Herr talman! Jag har också läst artikeln i Expressen
som Berith Eriksson åsyftade. Det är möjligt att det
som flickan berättade är sant. Det är möjligt att alla
de andra artiklarna och berättelserna i radio och i
TV, om hur illa det har varit planerat inför en
frigivning, har varit riktiga. Det måste vi
tillsammans, genom Kriminalvårdsstyrelsen och
anstalterna, ändra på. Vi måste göra det bättre.
Detta förfall har inte inträffat under de två år som
vi har haft en borgerlig regering. Den borgerliga
regeringen föresatte sig från första stund, i
regeringsdeklarationen, att restaurera en förfallen
kriminalpolitik. Det var målsättningen.
I det syftet tog man sig an en mängd olika områden
inom kriminalpolitiken genom tillsättandet av
utredningskommittéer som Fängelseutredningen,
Straffutredningen på det straffrättsliga området,
Ungdomsbrottsutredningen, m.fl. Man har
åstadkommit väldigt mycket. I utredningarna, som
i allmänhet har varit parlamentariska, har man
arbetat gemensamt och tvärs över partigränserna
med det goda för ögonen.
När en utredning avlämnar ett delbetänkande och
så småningom ett slutbetänkande går det till
vederbörande departement för remissbehandling
hos de organ, institutioner och inte minst
myndigheter som är relevanta, för att de skall att ge
sin åsikt. Det grundliga arbetet kommer så
småningom att medföra ett beredningsarbete i
departementet, i detta fall i Justitiedepartementet.
Om detta berättas det åtskilligt i det här
betänkandet från justitieutskottet, som vi nu
behandlar och som vi förmodligen skall rösta om i
morgon.
Vi har egentligen mycket gemensamt när det gäller
åsikter och värderingar. Jag blir i alla fall litet
förvånad över det påstående som Birthe Sörestedt
gjorde inledningsvis och återkom till några gånger
i sitt anförande, nämligen att den nuvarande
kriminalpolitiken går i fel riktning.
Jag erinrade mig genast om när Anna-Greta Leijon
var justitieminister och blev kritiserad från
borgerligt -- inte minst från moderat -- håll, för den
slapphet som var tydlig inom kriminalvården. Den
tog sig uttryck i massor med rymningar och ett
ständigt ökande antal rymningar, inte bara från
öppna anstalter utan också från slutna.
Det fanns en landsförrädare av ansenligt mått --
spioner brukar de kallas -- som bokstavligen
promenerade ut från en kriminalvårdsanstalt. Det
fanns otaliga exempel på sådant. Svenska folket
reagerade -- särskilt de människor som anser att de
betalar för att normala samhällsmedborgare skall
kunna känna trygghet i samhället. Detta är
uppgiften för en god kriminalpolitik och för
Kriminalvårdsverkets arbete.
Vi konstaterade att opinionen blev så stark, inte
minst bland socialdemokratiska väljare, kanske
också bland dåvarande vpk:s väljare, att Anna-
Greta Leijon lovade att det skulle bli hårdare tag.
Det var hennes eget uttryck. Jag tror verkligen att
det inte bara var hennes syfte utan att hon också
hade börjat ta tag i saken. Så inträffade återigen att
den dåvarande socialdemokratiska regeringen
sparkade en minister. Justitieministrarna blev ju
många under de där åren. Anna-Greta Leijon fick
inte fullfölja sitt arbete.
Så kom vi fram till det maktskifte som nu har gett
mycket goda resultat av alla områden, icke minst på
det kriminalpolitiska området. Denna regering,
och våra fyra regeringspartier, håller på att
restaurera en förfallen kriminalpolitik som förvisso
också innehåller vårdmoment.
I de socialdemokratiska reservationerna i det här
betänkandet avspeglas naturligtvis det synsätt som
Birthe Sörestedt nyss gav uttryck för. Men det
avspeglas icke på annat sätt än att
Socialdemokraterna vill skynda på det arbete som
de vet pågår.
I något avseende, i någon reservation, har
Socialdemokraterna en fundamentalt annorlunda
syn än vi. De vill t.ex. ha fler permissioner och
kortare strafftider i vissa avseenden.
Socialdemokraterna berör också
halvtidsfrigivningen på ett sätt så att man skulle
kunna få intryck av att de har sprungit ifrån sina
tidigare ställningstaganden. Men det var faktiskt
under en socialdemokratisk regering som vi fattade
de första besluten om att halvtidsfrigivningen skulle
upphöra och att man i stället skulle få tvåtredjedels
straffavtjäning. Jag har inte fel i detta påstående.
