Fru talman! I söndagens Dagens Nyheter var hu-
vudnyheten: "Nytt förslag om några veckor: Ännu
tuffare flyktingpolitik. Sverige kan komma att skärpa
flyktingpolitiken ytterligare. Den kommitté som skall
lägga fram förslag i slutet av juni vill vidga flykting-
begreppet, men samtidigt få bort asyl på politisk-
humanitära grunder, erfar DN." Enligt artikeln kom-
mer Sverige även att införa striktare regler för in-
vandring av anhöriga, och fler asylbeslut skall tas
redan vid gränsen. Tillfälliga uppehållstillstånd disku-
teras, och större insatser i närområdet skall göras för
att förebygga flyktingskap. En samsyn råder enligt
artikeln, mellan Moderaterna, Centern och Socialde-
mokraterna, vilket kan förklara varför Centerpartiet
inte har en enda reservation till betänkande SfU16
och att Moderaterna i de reservationer som de fram-
lagt vill skärpa lagstiftningen. Det var ju faktiskt
samsyn som var ordet.
Före folkomröstningen om EU-medlemskap utlo-
vades ett gränslöst EU. Gränslöst kan vara något
positivt - en människa kan vara gränslöst god. Men
vad gäller flyktingpolitiken innebär detta gränslösa
EU en harmonisering av bl.a. visumordningen.
I dag har EU visumtvång mot 70 länder. EU-
kommissionen har föreslagit att det skall vara 130
länder. Hur många länder i världen finns det då kvar,
och vilka länder är det? "Festung Europa" verkar vara
ett faktum, och Sverige som länge varit en ljuspunkt
och som kämpat för internationell solidaritet ingår i
denna fästning med höga murar. Bosnierna med kroa-
tiska pass har visserligen fått tillfälliga uppehållstill-
stånd samtidigt som regeringen dock införde vi-
sumtvång för kroatiska medborgare med motivering-
en: "Kan vi inte sända tillbaka ett lands medborgare
till deras eget territorium, då är det rimligt att vi inte
heller ger möjlighet för de människorna att resa till
Sverige." Med all rätt ställer vi i Vänsterpartiet oss
frågan: Står regeringen fast vid sitt löfte att försvara
asylrätten?
Under pingsthelgen anordnade Koalitionen mot
rasism tillsammans med Hassans vänner en festival.
Samtidigt anordnades en tribunal om svensk flykting-
politik. Jag var där, men jag var också den enda riks-
dagsledamoten. Åtta flyktingar och deras jurister
redovisade sina fall. Efter genomgången stod det
väldigt klart att svensk flyktingpolitik skärpts, och i
många fall råder rena moment 22 för flyktingarna.
Asylsökande har rest med legalt pass - anledning till
avslag. Asylsökande kan inte förevisa legalt pass -
anledning till avslag. Asylsökande torterades av poli-
sen men släpptes - anledning till avslag. Personer
som torteras till döds kan inte söka asyl. Vad förvän-
tar sig egentligen svenska myndigheter?
Fru talman! Utlänningens levnadssätt och förvän-
tade levnadssätt tillmäts stor betydelse i betänkandet.
I regeringens proposition föreslås att begreppet
"hederlig vandel" skall ersättas med "hederligt och
skötsamt levnadssätt" vad gäller uppehållstillstånd för
andra än asylberättigade. Det var många som reagera-
de mot att just skötsamhet skulle införas i svensk
lagtext, eftersom detta begrepp inte någonstans har
definierats. Juan Fonseca och jag hade en interpella-
tionsdebatt med statsrådet Blomberg om just detta.
Vad som är skötsamt förändras över tiden. I sek-
lets början var det t.ex. skötsamt att gå i kyrkan varje
söndag; en sanning som knappast gäller i dag. Sköt-
samhet handlar alltså mycket om samhällets normer
som förändras över tiden och som alltid är underför-
stådda och otydliga. Hur begreppet skötsam skall
kunna göras begripligt, eller glasklart, som Gustaf von
Essen uttryckte det, synligt och avgränsat för en per-
son som nyss anlänt till vårt land, förstår jag ej. För-
slaget står i skarp kontrast till begreppet rättssäkerhet
som jag trodde gällde även våra flyktingar och in-
vandrade kamrater.
