Fru talman! Det är en rad åtgärder som diskuteras
i anslutning till frågan om att stimulera en regional
och lokal utveckling. Det berör de flesta politikområ-
den. Det är väl uppenbart att för att samhället i olika
skepnader med framgång skall kunna möta struktur-
omvandlingen krävs en genomarbetad strategi. Det
krävs flexibilitet, hög åtgärdsberedskap och samarbe-
te över sektorsgränser.
Jag skall något beröra situationen för kommunerna
på det småländska höglandet, dvs. Aneby, Eksjö,
Nässjö, Sävsjö, Tranås och Vetlanda kommuner. De
befinner sig i en situation där de har utvecklat ett nära
samarbete. Bakgrunden till samarbetet är den struk-
turomvandling som höglandet genomgår. Den om-
vandlingen har i sin tur fått arbetslöshet och befolk-
ningsminskning liksom en föråldring av befolkningen
som följd.
Jönköpings län som helhet är ur sysselsättnings-
synpunkt ett framgångsrikt län. Samtidigt är det ett
delat län i den meningen att till följd av strukturom-
vandlingen på det småländska höglandet är problemen
i den delen av länet betydligt större.
Nu arbetar kommunerna utifrån en gemensam vi-
sion där man försöker få fram styrmedel för att nå
uppställda mål inom sex olika områden. Det gäller
kommunikation, näringsliv och marknadsföring, kul-
tur, utbildning, miljö och en intern kommunal sam-
verkan.
Det område som jag annars sysslar mest med är ju
kulturfrågorna. Jag vill i det sammanhanget under-
stryka att det faktiskt är viktigt att arbeta för att stödja
kultur i hela landet. Arbetet med Hela Sverige skall
leva är oerhört väsentligt och bärs upp av åtskilliga
tusentals eldsjälar. Dessa betyder oerhört mycket för
att glesbygder och områden med vikande befolk-
ningsunderlag skall kunna stå emot en negativ ut-
veckling.
Trots detta minskade exempelvis befolkningen på
det småländska höglandet förra året med ungefär
1 000 personer. Utbildningsnivån är i förhållande till
riket i övrigt låg när det gäller såväl gymnasieutbilda-
de personer som personer som har genomgått en ef-
tergymnasial utbildning. Under namnet Högskolan på
höglandet sker ett metodiskt arbete för att komma till
rätta med detta. Man arbetar med att få till stånd en
virtuell högskola som bygger på distansutbildning
med modern kommunikationsteknik. Det innebär att
man kan befinna sig på sin bostadsort och arbetsplats
även under den tid som högskoleutbildningen genom-
förs. Det är en angelägen uppgift för kommunerna att
finna effektiva former för denna utbildning.
Artikeln i Dagens Nyheter har ju diskuterats
mycket. Bl.a. tog Berit Andnor upp den i debatten
tidigare i dag.
Hon konstaterade att det är naturligt att siffrorna
är olika, särskilt som Sverige är ett stort land och är
glest befolkat i den norra delen. Jag kan instämma i
den utgångspunkten. Men samtidigt har vi t.ex. Jön-
köpings län. Länet har drygt 300 000 invånare och får
per capita lägst belopp. Men länet är inte så glesbe-
folkat. Per invånare blir det 5 900 kr. Stockholm -
som ingen kan beskylla för att vara en av de mest
glesbefolkade områdena i landet - får enligt samma
beräkning 5 300 kr per invånare - eller 9,3 miljarder
mot 1,8 miljarder för Jönköpings län.
Jag är inte en av dem som tycker att det är viktigt
att diskutera om detta har varit hemligt eller inte. Jag
tror inte att det är så. Dessa siffror finns säkert till-
gängliga på olika håll. Berit Andnor hänvisar bl.a. till
NUTEK:s arbete. Men det är viktigt att diskutera hur
balansen ser ut totalt sett mellan de olika delarna av
landet i fråga om de regionalt nedbrytningsbara med-
len. Dessa siffror bör vara en alarmklocka för riksda-
gen.
Jag tror inte att Norrlandslänen får för mycket.
Men jag tror att vi skall diskutera hur vi skall ha det
med de satsningar som sker i Stockholmsområdet i
relation till de satsningar som sker t.ex. i Jönköpings
län. Jag tror inte att de regionalpolitiska problemen är
större i Stockholm än vad de är i Jönköpings län och
definitivt inte på det småländska höglandet.
Jag har i en motion föreslagit att det småländska
höglandet bör kunna tas med i försöksverksamheten.
Det skall bli en mer flexibel användning av arbets-
marknadsmedel. Jag har gjort det med hänvisning till
vad arbetsmarknadsutskottet så sent som i höstas sade
i ett uttalande om vidgad flexibilitet. Det vore också
en poäng att en del av ett län skulle kunna arbeta så.
Då skulle det gå att mäta effekterna för verksamheten
i länet i övrigt. Jag beklagar att arbetsmarknadsutskot-
tet inte nu har valt att tillstyrka de utmärkta förslagen
i motionen.