Jag konstaterar att det kan vara svårt att klart
uppfatta vad Birthe Sörestedt egentligen menade,
om nu Socialdemokraterna är på väg att springa
ifrån sitt ställningstagande.
När det gäller längre strafftider vill jag bara fråga
om inte Socialdemokraterna har ställt upp på att
bl.a. rattfylleristraffen skall vara längre och att
man, naturligtvis, skall vårda och helst ''vårda bort''
det som kallas alkoholism och som måhända till
dels är en sjukdom. Visst har Socialdemokraterna
gjort det, men nu är det fråga om vad de verkligen
har gjort, vad de har sagt, vad de har ställt upp för
och om de i sådana här debatter kommer att glida
undan sanningen. Det vore angeläget att få klara
besked, inte minst när det gäller rattfylleridelen
som under de borgerliga regeringsåren har varit
aktuell hela tiden.
När vi talar om frigivning och den risk som den
frigivne löper att på nytt hamna i gäng pågår ett
arbete, en beredning, i Justitiedepartementet och
hos Kriminalvårdsstyrelsen. Det pågår också ett
arbete på en rad av de områden där
Socialdemokraterna har framställt yrkanden. Detta
presenteras bl.a. i en stor partimotion som har
avsöndrat en samling reservationer.
Man kan räkna till fem socialdemokratiska
reservationer. Den sista i ordningen i vår
förteckning, reservation 7, är som bekant en
reservation som tillämpas endast i den mån det
blivit majoritet för reservation 2.
Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer
samt på de yrkanden som Berith Eriksson har ställt
för sitt parti, Vänsterpartiet.
Vi kanske ett ögonblick kan stanna upp för de två
reservationerna från Ny demokrati, vilka jag över
huvud taget inte har nämnt tidigare i mitt inlägg.
Den ena, reservation 5, handlar om personalens
kontrollbefogenheter. Därmed avses personalen
vid våra kriminalvårdsanstalter.
Utskottsmajoriteten skriver att den har stor
förståelse för syftet med kraven i den motion som
ligger till grund för reservationen. Beredningen av
Fängelseutredningens förslag bör dock inte
föregripas. Därför avstyrker utskottsmajoriteten
denna reservation. Det kommer ett konkret förslag
från Justitiedepartementet till riksdagen ganska
snart.
Den andra reservationen från Ny demokrati,
reservation 6, handlar om narkotika i anstalt.
Texten på s. 18 och 19 i betänkandet klargör den
uppmärksamhet som utskottet i sin helhet fäster vid
narkotikaproblematiken. Förhållandena är inte
bra. Den hearing som vi nyligen hade i
justitieutskottet med två tillsynsmän och den
facklige ordföranden i ett av förbunden, vilka
kunde detta ämne, gav oss klart besked om att
mycket behöver göras. Jag vill hänvisa till det
program som finns hos de sju
kriminalvårdsregionerna om planeringen av
narkotikabekämpande insatser. En
sammanfattning av programmet finns på s. 19 i
utskottets betänkande.
Med tanke på den alltför knappt tillmätta taletid
som jag har begärt skall jag avsluta detta inlägg
med att citera ur slutet av ärendetexten beträffande
narkotikan. Där står: ''Utskottet utgick i förra årets
ärende från att KVS organiserar
narkotikabekämpningsarbetet på anstalterna på ett
ändamålsenligt och från kostnadssynpunkt
effektivt sätt -- -- --.''
För den skull avstyrker vi aktuella motioner under
hänvisning till att den nya organisationen mot
narkotika på anstalterna måste -- det förutsätter
vi -- komma till stånd och bli effektiv. Vi kommer --
det är ett litet hot -- från riksdagens sida att följa
upp detta arbete och se till att det blir ordning på
det hela. Naturligtvis sker det med den goda
målsättningen att varje anstalt skall vara
narkotikafri. Ingenting borde vara omöjligt då det
gäller någonting så förfärande som att människor
förstörs fysiskt och psykiskt av narkotika. 40 % i
snitt av dem som tas in på fängelser är narkomaner
när de kommer in. Dess värre förefaller det som om
flera kommer ut från fängelset såsom narkomaner,
fastän de när de togs in på fängelset inte var
narkomaner. Detta kan aldrig tolereras.