Efter den debatten togs också förväntningarna på
att utlänningen skall leva skötsamt och hederligt bort,
och det gamla begreppet hederlig vandel skall använ-
das. Det skall majoriteten i utskottet ha heder för.
Samtidigt säger man dock i nästa sats: Utskottet anser
inte att uttrycket utesluter att man i bedömningen av
utlänningens levnadssätt kan väga in att han är miss-
skötsam. Då är vi tillbaka till Gå. Vad är misskötsam-
het?
Vad gäller levnadssättets betydelse för asylberätti-
gade säger utskottet att det inte går att ställa upp någ-
ra riktlinjer för vilken grad av allvarlig brottslighet
eller misskötsamhet som kan tolereras. Jag vill i detta
sammanhang påpeka att av asylsökande från Bosnien
har Sverige beviljat flyktingstatus endast till drygt
2 % medan Frankrike gett flyktingstatus till ca 60 %
och Nederländerna till mellan 80 och 90 % av de
sökande.
Bland de asylsökande som fått stanna av humani-
tära skäl finns många som våldtagits eller torterats av
polis eller militär i hemlandet. Att göra det möjligt att
neka dessa människor en fristad i Sverige med hän-
visning till en i förväg icke definierad misskötsamhet
är förödande. Vänsterpartiet anser att det i lagtexten
klart måste anges att misskötsamhet i sig inte skall
kunna leda till att någon asylberättigad blir nekad
uppehållstillstånd. Det gör det inte med utskottets
förslag. Där står på grund av brottslighet eller någon
annan omständighet. Någon annan omständighet blir
då misskötsamhet.
Vad gäller medborgarskap vill regeringen att ut-
länningen skall ha levt skötsamt och hederligt och kan
föväntas iaktta ett sådant levnadssätt även i framtiden.
Utskottet har visserligen ändrat "ha levt skötsamt och
hederligt" till "fört en hederlig vandel". Men kan
någon berätta för mig hur någon över huvud taget kan
göra en prognos om vilket levnadssätt någon männi-
ska kan komma att föra? Vem är det som skall göra
den bedömningen? Enligt Vänsterpartiet räcker det
med att en utlänning som söker svenskt medborgar-
skap skall ha fört en hederlig vandel. Den sittande och
alla andra regeringar borde veta hur svårt det är att
göra prognoser.
Utskottet delar propositionens uppfattning att
otvetydigt konstaterade anmärkningar mot utlänning-
ens levnadssätt skall kunna leda till att uppehållstill-
ståndet dras in. Men ingenstans står vem dessa otve-
tydiga anmärkningar skall komma ifrån. Om en rasis-
tisk grupp otvetydigt har anmärkt på mosaiska trosbe-
kännare att de besöker synagogan på lördagar och
undviker att äta fläskkött är det en otvetydigt konsta-
terad anmärkning.
Apropå otvetydigt konstaterade anmärkningar och
misskötsamhet kan jag informera dem av kammarens
ledamöter som äter surströmming att om man öppnar
en burk surströmming i sin egen lägenhet i Tyskland
är det en otvetydigt konstaterad anmärkning och
misskötsamhet. Den svenska som gjorde det blev
vräkt från sin bostad. Hon fick dock behålla sitt uppe-
hållstillstånd trots denna allvarliga anmärkning mot
hennes levnadssätt. Jag tror inte att vare sig regering-
en eller utskottet avsett ett sådant fall, men det visar
hur viktigt det är att vi formulerar oss rätt.
Invandrarverket anser att de alltför sent får känne-
dom om anmärkningar i fråga om utlänningens lev-
nadssätt och vill därför utsträcka tidsfristen för åter-
kallelse av uppehållstillstånd från 2 till 3 år. Det gör
man samtidigt som man kräver terminalåtkomst till
polisregister. Det får väl ändå vara måtta på Invand-
rarverkets krav. Dagens datorer är snabba. Om man
har tillgång till polisregistret via dem är det väl ändå
inte motiverat att utöka tidsfristen för återkallelse till
3 år. Var finns nu det parti som mest brukar motsätta
sig dataregistrering för att all sådan kan missbrukas
och därmed kränka individens integritet?
Vänsterpartiet motsätter sig både den förlängda
tidsfristen, som enbart kan vara av administrativ art,
och terminalåtkomsten.
Under rubriken Uppehållstillstånd efter inresa an-
ges att tillstånd inte bör beviljas om det finns anled-
ning att anta att sökanden har verkat för en organisa-
tion som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag.
Vänsterpartiet motsätter sig detta förslag, vilket även
innebär en skärpning av praxis från 1992. I praxis
från 1992 står att sökanden "skall ha verkat för" - inte
"finns anledning att anta". Vem är det som skall göra
bedömningen?
Låt mig ta ett exempel. Det har faktiskt fram-
kommit att vissa medlemmar i ANC utövat visst mått
av övergrepp, vilket enligt regeringen innebär att alla
ANC-medlemmar indirekt medverkat. Med den före-
slagna skärpningen av praxis innebär det att exem-
pelvis Nelson Mandela inte skulle vara välkommen
till Sverige. Kan det verkligen vara meningen?
Vänsterpartiet anser att det minst måste krävas
bevis för att utlänningen själv skall ha medverkat i
sådana handlingar. Är det med stöd av denna ännu
icke antagna praxis som invandrarverket stämplat
Napoleon Aponte från Peru som terrorist? Är det med
stöd av detta som invandrarverket har funnit anled-
ning att anta att Napoleon Aponte har verkat för en
organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av
olika slag? Några bevis har nämligen inte invandrar-
verket. När han dessutom blev frikänd av åklagaren
eftersom man inte kunde hitta några bevis kvarstår det
endast en möjlig väg för invandarverket, nämligen att
hävda att det finns anledning att anta. Är det så rätts-
säkerheten för våra flyktingar skall fungera i framti-
den?
Regeringen betonar också att utgångspunkten
måste vara att myndigheterna fattat ett riktigt beslut i
asylärendet. Det anser vänsterpartiet också, men då
måste myndigheterna vara beredda att erkänna att de
begår misstag. Det finns enligt underökningar inget
folk i världen som går sina myndigheter till mötes så
troskyldigt som svenskarna. Trots att invandrarverket
under en tremånadersperiod under hösten 1994 i 15
olika JO-utlåtanden kritiserades, många gånger all-
varligt, fortsätter vi att tro på dem.
Jag vill återigen ta Napoleon Aponte från Peru
som exempel. Aponte avvisades tillbaka till Peru i
höstas. Enligt våra myndigheter fanns det ingen fara
för honom att återvända till Peru. Peru sades vara en
rättsstat med ett fungerande rättssystem och Aponte
hade inget att frukta, trots att svenska myndigheter
stämplat honom som terrorist.
Aponte anlände kl 4 på morgonen till Lima där
han överlämnades till den väntande polisen. Han
utsattes för doppning, dvs. slag med gummibatong i
duschen tills han svimmade. Han utsattes för ubåten,
dvs. blev stoppad i en tunna full av avföring med
händerna bundna på ryggen. Han utsattes för skenav-
rättning. Tortyr som numera är dokumenterad av
Karolinska institutet. Napoleon Aponte har överlevt
och återvänt och kan vittna om att svenska myndighe-
ter inte alltid fattar riktiga beslut i asylärenden.
I lördagens Dagens Nyheter kunde vi på debattsi-
dan läsa om familjen Bamane som utvisades av rege-
ringen 1992. Familjen lämnade inte Sverige utan
gömde sig och lämnade in en ansökan där det visades
att det brott som var anledningen till att familjen utvi-
sades inte är straffbart i Sverige. Då fattade Invand-
rarverket ett annat beslut, nämligen avvisning på
grund av att familjen gömt sig undan det felaktiga
beslutet.
Som sagt, vänsterpartiet tror gärna på myndighe-
terna, men då måste myndigheterna utan prestige
också vara beredda att ändra felaktiga beslut.
Fru talman! Kärleken kan träffa människor som en
blixt från klar himmel. Flyktingar är inget undantag. I
Sverige finns en grupp kvinnor som är gifta eller
sambor med män med utländsk ursprung. Männen har
flytt från sina länder och sökt asyl i Sverige. Under
den långa väntetiden har de träffat svenska kvinnor
och inlett förhållanden som många gånger resulterat i
gemensamma barn.
Enligt svenska lagar måste mannen åka tillbaka till
sitt land för att söka uppehållstillstånd. Förhållandet
skall också prövas med en tvåårig prövotid. Det kan
ta flera år, särskilt för dem som har män från Ma-
rocko, Tunisien och Algeriet att få denna prövotid.
Paren kan ibland prövas i 4-6 år innan de kan leva ett
normalt liv. Den svenska kvinnan skall helst bevisa
sin vilja att få tillbaka den avvisade genom att sam-
manbo i dessa länder, dvs. resa från arbete, bostad
och det ansvar hon har här hemma. Hon skall visa upp
kärleksbrev, telefonräkningar och resekostnader.
Ett enigt socialförsäkringsutskott har begärt att de
problem som föreningen Återföreningen visar på
skulle lösas i propositionen. Vänsterpartiet uppskattar
de försök som gjorts för att lösa problemen och den
beredvillighet utskottet visat i förklarande texter. Men
vi anser trots det att betänkandet inte tar tillräckliga
humanitära hänsyn.
Vi har i vår motion pekat på att en utlänning som
gömmer sig anses begå ett brott och därför inte bevil-
jas uppehållstillstånd. Jag har läst ett antal sådana
avslag. För många utlänningar med anknytning i Sve-
rige blir det nödvändigt att gå under jorden för att få
fortsätta att leva med sin familj. Dessa, oftast fäder,
betraktas då som kriminella och kommer därför inte
att beviljas uppehållstillstånd. Detta problem är inte
löst i betänkandet.
Invandrarverket har förklarat att man aldrig avvi-
sar en mamma till en svensk medborgare men att man
prövar fäderna extra noga. Man prövar deras intresse
för barnen. Man kontrollerar om de betalar underhåll
och hur ofta de träffar sina barn. Men vad jämför man
med - svenska fäders intresse av att betala underhåll
och träffa sina barn? Det är enligt Vänsterpartiet vik-
tigt att man även i utlänningsärenden erkänner att
barn har behov av båda sina föräldrar - inte bara
mamman. I ett svenskt fängelse sitter en afrikansk far
till två svenska medborgare. Han är dömd till utvis-
ning. Brottet begicks innan han träffade den kvinna
som skulle bli mor till hans två barn. Men rättvisans
kvarnar mal långsamt. Efter det att hans första och
andra barn föddes dömdes han till fängelse och ut-
visning. Var finns hänsynen till de två mycket unga
svenska medborgarna och deras behov av sin far?
I myndigheternas handlande - att aldrig avvisa
mödrarna till svenska medborgare men kontrollera
fäderna extra noga - innebär att alla inte är lika inför
lagen. Vänsterpartiet kommer att driva denna fråga till
sin spets.
Fru talman! De flesta av de föreslagna förändring-
arna av utlänningslagen innebär skärpningar och gör
det svårare för Sverige att utöva en human och gene-
rös flyktingpolitik, det som socialförsäkringsutskottet
en gång sade sig vilja verka för i EU. Men det var
kanske bara i EU - inte i Sverige.
Vänsterpartiet har elva reservationer till SfU15,
och jag står självklart bakom Vänsterpartiets alla
reservationer, men av hänsyn till den träffade över-
enskommelsen om att hålla nere antalet voteringar
yrkar jag endast bifall till reservationerna 3 mom. 1,
17 mom. 11 och 23 mom. 20.