Fru talman! Vi kristdemokrater vill ta ekonomiskt
ansvar. Vi har också lagt fram en budget som faktiskt
är starkare än vad de flesta andra partiers budgetar är.
Varje parti prioriterar på sitt sätt. Ordet priorite-
ring kan måhända ses som ett modeord, men det är ett
viktigt ord. Genom prioritering ger vi till känna den
etik vi står för. Vi kristdemokrater vill i vår budget
prioritera dem som har det tyngst, dem som har det
svårast. Vi vill att de som har det bättre får betala. Jag
diskuterar gärna kronor och ören. Men jag tycker
faktiskt att man måste utgå från de människor som
drabbas och som har det svårt.
Jag blir litet ledsen på Maj-Inger Klingvall - vi
har ju diskuterat familjepolitik många gånger - när
socialdemokraterna framställer det som om en hemar-
betande inte bidrar med någonting till samhället. Det
tycker jag är häpnadsväckande! Den arbetsbörda man
har och den arbetsinsats man gör när man fostrar och
vårdar sina barn måste, tycker jag, tas med som en
insats även om man inte får någon ersättning för det.
Det kommer jag att fortsätta att göra.
Under de här åren har det blivit många försäm-
ringar. Jag skall nämna några. Vårdnadsbidraget har
försvunnit. Det är sänkt barnbidrag, borttaget fler-
barnstillägg, borttaget barntillägg vid svuxastudier,
sänkt ersättningsnivå i föräldraförsäkringen, sänkt
ersättningsnivå i sjukförsäkringen, sänkt a-
kasseersättning, höjda egenavgifter, höjda dagisavgif-
ter, höjd fastighetsskatt och rullande fastighetstaxe-
ring. Och nu bostadsbidraget.
Allt detta har gjort att människor går med en stor
säck på ryggen. De orkar inte mer. Vad man kallar
försämringarna är oviktigt. Det är den totala belast-
ningen som gör att det måste till en förändring. Det
hoppas jag kommer.