Fru talman! Ledamöter i socialutskottet och åhörare! Om det här betänkandet har vi hört en del redan, och jag tänkte berätta lite allmänt om vår sjukvårdspolitik.
Även om de flesta av oss har glädjen att leva friska och med hälsan i behåll infinner sig i alla tider i livet behov av en väl fungerande sjukvård. För vissa av oss gäller detta mer eller oftare än för andra. Alla är vi emellertid beroende av att vården finns där, liksom att den kännetecknas av både trygghet och kvalitet. En framgångsrik sjukvårdspolitik måste även präglas av ett hälsofrämjande synsätt. Hälso- och sjukvården utgör med detta en del av den svenska välfärdens kärna.
Hur ser det då ut i Sverige i dag? Ja, min uppfattning är att svensk sjukvård i många stycken är imponerande. Det finns en kunnig och engagerad personal, liksom hög standard när det gäller medicin och teknik, och det utförs dagligen stordåd för människors liv och hälsa. Ändå finns det mycket kvar att göra.
I dag upplever vi att hälso- och sjukvården många gånger misslyckas i sitt trygghetsuppdrag. Trots goda förutsättningar tvingas människor vänta länge på operation eller behandling. Det är svårt att komma i kontakt med vården för något så enkelt som att boka tid eller konsultera en läkare. Personalen inom vården upplever därtill ofta att de har små eller obefintliga möjligheter att påverka sin arbetssituation till det bättre. De upplevda bristerna inom vården har fött en ny tids otrygghet i Sverige, en otrygghet som tar sig många olika uttryck. En del känner sig vilsna och vet inte vart de ska vända sig när de behöver vård. Hos andra växer otryggheten i rädsla att inte få hjälp vid sjukdom eller att tvingas vänta i månader eller år på en viktig operation.
Politiken lever därmed inte upp till sitt ansvar. Nej, i stället kommer nu: Höj skatten, inför stopplagar och förbud. Det leder till sämre vård och sämre resursutnyttjande av skattemedel.
För oss moderater är det en självklarhet att det inte ska slösas med våra gemensamma resurser, särskilt då pengarna går till att bota, lindra och trösta. Att finna en form för sjukvårdens finansiering som upplevs vara rättvis och rimlig är därför av yttersta vikt. Vår uppfattning är att en nationell finansiering av sjukvården skulle fungera bättre än dagens system med många och långa köer och bristande valfrihet. Fler och fler uttalar en liknande uppfattning. Vårdförbundet och Läkarförbundet är två exempel.
Fru talman! Hur är det då med den förda politiken? Och var finns förslagen som ska förändra det som inte fungerar så bra? Finns förslagen i detta betänkande om hälso- och sjukvårdsfrågor? Finns förslagen i stopplagen, som är på väg till Lagrådet? Finns förslagen i den rapport som är på väg från regeringens tillsatta arbetsgrupp för att se över vårdens effektivitet? Gruppen leds av generaldirektör Jane Cederqvist på Finansdepartementet. Enligt rapporten finns det stora möjligheter till effektiviseringar inom dagens hälso- och sjukvård. Av en beräknad nettokostnad för sjukvården på 150 miljarder kronor bedöms det att det finns en besparingspotential om 30 miljarder kronor. Detta är en försiktig uppskattning, och vi tror egentligen att det är mycket mer, säger Jane Cederqvist. Vidare pekar hon på att ett av dagens problem är att de nationella målen inte är tillräckligt tydliga. Det spretar åt olika håll.
En effektivare sjukvård skulle alltså kunna spara in en femtedel av nettokostnaderna. Men regeringens och stödpartiernas lösning är att införa stopplagar och höja skatter. Det finns ett annat exempel som är intressant, från Västra Götaland. Tre forskare har där gjort en studie som pekar på att krisen i sjukvården är en förklaring till de höga kostnaderna i sjukförsäkringen. Den genomsnittliga väntetiden för ett första besök var 170 veckor för besvär i ryggen, axlar och knän. Kostnaden för denna onödiga väntan är 90 miljoner i produktionsbortfall. Över 30 % har övergått från sjukersättning till sjukbidrag av de 483 som man har undersökt. Självklart skulle skattebetalarna tjäna på en snabbare behandling, och patienterna skulle få en bättre livskvalitet, säger forskarna. Vad säger Conny Öhman?
Fru talman! En viktig del för en bättre sjukvård är att öka mångfalden av vårdgivare. I dag är alternativen få, vilket begränsar såväl patienternas valfrihet som vårdpersonalens möjlighet att välja arbetsgivare. Många inom vården med goda idéer känner också att de har små eller obefintliga möjligheter att förverkliga dem inom dagens system. Bristen på konkurrens fungerar som en hämsko både när det gäller att utveckla vården i fråga om kvalitet och när det gäller att nå ett bättre utnyttjande av skattebetalarnas pengar.
