Herr talman! Vi har kanske har nått kulmen när det
gäller rop på längre och hårdare fängelsestraff,
åtminstone ute i samhället. Det börjar nu åter att
föras en debatt om nyttan och resultatet av att låsa
in människor utan vettig vård och behandling. Det
finns alltså en chans att dagens negativa utveckling
skall kunna vändas.
Resultatet av Moderaternas valslogan är
förfärande. Häkten och arrestlokaler är mer än
överbelagda. Och det är likadant på fängelser, där
man nu har fått börja med dubbelbeläggning i
cellerna. Trots dagens ekonomiska svårigheter, som
vi ju blir påminda om när det gäller praktiskt taget
alla områden, skall ett stort antal nya
fängelseplatser inrättas.
Vi i Vänsterpartiet anser att det var och är ett
misstag att man tog bort halvtidsfrigivningen. Det
skall naturligtvis inte fungera på det sättet att de
dömda bara släpps efter halva verkställighetstiden,
och det var väl egentligen aldrig heller meningen.
Tänk om man bara hade satsat hälften av vad de
nya platserna kostar på frivården! Frivården skulle
ju ta hand om de dömda under andra halvan av
strafftiden, men man fick aldrig de ekonomiska
resurser som behövdes för att klara den uppgiften
på ett bra sätt.
I dag kan man läsa om fängelsedömda som släpps
ut utan att de har bostad, utan eftervård och utan
möjligheter att försörja sig lagligt. En del av detta
lyckades frivården tidigare att ordna. I gårdagens
Expressen kunde man läsa om en ung flicka som tog
på sig ett brott som hon inte hade begått enbart för
att få tak över huvudet och slippa begå nya brott för
att kunna försörja sig.
Vänsterpartiets krav är att halvtidsfrigivningen
skall återinföras och att frivården skall tillföras
tillräckliga medel för att under den andra halvan av
det utmätta straffet kunna göra det som behövs för
att återanpassa människor till ett liv ute i samhället.
Försöket med samhällstjänst har pågått under flera
år, och det med gott resultat. Detta borde leda till
att fler kategorier dömda skulle kunna komma i
fråga för det alternativet.
Kriminalvårdsforskarna Lisa Somander och Lars
Krantz blev för cirka ett halvår sedan klara med en
total fångundersökning -- det var 25 år sedan sist.
I sin rapport tar de död på en del myter bl.a. om
svängdörrar på fängelser och om för generösa
permissioner. Men de fann också att man inom
kriminalvården i dag hanterar minst 1 000
kvinnomisshandlare per år, som praktiskt taget
samtliga inte får någon behandling. Några har fått
genomgå enstaka kurser i social färdighet, men det
rör sig om kurser som inte har varit relaterade till
deras brott.
Vi har inte råd att inte behandla dessa män -- det
handlar ju till nästan 100 % om män. Bakom varje
kvinnomisshandelsbrott finns ett brottsoffer. Det
bästa sättet att skydda dessa kvinnor i framtiden är
att få brottslingen att upphöra med sitt sätt att
agera. Det hjälper ju inte att låsa in dessa män för
längre eller kortare tid, om de kommer ut dubbelt
så farliga än vad de var innan man låste in dem.
Vi har i många år talat om kontraktsvård för denna
typ av brottslingar. Kontraktsvård för
kvinnomisshandlare, våldtäktsmän och
incestutövare måste byggas ut, främst för
våldsoffrens skull.
En annan punkt som vi tar upp i vår motion är
kriminalvårdens transporttjänst. I senaste numret
av Polistidningen skryter transporttjänstemännen
själva med att de utgör Sveriges mesta resebyrå.
Vänsterpartiet har yrkat avdrag med 35 miljoner på
den anslagsposten, vilket motsvarar den höjning
som regeringen föreslår.
Under verksamhetsåret 1992/93 transporterades
16 861 personer ut ur Sverige till en kostnad av 148
miljoner. Ett enkelt matematiskt överslag säger att
det blev 8 800 kr i genomsnitt per person. Eftersom
man vet att det ofta var fråga om stora barnfamiljer
utgjordes minst en tredjedel av barn. Man måste
verkligen tänka till kring denna verksamhet och se
på hur den går till och hur stora kostnaderna
verkligen är.
Till sist vill jag kommentera socialdemokraternas
reservationer, eftersom Vänsterpartiet inte har
någon meningsyttring till detta betänkande
beroende på att jag inte kunde närvara vid
justeringstillfället. Vi kommer naturligtvis att rösta
för reservation 1. Jag vill också utbrista att det var
synd att vi inte ordnade detta när vi hade majoritet.
Också reservation 2 överensstämmer med vår
uppfattning, utom på en punkt. Det gäller
normaliserings- och närhetsprincipen. Vi anser att
normaliseringsprincipen måste frångås när det
gäller resurser för psykiskt störda inne på
anstalterna. Här är det inte tillräckligt med
normaliseringsprincipen.
Som ni själva konstaterar i reservation 3 är det svårt
att differentiera inne på anstalterna, och det blir
inte lättare om man skall hålla så hårt på
närhetsprincipen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till motion 805 under
mom. 18 och 19. Vänsterpartiet kommer att rösta
för Socialdemokraternas reservationer 1, 2 och 3,
och för reservationerna 4 och 7 efter
kontravoteringen.