Fru talman! Det här betänkandet innehåller ca 430 motionsyrkanden. Utifrån dessa och Riksrevisionens skrivelse har betänkandet resulterat i tre tillkännagivanden. Dessa tillkännagivanden står vi i Folkpartiet bakom. De är bra. Det handlar, som vi har hört, om prioriteringar i sjukvården som, trots det riksdagsbeslut som har funnits ett antal år, inte fungerar bra i praktiken. Det handlar också om att socialutskottet av regeringen begär ett väl fungerande förmånssystem för speciallivsmedel, och det är också på tiden att det kommer.
Men, fru talman, man kan fundera över varför det finns så många yrkanden i betänkandet och varför dessa yrkanden inte anses kunna tillstyrkas. Som vanligt hänvisar man till utredningar och annat, men det finns också en motvilja mot de nödvändiga förändringar som behövs inom svensk sjukvård. Den motviljan finns både hos socialutskottets majoritet och hos regeringen.
Noteras bör att de motionsyrkanden som finns i betänkandet kommer från samtliga riksdagspartier. Det är inte bara oppositionen som har motionerat.
Vad uträttar då regeringen för att komma till rätta med de problem som finns inom svensk sjukvård? Det vi nu känner till är ett tillskott av pengar, och det kan i och för sig behövas, men annars är det riktigt stora just nu införandet av en stopplag som förbjuder att sjukhus drivs med vinst. Vi har inte fått någon proposition. Lagrådsremissen har tydligen lämnats över. Den här frågan har ju funnits med i debatten länge, och i dag kan vi läsa i morgontidningarna att samarbetspartierna i stort sett är överens.
Att sjukhus läggs ut på entreprenad - det är ju detta det handlar om och inte försäljning av sjukhus - och att entreprenören eventuellt skulle kunna göra en vinst genom att effektivt driva ett sjukhus är tydligen något som inte ska få förekomma. Det är fult. I Sverige har vi i dag ett fåtal sjukhus som är så kallade privata.
S:t Görans sjukhus är ett exempel. Det tar emot patienter från Stockholms läns landsting och har minskat landstingets kostnader för vården av patienterna med 100 miljoner kronor. Lundby sjukhus har 22 % lägre kostnader än likvärdiga sjukhus i regionen. Capio, som är ett svenskt vårdföretag, driver några sjukhus i Sverige och många sjukhus i andra europeiska länder. I England bygger man upp och driver sjukhus på en speciell inbjudan av Labourregeringen som anser att de erbjuder en högklassig sjukvård till rimliga priser. I England har Labourregeringen tydligen inga bekymmer med att Capio eventuellt kan göra en vinst på sin verksamhet, men i Sverige vill den socialdemokratiska regeringen förbjuda Capio att verka.
Detta ska ske efter år 2010, en tidsfrist på drygt fem år. Hur stort blir intresset för ett företag att investera i och utveckla en verksamhet med ett sådant hot över sig? Vilket annat företag riskerar att staten bestämmer att de inte får driva sin verksamhet som tidigare? Vad är det som är så fel med att lägga ut vård på privata vårdgivare som kan leverera bra vård till ett lägre pris och ge mer valuta för skattepengarna?
Det är väl ganska naturligt att ett företag måste gå med vinst för att överleva. Det är väl bara inom den offentliga sektorn som man kan bedriva verksamhet som går med förlust. Vinst behövs ju också för att man ska kunna investera i ny utrustning med mera.
Tycker Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet att den landstingsdrivna sjukvården med sina långa väntetider och sina ekonomiska problem är så överlägsen?
Fru talman! I betänkandet under avsnittet om hälso- och sjukvårdens finansiering med mera anför utskottet bland annat att hälso- och sjukvården även i framtiden ska ges på lika villkor och vara solidariskt finansierad. Javisst, detta slår vi fast varje gång vi har ett betänkande om hälso- och sjukvård. Alla som läser betänkandet kan konstatera att det inte finns något parti som har en annan uppfattning. Det tycker jag är bra, men det förtjänar att påpekas under debatterna, för det kommer alltid anklagelser från de övriga partierna om att vi inte vill göra så.
Det handlar inte om att vi i Sverige ska införa ett system med privat vård, där vården ges på olika villkor medicinskt och kostnadsmässigt för patienterna. Jag vill säga till de tre samarbetspartierna: Sluta skrämma medborgarna med att det handlar om privatvård som de själva ska betala om vården inte ges av landstingsanställd personal. Se i stället möjligheterna med nya aktörer inom vården. Låt patienterna få vara med och bestämma var de vill få sin vård. För att de ska kunna göra det krävs en mångfald av vårdgivare, både privata, kooperativa, ideella och offentliga. Det kan främja närheten för patienterna och en decentraliserad vårdstruktur.
