Herr talman! Det börjar bli alltmer frestande att gå
in i den här energidebatten, men eftersom Karin Ols-
son är tacksam om jag inte tar upp den, skall jag åt-
minstone i min första replik låta bli att göra det.
Jag tänker i stället ta upp det andra spörsmål som
jag ställde till Karin Olsson och som handlade om det
lokala Agenda 21-arbetet. Jag skulle vilja få svar på
två frågor.
För det första: Varför avvecklade regeringen det
särskilda stöd som fanns till lokala Agenda 21-
grupper för att upprätthålla en kontinuerlig verksam-
het? De kan jobba aktivt för att medvetandegöra oss
så att vi lägger om livsstil och skonar vår miljö. Det
handlade inte om många miljoner för att ge den syr-
sättning som jag talat om och hålla denna verksamhet
levande.
För det andra: Detta har ersatts av en central sam-
ordnare, som det står i betänkandet, vars uppgift är att
upprätthålla en aktiv dialog om Agenda 21-arbetet
med de lokala Agenda 21-kommittéerna. Herr talman!
Det är inte någon större poäng i att det lokala arbetet
får försvinna genom att det inte får denna syrsättning
och i stället låta en centralt placerad person få hantera
verksamheten. Jag undrar varför man har gjort på det
här sättet, Karin Olsson.