I stället för att bejaka mångfalden inom sjukvården bedriver regeringen en politik som syftar till att stoppa, hindra och förbjuda de fristående alternativen. Med regleringar och stopplagar bevaras landstingens särställning som utförare av vård.
Och ändå kan vi läsa i lagrådsremissen att det i sammanhanget är viktigt att framhålla att många av de nya privata alternativa vårdgivare som verkar inom den offentligt drivna vården har bidragit med nya idéer och erfarenheter som är viktiga för hälso- och sjukvårdens utveckling. Erfarenheterna har visat att sjukvårdspersonalen i många fall bland annat fått andra möjligheter att komma med egna initiativ och påverka vårdens innehåll än vad de fått när vården drivs av landstingen. Det kan vi läsa i stopplagsförslaget.
Detta ska nu stoppas inte bara vad avser sjukhus, utan risken finns att det med Vänsterns starka påtryckning även kan komma att gälla primärvården. Det är en politik som inte gynnar vare sig patienternas möjlighet till god vård eller svensk sjukvårds framtida utvecklingsmöjligheter. Att stoppa eller avskaffa stopplagar inom sjukvården har därför ett egenvärde.
Sverige går tvärtemot vad andra länder gör. Vi ser i stället en utveckling där alltfler länder har tydliga patienträttigheter och rätt att välja vårdgivare, offentlig eller privat. För att underlätta för patienterna att välja skapar man möjligheter för alla att läsa på nätet hur varje sjukhus eller klinik uppnår de nationella kvalitetskraven inom vissa givna områden. Det pågår även en snabb utveckling för att medborgarna ska få ta del av redovisningar av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet genom öppna nationella kvalitetsregister. Resultaten visar att det bidrar till att utveckla kvaliteten och effektiviteten i sjukvården.
Var finns då förslagen från regeringen och samarbetspartierna i dessa frågor? Miljöpartiet har ju självt lyft fram möjligheten med öppna kvalitetsregister, men sedan stöder man inte de förslag som kommer.
Fru talman! Varje människas tillgång till en väl fungerande sjukvård borde vara en rättighet. I dagens Sverige upplever många dessvärre att de saknar valfrihet, möjlighet att påverka och rätt att ställa krav på sjukvården. Orsaken till detta är att den svenska sjukvården inte är uppbyggd med fokus på patienten. De lagar och regler som trots allt reglerar patientens rättigheter är ofta svåröverskådliga, utan verklig udd och ger inte utrymme för någon patientmakt värd namnet.
Vi vill stärka patientens ställning inom hälso- och sjukvården genom att införa en sammanhållen patienträttighetslag. Den ska innehålla tydliga rättigheter om vård i tid,
second opinion
och rätten att göra egna val. Sverige är det enda land i Norden som inte har en sådan lag. Vår utgångspunkt är att svensk hälso- och sjukvård ska vara solidariskt finansierad via skatten, ges efter behov och vara tillgänglig för alla.
Fru talman! Ett land med en väl fungerande sjukvård har ingen anledning att hindra sina medborgare att söka vård utomlands. Ett land med en dåligt fungerande sjukvård bör inte heller göra det, eftersom en sådan politik förvägrar medborgarna den bästa tillgängliga vården och dessutom tar bort trycket på en förbättring av den egna sjukvården. Den svenska regeringen försöker att på europeisk nivå förhindra en utveckling mot fri rörlighet över gränserna för patienter som behöver vård. Regeringens motstånd mot att tillåta sjukvård i utlandet hänger i grunden samman med att man är oroad över vilka konsekvenser rätten att söka vård utomlands kan få. Det är mer av omtanke om sjukvårdspolitikens former än av omtanke om patientens möjligheter till vård. En fri rörlighet ökar medborgarnas valfrihet och kortar kötiden till operation och behandling. Vi vill därför införa en valfrihet som fungerar både i Sverige och i Europa.
Vården i Socialdemokraternas Sverige kännetecknas av både orättvisa och bristande jämlikhet. Att inte vara garanterad vård i tid leder naturligtvis till otrygghet och i förlängningen till misstro mot välfärdssystemet som sådant.
Fru talman! Att återupprätta förtroendet för svensk sjukvård är mot denna bakgrund en prioriterad uppgift för oss moderater. I valet 2006 kommer vi i den borgerliga alliansen att söka mandat hos väljarna för en klart bättre hälso- och sjukvårdspolitik än vad vi ser i dag. Vi kommer tillsammans att visa på nya möjligheter inom detta så viktiga område. Vi kommer att stoppa stopplagen där den hör hemma, i papperskorgen.
Fru talman! Till sist vill jag yrka bifall till vår moderata reservation 1 under punkt 1, men vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer.