Herr talman! Kerstin Heinemann ställer frågor om ett ärende som socialutskottet så småningom får hantera. Dessutom blir det en särskild debatt om det här i kammaren.
Jag kan ta samma exempel som Jan Lindholm, för jag har tänkt på precis det som han sade i sitt svar här. För statens del är det självfallet av oerhört stort intresse att det på de ställen där staten har sin utbildning av blivande läkare och där staten lägger ned oerhört stora resurser på medicinsk forskning finns ett regelverk för universitetssjukhusen så att de inte helt plötsligt ägs av ett multinationellt företag. Det måste väl ändå vara ett statligt intresse att slå vakt om det som är genuint statliga intressen, nämligen att svara för läkarutbildningen så att vi har en bra sådan och så att staten kan påverka innehållet och utformningen av läkarutbildningen, liksom att staten är förvissad om att de forskningsresurser som sätts av och som ska användas på de här ställena faktiskt tas om hand av en organisation som gör det på bästa sätt i stället för att behöva förhandla med ett multinationellt företag i Japan eller USA för att kunna reglera den här typen av frågor.
Jag tycker att det är ganska uppenbart att det finns en efterfrågan på den typen av reglering. Jag vet inte om Kerstin Heinemann tycker att det vore fullt schyst, fullt okej, om alla sex sju svenska universiteten helt plötsligt var sålda, rakt av. Vore det en önskvärd utveckling, Kerstin Heinemann?