finner
är nödvändiga.
Sedan jag kan inte låta bli att fråga en gång till om
Inga Berggren vill lägga in mer pengar i bostadsbi-
dragen, eftersom Inga Berggren samtidigt säger att de
inte skall finnas kvar, om jag förstår det rätt, utan i
stället clearas mot mindre skatt.
Nu har ju de här personerna så låga inkomster att
de betalar nästintill ingen statsskatt. Så jag har väldigt
svårt att förstå hur detta skall gå till.
Däremot har jag förstått av de ställningstaganden
som Moderata samlingspartiet har gjort i bostadsut-
skottet och i riksdagen att moderaterna är beredda att
finansiera det med en neddragning för alla, även för
de 180 000 personer som i dag inte drabbas av någon
nedskärning.
Några kommentarer också till Chatrine Pålsson.
Vad gäller bakgrunden till att regeringen lade fram
förslag om individuella inkomstgränser finns det väl
egentligen två delar. Den ena är att den disponibla
inkomsten ser olika ut i en familj med en hemarbetan-
de förälder och en familj med två förvärvsarbetande
föräldrar. Den förvärvsarbetande familjen har kostna-
der, inte minst kostnader för barnomsorg och resor,
som familjen med en hemarbetande inte har.
Den andra delen är förstås de besvärliga margina-
leffekter som uppstår när man går ut och jobbar och
direkt får en minskning av bostadsbidraget. I det nya
systemet med individuella inkomstgränser kan man ju
tjäna ända upp till 58 500 innan någonting händer
med bostadsbidraget.
Och, som sagt, när det gäller daghemsplatser är
väl 70 000 en relevant snittsiffra i dag, Chatrine Påls-
son. Det är naturligtvis så att om den ekonomiska
beräkning som Chatrine Pålsson presenterar skulle
vara riktig skulle inte en enda småbarnsmamma job-
ba. Men nu är det inte på det sättet. Vi skulle faktiskt
inte klara ekonomin i Sverige om det inte vore så att
så många kvinnor, även kvinnor med småbarn, arbe-
tar. Det bidrar mycket mer till samhällsekonomin än
vad det kostar.
Någon retroaktiv ersättning kan vi förstås inte
åstadkomma. Det har att göra med att vi måste ta
ansvar för en finansiering av eventuella justeringar.
Jag förstod att Chatrine Pålsson inte var så tänd på att
tala om kronor och ören. Men skall man ta ansvar för
statens ekonomi och för samhällsekonomin måste
man tyvärr också prata kronor och ören.
Jag vill också gärna fråga en gång till hur Chatrine
Pålsson vill finansiera sina förslag till förändringar.