Fru talman! Det är riktigt som Carina Hägg sade
att alltför länge har bilden av Afrika dominerats av
svält och underutveckling, krig och katastrofer. Så har
det varit i Sudan där svälten och inbördeskriget har
skapat en humanitär katastrof, i Somalia där staten har
fallit sönder i inre stridigheter och i de återkommande
kriserna i Rwanda och Burundi. Det är dödens Afrika
vi ser, präglat av det förflutnas demoner.
Men samtidigt ser vi också ett nytt Afrika växa
fram. Det är livet i Afrika vi ser med förhoppningar
om en framtid med frihet och framsteg. Vi som har
besökt Sydafrika har där sett hur det demokratiska
samhället håller på att bildas efter apartheid. Stödet
till kampen mot kolonialism och apartheid är Sveriges
största, längsta och mest framgångsrika solidariska
engagemang. Som en tydligt gest för den solidariteten
ställde ju också Nelson Mandela sin första utomafri-
kanska resa just till Sverige.
Vårt engagemang för Sydafrika finns kvar. Vi ar-
betar nu för att stödja uppbyggnaden av det nya de-
mokratiska Sydafrika. I höst kommer statsminister
Persson, om socialdemokratin får fortsatt förtroende,
att bjuda in en delegation från det svenska samhället
med ett brett deltagande från svenskt näringsliv, folk-
rörelser, akademiska institutioner och kulturliv för att
i Sydafrika och södra Afrika dra i gång en nysatsning.
Den skall bygga på våra nära relationer under antia-
partheidåren. Den skall dessutom utveckla vår förmå-
ga att på bred front göra gemensam sak inför ett nytt
århundrade.
Vid besök i Uganda, Tanzania, Sydafrika, Mo-
çambique, Egypten och Etiopien har jag själv sett hur
ett nytt Afrika börjar ta form. Under 1990-talet har
många länder påbörjat en demokratiseringsprocess.
Av alla stater som hade enpartisystem eller militärsty-
re 1990 har tre fjärdedelar hållit allmänna val i någon
form under senare år.
Men de nya demokratierna är bräckliga och behö-
ver fortsätta att utvecklas för att en demokratisk kultur
skall få fäste. Demokrati kräver demokrater, och de-
mokrater föds inte över en natt. Utvecklingen av de-
mokrati har tagit lång tid i Europa, och det kommer
att ta lång tid i Afrika.
En ny generation afrikaner tar själva ansvar för
utvecklingen ur fattigdom till välstånd och demokrati.
De nya ledarna sätter ekonomisk utveckling och so-
cial sammanhållning högt på den politiska dagord-
ningen. Den ekonomiska reformpolitiken har börjat
bära frukt i en rad länder.
Det är självfallet hos afrikanerna själva som det
tyngsta ansvaret för att skapa ett nytt Afrika vilar.
Men samtidigt får detta inte innebära att vi lämnar
vårt engagemang och, som några säger, låter Afrika
lösa sina egna problem. Demokrati kräver också ut-
veckling. Tomma magar och tomma sinnen är ingen
hållbar grund för demokrati. Det är vår uppgift att ge
materiellt och moraliskt stöd åt en politik som leder
till en positiv utveckling i Afrika.
Regeringens skrivelse till riksdagen om Afrika-
politiken syftar till att möta förändringen i Afrika och
i världen med ett modernt, effektivt och rättfärdigt
samarbete mellan Sverige och Afrika. Det är viktigt
att undvika att Afrika lämnas på efterkälken i globali-
seringsprocessen. De ökade privata kapitalflödena har
hittills gått Afrika förbi. Ändå har 1990-talet i viss
mån inneburit en ekonomisk återhämtning för Afrika
efter 1980-talets förlorade decennium då realinkoms-
terna minskade med 2 % per invånare och år. Mellan
1996 och 1997 uppgick den ekonomiska tillväxten i
Afrika till i genomsnitt 5 %. I flera länder var den
betydligt högre.
Men fortsatta ekonomiska och sociala reformer är
nödvändiga, annars riskerar Afrikas eftersläpning i
världsekonomin att bli permanent. I en gemensam
ansträngning kan marginaliseringen av Afrika där-
emot vändas till ömsesidigt utbyte.
Regeringen föreslår med sin skrivelse en ny poli-
tik som syftar till att stödja afrikanskt ledda föränd-
ringsprocesser mot fördjupad demokrati och uthållig
ekonomisk tillväxt med särskild inriktning på fattiga
människors situation. Vidare föreslår regeringen att
utveckla partnerskap mellan Afrika och omvärlden
och att stärka det långsiktiga utbytet mellan Afrika
och Sverige.
Vi vet att fred och demokrati, ekonomisk och so-
cial utveckling är ömsesidigt förstärkande. Vi föreslår
åtgärder för att stödja de processer i Afrika mot för-
djupad demokrati som pågår såväl inom offentlig
verksamhet som inom det civila samhället och som
leder till större öppenhet, pluralism och överbryggan-
de av motsättningar.
