Fru talman! Det går snabbt undan här på eftermid-
dagen.
Dagens debatt om regionalpolitiken handlar ju i
grunden om huruvida Sveriges riksdag och regering
skall förmå leva upp till de stolta deklarationer som
företrädare för alla partier i passande sammanhang
använder sig av om att hela Sverige skall leva och
utvecklas.
Från Centerpartiets sida har Kjell Ericsson och
Per-Ola Eriksson utvecklat argumentationen för par-
tiets synpunkt i de här frågorna. Jag vill börja med att
instämma i deras tidigare anföranden.
Flera andra talare i dagens debatt har tagit upp den
mycket allvarliga situation som stora delar av vårt
land befinner sig i när det gäller arbetslöshet och
utflyttning. Det är ett fåtal län som under senare år har
tagit hand om befolkningsökningen medan stora delar
av Sverige blöder.
När Bertil Persson nu som moderatföreträdare ta-
lade om att storstäder också har problem, noterade jag
att moderaterna försöker att sitta på alla stolar samti-
digt. Tidigare i dag hade vi ju lyssnat på Patrik
Norinder som talade väl om regionalpolitiken och om
behovet av att samhället tar ansvar för att hela Sverige
skall kunna leva - inklusive Norrlands inland.
Det är naturligtvis alltid roligare och lättare att
tala om framtiden, om vad man vill göra, om vilka
visioner man har för att utveckla samhället. Men det
är tyvärr också nödvändigt att först ta till sig den
sanna, om än aldrig så smärtsamma, bilden av hur
verkligheten och utvecklingstendenserna ser ut. Då är
det dessvärre så att många län och landsdelar nu har
en situation som är likartad med, för att inte säga
värre än, de mest dystra åren på 60-talet. Det var då
AMS i Norrland uppfattades som en förkortning av
uttrycket "Alla måste söderut".
Det här har belysts av många talare i dag. I årets
första nummer av Norrländsk Tidskrift belystes det
här på ett väldigt tydligt sätt. Man konstaterar där att
Norrlandslänen är de län som främst har drabbats av
den utflyttningsvåg som vi har sett under 90-talet på
samma sätt som under 60-talet.
Norrländsk Tidskrift konstaterar att det på fem år
har blivit nästan 20 000 färre norrlänningar. Det är,
som någon tidigare konstaterat, två tre storstadsområ-
den som tagit hand om befolkningsökningen.
Därmed inte sagt att det inte också finns problem i
storstadsområdena. Det finns det självklart. Det skall
vi ta till oss. Men det är inte samma typ av undersys-
selsättning. Det är mer av sociala svårigheter, social
misär, som finns i förortsområdena.
Det är fel, tycker jag, att ställa upp en motsättning
mellan storstadsutveckling och landsbygdsutveckling.
Det är egentligen två sidor av samma mynt. En stark
befolkningskoncentration i storstäderna ger ju pro-
blem i miljön. Det behövs nya vägar. Det kommer till
nya, stora, snabbt uppbyggda förortsområden som inte
förmår att ta hand om människor på ett sätt som är
acceptabelt.
Sedan har vi den andra sidan av myntet i de delar
av landet som dräneras på människor och företag. Där
har vi outnyttjade resurser. Det är egentligen en
enorm kapitalförstöring som de landsdelarna utsätts
för. Det drabbar naturligtvis hela folkhushållet. Det är
skolor som inte används, affärer som inte används och
det är vägar och annan infrastruktur som inte kommer
till användning. Alla borde ändå tycka att detta är
angelägna frågor.
Jag skulle vilja anknyta till det som Patrik Norin-
der sade som företrädare som Moderaterna. Jag tror
inte att det finns en enda moderat kvar i kammaren
som kan svara. Man kanske inte är så intresserade av
frågan när det kommer till kritan. Men det är beteck-
nande att Moderaterna nu när det gäller just möjlighe-
terna att stötta upp företagsamheten i Norrlands in-
land, går armkrok med Socialdemokraterna för att ta
bort den reducering av arbetsgivaravgiften som har
gällt i Norrlands inland tidigare.
Man är alltså beredd att höja arbetsgivaravgifterna
- det parti som annars talar om vikten av att sänka
skatter och avgifter. Nu ger man Socialdemokraterna
stöd för att höja arbetsgivaravgifterna. Det drabbar
Norrlands inland och företagsamheten där.
Det vore intressant att höra litet mer utvecklat från
Moderaternas sida och gärna från Patrik Norinder -
han är ju partiföreträdare i den här frågan - hur man
kan motivera denna skattehöjning. För det är en
skattehöjning när man höjer arbetsgivaravgifterna
igen på det här sättet.
