Herr talman! Ja, det är en svår fråga att svara på. Målet är på lång sikt är att vi ska upprätta en gemensam asyl- och migrationspolitik inom EU, och med Lissabonfördraget på plats blir det också beslutsmässigt möjligt att göra det då man går över till majoritetsbeslut. En bra bit på vägen kommer vi genom Stockholmsprogrammet, men inte ända fram. Som jag sade tidigare lever de här frågorna kvar. Där har vi fortfarande lite olika målsättningar.
Jag tror att migrationsministern vid upprepade tillfällen både i kammaren och på andra ställen har sagt att det också är viktigt att det finns ett tydligt regelverk när det gäller legal migration. En anledning till de här fruktansvärda olyckorna som inträffar med människor som färdas på farliga farkoster över Medelhavet och där alla kanske inte kommer fram är ju att det inte finns några legala vägar att komma till EU. Vi måste hitta dessa.
Det måste bli möjligt att komma till EU legalt även om man inte i strikt Genèvekonventionsbemärkelse är asylsökande eller flykting. Det måste finnas möjlighet att komma hit ändå. Vi kommer att ha behov av arbetskraftsinvandring på sikt i Europa. En del länder har det redan nu, och andra länder kommer att ha det på sikt. Det är en fråga som i så fall kommer att få betydelse för Sverige och för de andra länderna. Men där är vi inte ännu. Det finns ju, som vi har redogjort för här tidigare, lite olika syn på detta där en del länder framför allt tycker att man kortsiktigt måste försöka få ordning och få bort människor som kommer. Vi säger att tvärtom måste vi hitta ett legalt sätt att hantera detta. Det kan säkert få konsekvenser. Den gemensamma migrationspolitiken innebär ju också att människor inte kan söka asyl i flera länder, utan ett ja är ett ja och ett nej är ett nej oavsett vilket land man är i.