Fru talman! Det var ju synd, men det är inget att göra åt det.
När det gäller att påverka regeringen i jämställdhetsfrågorna är det väl märkligt att man inte har börjat med vården - som ju Vänsterpartiet tycker är viktig - och att man inte 1994 sade: Nu är det så viktigt att det blir jämställdhet i vården.
Vi har vetat i bra många år att kvinnor och män till exempel inte får likvärdiga tabletter utskrivna. Vi har vetat länge att män har varit norm.
Jag tycker att det har hänt väldigt lite på det här området.
Den andra viktiga jämställdhetsfrågan är lika lön för lika arbete. Jag vet inte riktigt vad just Vänsterpartiet har lyckats förändra när det gäller jämställdheten här i landet. Det är möjligt att Elina Linna kan ge mig exempel på det.
När det gäller geriatriken som specialitet är det ju ett besked att inte ge något besked. Vill man att den här frågan ska behandlas här i riksdagen och har ett särskilt yttrande om det hade jag nog trott att man också skulle kunna tala om vad man tycker om geriatriken, som är en av de allra viktigaste formerna för framtiden.
När det gäller mångfalden går det an att säga att man inte har något behov av att byta arbetsgivare när man är medlem i två fackliga organisationer, vad jag förstår. Jag tror att Lärarförbundet också vill ha mångfald. Jag har aldrig hört att de bara vill ha en arbetsgivare. Jag tror inte att det håller riktigt.
Om vården i Sverige ska utvecklas måste det till mångfald. Enfaldens tid är över för länge sedan.