Herr talman! Det är inte bara fängelserna som är
överfulla. Det gäller också häktena. Jag har gjort
besök på häktet i Uppsala. Jag träffade då personer
som fick avtjäna hela sin strafftid där. En person
fick i december löfte om en annan plats i maj, och
en person hade avtjänat 18 månader på häktet.
Sedan tycker jag att det var illa valt att jämföra med
sjukhusen. Här handlar det ju också om andra
saker. När det gäller cellernas storlek t.ex. kan man
inte jämföra med en sjukhussal. Inlåsningen är ett
annat delproblem här. Dessutom har det betydelse
att många intagna är psykiskt störda. Allt detta gör
att det inte bara för de intagna blir väldigt
påfrestande. Över huvud taget blir
arbetssituationen helt omöjlig för dem som arbetar
på anstalterna.
Göthe Knutson upprepar återigen hur många
platser till som det blir. Men man har ju försökt att
åtminstone komma i gång med en differentiering
och olika behandlingsformer. Men det hela verkar
ha kullkastats genom den överbeläggning som
råder.
Hur många slutna och öppna fängelseplatser skall
samhället kunna ha råd med? Om man fortsätter på
den inslagna vägen innebär det att
återfallsfrekvensen blir allt större och att människor
kommer att återvända till fängelset i ännu större
utsträckning än som tidigare varit fallet. Om man
inte får en totalt ändrad inställning när det gäller
sättet att komma till rätta med brottsligheten går det
inte att få ett stopp på det här. Behovet av nya
fängelseplaster blir i stället allt större.