Herr talman! Först gäller det beläggningen på
anstalterna. Där är det alltså belagt till närmare
hundra procent och vid något enstaka tillfälle mer
än så.
Det finns dock möjligheter att låta två interner dela
rum. Detta är fullt möjligt. Förhållandena blir
därmed inte sämre jämfört med hur det på många
sjukhus är -- och för övrigt i decennier har varit. På
nämnda vis kan man alltså tillfälligt lösa problemen
med överbeläggning.
Samtidigt pågår ett mycket omfattande arbete med
utbyggnader huvudsakligen av paviljonger.
Dessutom planeras två slutna riksanstalter. På s. 6 i
betänkandet står det:
''I anslagsframställningen för budgetåret 1994/95
har Kriminalvårdsstyrelsen hemställt att totalt
omkring 1 040 platser, varav omkring 920 slutna,
skall tillföras under perioden 1993/94--1995/96.
Härtill kommer -- -- -- 360 till 480 platser för det
ökade behovet av anstaltsplatser med anledning av
ändrade regler för grovt rattfylleri.''
Man har arbetat med detta i stort sett sedan
Kriminalvårdsstyrelsen fick ett bemyndigande från
regeringen. Arbetet är i full gång. Det kan Birthe
Sörestedt, utifrån den information som vi får i
Kriminalvårdsstyrelsen, också intyga. När nämnda
antal platser uppnåtts är vi av med det här
problemet.
Sedan gäller det planeringen inför ett frisläppande.
Jag får alltså medhåll av Berith Eriksson. Som jag
sade inledningsvis i den här debatten kan vi nog
tillsammans åstadkomma väldigt mycket om vi
anstränger oss. Om kravet på
Kriminalvårdsstyrelsen och anstalternas personal --
på dem som är ledningsansvariga -- skärps, kan
ännu fler räddas. De här människorna slipper alltså
komma tillbaka till det träsk där de tidigare fanns
och där de mer eller mindre blev indragna i
kriminalitet och brottslighet.
Personligen har jag alltid engagerat mig -- dock
kanske med begränsade möjligheter -- i detta och
eftersträvat en effektivare återanpassning.