Fru talman! Till flydda tider återgår min tanke än så gärna - dock inte till 1809 års krig, men däremot till debatter som vi har haft i denna kammare för något år sedan och till motioner från Folkpartiet. I dessa har vi velat ge just Utjämningskommittén vidgade direktiv. Vi ville att den skulle få ett utökat utredningsuppdrag i enlighet med vad vi har pekat på i motionen och i enlighet med vad vi har pekat på i andra motioner. Jag tycker inte att det är så konstigt om vi i en motion nu framför sådant som vi har sagt tidigare. Det ligger en viss tanke om konsekvens i detta.
När en utredning väl är klar så kan man välja att tro att den är något som finns i den bästa av alla världar och att det som den har kommit fram till är statiskt och över huvud taget inte kan förändras. Min amatörmässiga uppfattning om statliga utredningar är att de ska leda till någon form av intellektuellt arbete även efter detta. Man ska komma med kritik, man ska komma med synpunkter och det ska leda till förändringar. Även från regeringens sida har man föreslagit förändringar i förhållande till vad kommittén kom fram till.
Jag tycker inte att det är så konstigt att de som har tittat på detta har föreslagit en utredning. Kommuner, landsting och politiska partier gör överväganden och formulerar sig sedan inför det slutliga ställningstagandet.
Om man lever i en helt statisk värld skulle det andra möjligtvis kunna vara en önskvärd inställning. Men jag tror inte att vi lever i en helt statisk värld. Världen förändras. Det är bra med olika synpunkter och det är bra att man tar in dem.