Fru talman! Jag har svarat på den här frågan så många gånger att det känns lite tjatigt. Jag tog upp exemplet med trafik. Man kan använda sig av nästan vilket område som helst. Det är inte alls så att man i varje landsting eller i varje kommun bestämmer sina egna spelregler. Vi har faktiskt en nationell lagstiftning. Där har Chatrine Pålsson faktiskt fel.
På nästan alla områden har vi nationella eller internationella spelregler som vi sedan tillämpar med ansvar, decentraliserat i vårt land. För att man ska kunna ha ett kraftfullt decentraliserat ansvarstagande i så stor omfattning som möjligt i samhället behövs det tydliga spelregler.
Just när det gäller sjukvårdsområdet anser vi att det är väldigt lämpligt att spelreglerna är nationella och inte internationella. Att det skulle ge en ökad flexibilitet i till exempel Stockholm om de fanns på lägre nivå tror jag inte alls på. Tvärtom är det så att om man ska kunna dra nytta av varandras erfarenheter är det viktigt att man har samma grundförutsättningar att jobba utifrån.
Dessutom finns det inte något landsting som klarar sin verksamhet på egen hand i dag. Man måste samarbeta, och då är det viktigt att man har samma grundförutsättningar och samma spelregler att jobba efter.
Sedan är vi mycket väl införstådda med att det kommer att se väldigt olika ut ifrån landsting till landsting, eftersom man självklart kommer att tillämpa de föreslagna reglerna på väldigt olika sätt i olika landsting, men de kommer ändå att finnas under samma tak.