Fru talman! Släpp loss vårdpersonalen ur den stela landstingsstrukturen. Folkpartiet anser att sjuksköterskor med fortbildning i större utsträckning än i dag ska kunna ta ansvar för patienter med folksjukdomar som diabetes, astma och högt blodtryck. Det skulle kunna avlasta de hårt trängda husläkarna och kanske till och med ge dem möjlighet att göra hembesök, besök som är speciellt viktiga för äldre och barnfamiljer.
Problemen i primärvården är i dag många och omfattande. Många patienter står utan den husläkare som de enligt hälso- och sjukvårdslagen har rätt till. Antalet läkare har minskat från ca 4 200 som fanns 1994 till mellan 3 500 och 4 000 år 2004.
Socialstyrelsen skrev i sin rapport år 2004 i en uppföljning av den nationella handlingsplanen: "En mer bekymmersam utveckling kan ses bland annat när det gäller läkartätheten i primärvården, möjligheten för medborgarna att välja sin fasta läkarkontakt, utvecklingen av mångfalden av vårdgivare."
I dag kan vi läsa i tidningen att även primärvårdens driftsformer ska ses över fram till år 2009. Är det en ny stopplag som ska komma då? Vad är anledningen till detta? Är det så att primärvård som utförs på entreprenad i stor utsträckning inte uppfyller de krav som de olika landstingen ställer på dem? Eller gör de vinst på sin verksamhet?
De förändringar som nu diskuteras, med olika typer av stopplagar och uppföljningar, kommer att skapa stor oro bland personal som arbetar inom den primärvård som utförs på entreprenad: Hur kommer min framtid att se ut? Har jag något jobb om några år? Det gagnar verkligen inte utvecklingen av primärvården, och det gagnar inte patienterna. Dessutom innebär det att Socialdemokraterna, om man föreslår en stopplag också för primärvården, går ifrån det som fanns i den nationella handlingsplanen om att primärvården ska ha en mångfald av vårdgivare.
Fru talman! Resultatet av den nationella handlingsplanen för primärvården är magert. För att uppnå målet om en läkartäthet på 1 läkare på 1 500 invånare behövs det 6 100 husläkare som arbetar heltid. Det behövs alltså minst 2 000 läkare till för att uppnå målet som fanns i handlingsplanen.
Folkpartiet har och framför en bra lösning på problemet. Det är en husläkarlag och ett nationellt husläkarsystem. Vi har i en motion under allmänna motionstiden 2003/2004 utvecklat vårt förslag om ett husläkarsystem med stor tillgänglighet och kontinuitet. Det är med kännedom om det prekära läget inom svensk primärvård som vi föreslår att en modell för ett nationellt husläkarsystem snarast prövas minst i ett landsting eller en region.
Ett sådant husläkarförsök skulle, enligt vår mening, kunna utformas i enlighet med familje- eller husläkarsystemet Protos som har tagits fram av Svenska distriktsläkarföreningen, Svensk förening för allmänmedicin, Svenska privatläkarföreningen och Sveriges yngre läkares förening. Protos stöds även av Läkarförbundet.
Det är en styrka att modellen har en så bred uppslutning bland läkarnas organisationer. Det ökar förutsättningarna för att försök kan gå smidigt och med stort engagemang. Det är precis vad svensk primärvård behöver.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation 10 under punkt 4.
Folkpartiet har i det här betänkandet 15 reservationer som handlar om, förutom det jag nu anfört, personalförsörjning, IT inom vården,
second opinion
, jämställdhet inom vården, rehabilitering med mera. Det är också väldigt viktiga frågor som vi har tagit tag i, och vi känner oss inte nöjda med den behandling de har fått i utskottet.
Det finns inte möjlighet för mig att beröra alla de områdena utan jag har koncentrerat mig på de frågor som vi i dag upplever är det största hotet mot att vi får en väl fungerande svensk sjukvård. Vi får inte tappa takten i utvecklingen utan måste se till att sjukvården får fortsätta utvecklas på ett sätt som den gör om vi har en mångfald av vårdgivare. Vi vill inte ha en stagnation och inte någon återgång till att det är landstinget som bestämmer vem som ska få vård, var och på vilket sätt. Vi vill inte vara landstingsmärkta. Vi vill vara patienter som också har möjlighet att ta vara på den rätt vi har att själva välja vilken läkare vi vill gå hos.
Fru talman! Det var vad jag ville säga. Jag yrkar alltså bifall till reservation nr 10.