Detta med Gävleborgs situation har en del talare
tidigare här i dag tagit upp. Lennart Rohdin från
Folkpartiet hade många goda exempel på hur Gävle-
borgs län är väldigt hårt drabbat av arbetslöshet och
befolkningsutflyttning. Bara under det senaste året
minskade befolkningen i Gävleborgs län med mer än
2 000 personer.
Då är det självklart viktigt att vidta motåtgärder.
Det som jag och många andra har lyft fram i motioner
och interpellationer här i kammaren, är t.ex. bra in-
frastruktur. Det handlar om vägar - länsvägar, enskil-
da vägar, järnvägar och annat - som måste hålla god
standard. Det är många här i kammaren som tidigare i
dag har berört de här frågorna. Men jag tar upp dem i
alla fall. Det finns en del oklarheter som står kvar.
De gäller t.ex. E 4:an som nu byggs ut längs
Norrlandskusten. Det vore naturligtvis väldigt klokt
att göra det här sammanhållet på ett bra sätt så att det
inte blir flaskhalsar kvar. Därför har jag och flera med
mig motionerat om att fullfölja E 4-bygget i de delar
där det finns flaskhalsar kvar, t.ex. genom Hälsing-
land och på sträckan Enånger-Hudiksvall, som riske-
rar att bli kvar några år till som en flaskhals på E 4:an.
När det gäller järnvägen har vi den bit som Agneta
Brendt som den senaste av talarna här var inne på.
Det gäller sträckan mellan Uppsala och Gävle. Där är
det angeläget att snarast möjligt få till dubbelspår.
Annars blir det en flaskhals både för Ostkustbanan
och för Norra stambanan.
Det som jag ändå skulle vilja understryka särskilt
är den ambition att få i gång snabbtågstrafiken på
Norra stambanan som flera talare har varit inne på.
Det har vi vid ett flertal tillfällen haft interpellations-
debatter med kommunikationsminister Ines Uusmann
om här i kammaren utan att få några rejäla besked.
Det vore väldigt värdefullt att få det i dag när vi pra-
tar om regionalpolitiken här i kammaren.
Det vore ju oerhört förödmjukande - provoceran-
de - mot Gävleborgs län och befolkningen i länet om
man rustar banan och sätter i gång snabbtågstrafiken
inom några år men inte stannar på de stora stationer
man passerar - typ Bollnäs och Ljusdal - som är
belägna längs Norra stambanan.
Det vore värdefullt att få ett besked av någon före-
trädare för Socialdemokraterna, åtminstone någon
länsföreträdare. Agneta Brendt talade ju t.ex. väl om
detta. Hur kommer man att rösta i dag? Det finns en
reservation nr 20 från Centerpartiet och Folkpartiet
där vi tar fasta på det här. Det finns naturligtvis alla
möjligheter att rösta på den motionen för Agneta
Brendt och andra som talar väl i de här frågorna.
Men jag är rädd för att man när sanningens minut
kommer - och det är sanningens minut i dag när
kammaren tar upp de här frågorna - ändå inte röstar
för de här frågorna.
Slutligen, fru talman, vill jag säga några ord om
vikten av ett bra företagsklimat. Företagarna i länet,
Gävleborgs län, har på ett positivt sätt försökt att
penetrera den här frågan och komma med konkreta
förslag om hur man kan skapa ett bättre företagskli-
mat för att säkra arbete och utveckling i Gävleborgs
län.
Regeringen går nu ett litet steg på vägen i den
proposition som man har lagt fram. Man talar om
möjligheter till s.k. frizonsförsök eller försöksområ-
den. Jag tycker att det finns skäl, och det har jag ut-
vecklat i en motion till riksdagen, att gå betydligt
längre för att avreglera och ta bort onödig byråkrati
och bestämmelser som hämmar företagarnas utveck-
ling.
Det vore värdefullt, tycker jag, om riksdagen kun-
de samla sig till att gå några steg ytterligare på den
här vägen för att stödja ett bra företagsklimat, kanske
i synnerhet i de områden av landet som är hårdast
drabbade av arbetslöshet.
Jag ser att min taletid rinner i väg. Jag skulle ha
sagt några ord om distansutbildningen också - där har
Centerpartiet i sin motion krävt att flera distansut-
bildningsmöjligheter skall komma till stånd - men för
tids vinnande gör jag inte det nu.
Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 20 om Norra stambanan och tågförbindelsen
Stockholm-Östersund.