Fru talman! I den proposition som ligger bakom
det ärende vi just nu behandlar står att gärningar som
inte är straffbelagda i Sverige normalt inte bör vägas
in även om de i ett annat land föranlett ett fängelse-
straff av avsevärd längd.
Detta tycker jag är ett ypperligt förslag från rege-
ringen, som utskottet också tillstyrker, vilket också
jag vill göra.
Orsaken till att jag går upp i talarstolen är att jag
tycker det är dags att regeringen snabbt visar att man
menar allvar med detta. I lördagens Dagens Nyheter
kunde vi läsa om ett fall som visade det motsatta i den
praktiska hanteringen. Det är ju inte regeringen, utan
Invandrarverket som står för hanteringen av de en-
skilda ärendena. Det handlar om en kamerunsk familj
som riskerar att bli utvisad ur Sverige med hänvisning
till straff för ett brott som begåtts i ett annat land, men
som enligt svensk straffskala inte skulle ha rönt sam-
ma konsekvenser. I dag visade det sig att det främsta
skälet till utvisningen inte längre är det faktum att
brottet begåtts, utan att familjen gömt sig undan ut-
visning under ett antal år.
Självklart måste svensk lagstiftning fungera så att
det inte skall löna sig att gömma sig undan utvis-
ningsbeslut. Men i det här fallet borde man konstatera
att om utvisningsbeslutet i sig bygger på felaktiga
grunder så borde regeringen granska det och skapa
något slags prejudikat, så att vi snabbt får genomslag
för den text som finns i det här lagförslaget, alltså att
man bör väga in om det är en annan straffskala i ett
annat land.