Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna nr 1 och 13. Jag vill kommentera litet
grand det som har anförts från moderaterna.
När det gäller reklam riktad till barn förutsätter en
marknadsekonomi kritiska och kunniga konsumenter.
Jag tror inte att Marietta de Pourbaix-Lundin och
moderaterna anser att barn är kunniga nog att se vad
som är reklam, vad som inte är det och kunniga nog
att göra ett val efter ha de har sett reklam. Jag tycker
att det borde vara en självklarhet - och det behöver
inte utredas - att vi skall ha ett förbud mot reklam
riktad till barn.
När det gäller att skapa ett system som gör det
möjligt att minska bilåkandet och att kombinera detta
med andra sätt att ta sig fram, t.ex. samåkning, kol-
lektivtrafik och annat, undrar jag om moderaterna
kanske har hittat den där bilen som är så miljövänlig,
om den finns i dag, för det vore ju jättebra. Nu finns
den inte, och bilåkningen är en av de största miljöbo-
varna som finns. Att hitta ett sätt att kombinera bilå-
kandet med andra alternativa former och underlätta
för människor att kunna välja dem borde vara någon-
ting positivt. Det handlar inte om att avskaffa bilen.
Det handlar om att kombinera den med andra, mer
miljövänliga alternativ.
Likadant när det gäller kärnkraften undrar jag om
Marietta de Pourbaix-Lundin har hittat ett sätt att ha
en miljövänlig och inte människoskadlig brytning av
uran, eller om hon har hittat ett sätt att ta hand om det
radioaktiva avfallet. Det finns saker där vår syn för-
modligen skiljer sig från moderaternas syn på dessa
frågor.
Jag vill nu gå över till handlingsplanen. Kortfattat
kan jag säga att vi tycker att den handlingsplan som
finns är en förbättring mot tidigare politik på miljö-
området och i konsumentpolitiken. Vi tycker dock
inte att det är tillräckligt. Vi anser att miljömålet i dag
kommer i konflikt med andra mål. En av de saker som
är viktiga är att man sätter ett pris på miljöförstöring-
en och att man ser över hushållens miljöpåverkan i
alla utredningar och propositioner som kommer, där-
för att konsumtion är så att säga det som vi människor
gör. För att kunna få en hållbar konsumtion måste
man ta hänsyn till miljömålen i alla politiska frågor -
allting hänger ihop.
Det är i dag de som har mer pengar och mer tid
som kan konsumera miljövänligt. Det är de som har
möjlighet att välja livsmedel som är ekologiskt odlade
och som inte förstör både hälsa och miljö. Det är i dag
en lyxfråga, och så skall det inte vara. Om vi inte
sätter ett högre pris på miljöförstöringen, kommer den
ekologiska omställningen att avstanna. Jag kan ta upp
några exempel. Det gäller bl.a. återvinning och
källsortering.
I dag fungerar inte detta tillfredsställande. Det tas
upp i debatten att man inte skall källsortera och att
man inte skall återvinna. Bristerna beror ju på att
politiken inte är tillräcklig, att producentansvaret inte
är tillräckligt stort och att miljöförstöring inte kostar.
På det sättet drabbas nu konsumenterna både tids- och
kostnadsmässigt, vilket är fel.
Förutom att Konsumentverket får ett sektorsansvar
för konsumentrelaterade frågor när det gäller miljö-
målen, vilket man redan i dag arbetar med, vill vi,
eftersom denna fråga griper in i alla politikområden,
ha en central samordning. Därför vill vi enligt utred-
ningsförslaget om konsumtion och miljö ha en dele-
gation för miljö- och konsumentfrågorna.
Vi vill även reformera miljömärkningssystemet,
både det nordiska och EU:s miljömärkningssystem,
därför att miljömärkning är en viktig del i att underlät-
ta ett medvetet konsumentval. I dag har dessa miljö-
märkningssystem brister som gör att trovärdigheten
för miljömärkningen kan få sig en törn, och det vore
väldigt olyckligt.
En annan viktig sak är att vi som konsumenter
borde ha rätt till information om vad våra produkter
innehåller och hur de är tillverkade. Den informatio-
nen får vi inte i dag. Jag brukar säga att det är produ-
centens diktatur över marknadsekonomin, medan vi
konsumenter knappast har en stark ställning. Det
borde vara en mänsklig rättighet att få veta var en
vara är producerad och att få en fullständig innehålls-
deklaration så att jag, om jag är allergisk, kan undvika
ämnen som är allergiframkallande eller kan undvika
ämnen som jag kanske anser är farliga för min hälsa.
Man bör satsa mer på märkning av produkter, både
miljömärkning och annan märkning. Vi kan som kon-
sumenter göra ett medvetet val om vi får informatio-
nen, men det handlar också om en mänsklig rättighet.
När det gäller missvisande miljöreklam har vi i
dag en lag, marknadsföringslagen. Den är i sig bra,
men den har ett kryphål. Jag tror att vi alla har märkt
av bilindustrins stora kampanjer där man säger köp en
bil - bli miljövän eller liknande teman. Denna reklam
är enligt Konsumentverket missvisande reklam, men
det går inte att komma åt den därför att bilindustrin
har gått samman i organisationer. Därför kan man inte
tillämpa marknadsföringslagen. Vi har lagt fram ett
lagförslag för att täppa till detta hål.
Nu är min taletid slut för denna gång.