Herr talman! Jag vill inleda med att säga att vi i Folkpartiet liberalerna givetvis står bakom samtliga våra yrkanden. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2 i betänkandet.
Det behövs ett kommunalt utjämningssystem. Om detta råder det ingen tvekan. Enigheten om detta är stor i denna kammare.
Det är viktigt för den enskilde individen att man oavsett var i Sverige man väljer att bo ska garanteras en grundläggande god service vad gäller alla de uppgifter som en kommun eller ett landsting har. Att sedan politiker och partier i vissa kommuner och landsting kan ha en högre ambitionsnivå när det gäller vissa av dessa områden är en annan sak som avgörs i politiska val och i fullmäktigeförsamlingar. En hög grundläggande nivå på välfärdstjänster och andra kommunala uppdrag måste garanteras alla medborgare i landet. Det gäller barnomsorg, skola, äldreomsorg, hälso- och sjukvård och en rad andra viktiga funktioner.
Nu är villkoren för kommunerna olika. Kommuninvånarnas inkomster samt åldersstruktur och andra faktorer gör att man har olika ekonomiska möjligheter att lösa sina uppdrag. Utan en utjämning skulle vissa kommuner dras med en extremt hög kommunalskatt och trots detta knappt klara av sitt välfärdsuppdrag. För andra kommuner, med avsevärt högre medelinkomster och en annan social struktur, skulle de tjänster som kommunen eller landstinget erbjuder säkert både kvantitativt och kvalitativt ligga på en avsevärt högre nivå - och därtill till förhållandevis lägre kommunalskatter.
Ett väl fungerande utjämningssystem skapar alltså förutsättningar för att alla medborgare ges samma grundläggande tillgång till de kommunala tjänsterna till ungefär samma kostnad oavsett var i landet man bor, oavsett om ens kommun är stor eller liten, oavsett om det bor många gamla i kommunen och oavsett om ens grannar är rika eller inte har fullt så goda inkomster. Ett kommunalt fungerande utjämningssystem hindrar också på detta sätt strävan efter segregation, något som skulle kunna vara frestande för ett inte ringa antal kommuner att försöka driva om inte det här utjämningssystemet fanns.
Det kan också ligga någon form av rättvisa i att till exempel Malmö kommuns rika kulturutbud inte betalas enbart av boende i Malmö - många av dessa boende i miljonprogrammets bostäder och dessutom med måttliga inkomster. Jag tror att till exempel statsrådet Lövdén kan intyga att Malmö närliggande kommuner har sin attraktionskraft inte enbart i att man kan äta "gåsamiddag" i Skanör utan även i att det finns ett rikt kulturutbud i någon större stad i närheten. Då är det kanske inte orimligt att man är med och betalar. Vi behöver alltså ett utjämningssystem.
Är då det förslag som i dag ligger på riksdagens bord det bästa tänkbara? Nej, det är det inte, säger vi i Folkpartiet liberalerna. Man kan konstatera att det har vidtagits förbättringar jämfört med hur det har varit tidigare. Men det är ändå i ganska stor utsträckning ett lappande och ett lagande i ett antal system som lagrats på varandra. Det gör att systemet blir otydligt. Det blir svårgripbart. Detta gör att vi får konstiga diskussioner om huruvida man betalar simhallar i Norrland via det här utjämningssystemet eller att man blir upprörd över att det i huvudstaden finns tillgång till ett kulturutbud - då från det andra hållet. Systemet skapar en pajkastning och är inte så tydligt som det skulle kunna vara.
Övergångsregler har, som sagt, lagrats på varandra. Detta har gjort systemet snårigt, otydligt och svårgripbart. Folkpartiet föreslår därför att frågan om en mer grundläggande reformering utreds, med ambitionen att införas år 2006. Vi anser också att det bör övervägas om skatteutjämningen mer kan ske i statlig regi. Det innebär i så fall förändringar i huvudmannaskap eller beskattningsrätt.
Vi vill alltså se ett enklare och tydligare system som stöder de kommunala huvuduppgifterna. Ingående faktorer bör reduceras till det som främst är förklarande, såsom ålder samt sociala och regionala faktorer.
Vi vill också se ett system som inte hämmar tillväxten utan som stimulerar tillväxten. Vi vill att man tittar närmare på de strukturella löne- och lokalkostnaderna i ett antal kommuner, framför allt i tillväxtområdena.
Vi behöver alltså ett utjämningssystem - det är vi alla överens om - men vi behöver ett system som är bättre än dagens - ett system som är mer lättbegripligt, mer förutsägbart och mer hållbart och som garanterar alla medborgare i landet tillgång till en väl fungerande kommunal service och inte hämmar utan i stället stimulerar tillväxten. Därför behövs det en betydligt mer genomgripande reformering än den som i dag föreslås.