Vi kommer att medverka aktivt för att stärka den
afrikanska kapaciteten när det gäller förebyggande
och hantering av våldsamma konflikter i Afrika. Här
har den afrikanska samarbetsorganisationen OAU,
liksom regionala organisationer som SADC, en viktig
uppgift.
Fru talman! Vi vill se partnerskap som ett förhåll-
ningssätt i ett kontraktsbundet samarbete som bygger
på en gemensam värdegrund och ömsesidigt förtroen-
de. För att uppnå detta behövs en uppförandekod som
båda parter respekterar. Gemensamma och tydligt
formulerade mål, förpliktelser och ansvar ingår i
partnerskapet. Vår strävan är att uppnå ökad jämlikhet
och ömsesidig respekt i relationen. Vi måste komma
bort från den ojämlika relation mellan givare och
mottagare som har ett drag av kolonialism.
Partnerskapet kan alltså ses som ett slags ömsesi-
dig konditionalitet. Den gemensamma värdegrund
som det vilar på bör utgöras av de konventioner som
nästan alla länder har undertecknat. Där denna värde-
grund för samarbete saknas kan en partnerskapsrela-
tion icke utvecklas. Det nya tänkandet har fått ge-
nomslag i ett land som Zambia. Eftersom utveckling-
en där går i fel riktning och ingångna avtal inte re-
spekteras, avvaktar vi nu med att ingå ett nytt lång-
siktigt samarbetsavtal.
Vi vill att dialogen med de afrikanska länderna
breddas till andra områden än utvecklingssamarbetet.
Detta betyder att stödelementet i kontakterna på sikt
tonas ned och ersätts av relationer som lever och
utvecklas av egen kraft. Vi vill stärka kontakterna
mellan de svenska och afrikanska samhällena. Därför
kommer regelbundna samråd om Afrikafrågor att
hållas med enskilda organisationer, fackföreningsrö-
relsen, kyrkliga samfund och andra relevanta organi-
sationer, t.ex. för afrikanska invandrare. Möjligheter-
na att stimulera ett ökat samarbete inom områdena
kultur, utbildning, forskning, expertutbyte, turism och
idrott kommer att ses över.
Sverige och de afrikanska länderna har dessutom
ett vidgat handels- och investeringsutbyte som ömse-
sidigt mål. Vi skall mer effektivt utnyttja resurser
inom de statliga myndigheterna, utrikesrepresentatio-
nen, och näringslivet för att främja ökad handel och
investeringar. Men att tro att ökat handelsutbyte i ett
slag kan ersätta bistånd är naivt - om inte värre. Ofta
döljer sig bakom sådana slagord en ovilja att engagera
sig.
Målet för Sveriges utvecklingssamarbete är att bi-
ståndet en dag inte skall behövas. Men de politiska
och ekonomiska förändringsprocesserna i dag motive-
rar ett ökat biståndsflöde.
Vi kommer därför att öka biståndet. Sverige
kommer att fokusera också i fortsättningen på att höja
de fattigas levnadsnivå och bidra till att de afrikanska
länderna kan mobilisera egen kapacitet och egna
resurser för en hållbar utveckling.
Fru talman! I västvärldens ekonomiska framgång
har kunskapsutveckling varit avgörande. Därför vill vi
också bidra till ett kunskapslyft i de fattiga länderna.
Behovet av forskare i utvecklingsländerna är oer-
hört stort, och Sveriges bidrag till att höja den kompe-
tensen är viktig. Regeringen kommer därför att lanse-
ra en ny och utökad stipendieverksamhet av hög
kvalitet riktad till både kvinnliga och manliga forska-
re, främst - men inte bara - i låginkomstländerna.
Syftet är att främja kunskapsutveckling och interna-
tionell förståelse med ömsesidigt utbyte och nytta.
Afrika söder om Sahara består av 48 stater med
olika kulturer, historia och politisk utveckling. Mot-
satta trender pågår samtidigt på olika håll på konti-
nenten. Vår Afrikapolitik kan därför aldrig bli en
enhetlig formel.
En förutsättning för att vår förnyade Afrikapolitik
skall kunna realiseras är att de ambitioner som ut-
trycks samtidigt delas av stora delar av det svenska
samhället: av folkrörelser, idrottsföreningar, kulturut-
övare, akademiska institutioner, företag och näringsli-
vets organisationer, liksom av enskilda människor.
Det är bara genom ett brett deltagande som ett ökat
utbyte mellan de svenska och afrikanska samhällena
kan förverkligas. Ett sådant brett deltagande fanns
under vårt stöd till kampen mot kolonialism och
apartheid. Det var det som gjorde att kampen blev
framgångsrik. Nu är denna breda medverkan lika
viktig för att stödja framväxten av det nya Afrika.