Herr talman! Regeringen har nu lagt fram en
handlingsplan för hur arbetet med miljömålen i kon-
sumentpolitiken skall kunna nås. Syftet är att underlät-
ta för och uppmuntra oss konsumenter att ta ett ökat
ansvar för miljön och resurshushållningen. Det tycker
jag är bra. I stora delar ställer vi oss bakom denna
skrivelse. Ansvaret för en hållbar utveckling åvilar
oss alla, för vi har ju bara ett jordklot.
En viktig förutsättning för utveckling av mil-
jövänliga och kretsloppsanpassade produktionsmeto-
der är just medvetna konsumenter. I dag försöker 10-
20 % av konsumenterna att agera miljövänligt av eget
engagemang och egen övertygelse. Ytterligare ca 30-
50 % accepterar och tar till sig information och sakar-
gument som leder till ett miljövänligare beteende. Det
är alltså en gigantisk utmaning att övertyga resten av
oss konsumenter.
Det går att nå många människor med information,
men det behövs också andra insatser, och jag tänker
då på att det också behövs ekonomiska incitament. I
familjer med små ekonomiska resurser är det priset på
varan som är avgörande vid köp, inte om den är eko-
logiskt odlad eller om varan drar mindre energi än en
annan liknande vara.
I dag är ju återvinning och källsortering i full gång
på de flesta ställen. Men tyvärr har man gjort det så
krångligt att alltfler ifrågasätter om det verkligen är
miljövänligt. Först skall man diska ur konservburken,
sedan skall man källsortera den och därefter skall man
ta bilen - om man har någon - för att kanske köra
flera kilometer utanför tätbebyggt område och lägga
soporna i lämpliga behållare. Förutom att det tar
mycket tid från redan hårt pressade konsumenter får
man dessutom lägga till besinkostnaderna och miljö-
belastningen.
Om vi någonsin skall kunna nå miljömålet måste
man hitta nya och enklare system. Vänsterpartiet har
länge krävt att producenterna måste åläggas ett direkt
ansvar för utvecklingen av mer kretsloppsanpassade
produkter. Och för att det skall fungera behövs i
många fall ekonomiska styrmedel, t.ex. miljöavgifter
på produkter som inte är miljövänliga. Man kan också
kombinera med fler pantsystem för återvinningsbara
material och miljöbonus för varor med låg miljöpå-
verkan.
Man måste ta hänsyn till hela varans eller produk-
tens miljöpåverkan och inte bara om den är kompos-
terbar. Man måste också beakta energiåtgång, kostna-
der för transporter och vilket transportslag som har
använts. Det är först när vi har kunskap om en pro-
dukts totala effekt på miljön som vi kan göra korrekta
miljöval. Då kanske vi inte längre kommer att köpa
äpplen från Nya Zeeland mitt under den svenska äp-
pelskörden.
Vänsterpartiet tycker att det är mycket bra att Bo-
verket fått i uppdrag att utveckla system för kvalitets-
deklarationer för bostäder. Det behövs flera olika
åtgärder som är nödvändiga om man vill åstadkomma
ett mer ekologiskt boende. Exempelvis bör olika
kostnader för boendet, såsom t.ex. kostnaden för
energianvändning, debiteras konsumenterna efter
deras faktiska förbrukning. De fasta kostnaderna bör
minimeras och en större del av kostnaderna bör ligga
på den rörliga delen. Avregleringen av elmarknaden
har hittills enbart gynnat de stora elkonsumenterna.
Industrin har kunnat sänka sina kostnader rejält me-
dan konsumenterna har fått betala mera. Konkurren-
sen fungerar inte när kostnaden för byte av elleveran-
tör gör att hushållen i praktiken är utestängda från
elmarknaden.
Herr talman! Jag är mycket positiv till att Konsu-
mentverket får ett sektorsansvar för miljörelaterade
konsumentfrågor, men jag är orolig över hur verket
skall klara de nya uppgifterna utan något ekonomiskt
tillskott. Regeringen skriver att "en viss ompriorite-
ring av Konsumentverkets verksamhet successivt
måste genomföras". Detta är oroande, eftersom verket
redan har tvingats att minska sin verksamhet. Det fick
vi veta vid lagutskottets besök på Konsumentverket.
Frågan är vad som skall skäras bort. Regeringen har
visserligen lovat att avsätta medel som finns tillgäng-
liga, men vi får inte veta hur mycket det rör sig om
och vi får inte heller veta om det är att betrakta som
en engångssumma.
I min motion som rör Konsumentverkets roll har
jag yrkat på att verket skall stärka sin miljöprofil.
Men efter utskottets besök hos verket känns det kravet
som att slå in öppna dörrar. Den redogörelse som vi
fick visar att Konsumentverket redan har en mycket
hög miljöprofil. Därför finns det ingen anledning att
stå fast vid det yrkandet. Jag gratulerar verket och
hoppas att man kommer att fortsätta att ha denna
inriktning.
Flera motioner som behandlas i detta betänkande
rör miljömärkning, och där är nu mycket på gång.
Konsumentverket har gjort en metodstudie om miljö-
information till enskilda konsumenter som skall ligga
till grund för en kvalitativ undersökning. Vad gäller
frågan om konsumentinformation och märkning i sin
helhet har en särskild utredare tillkallats. Av det skä-
let har jag valt att inte reservera mig. Däremot har jag
i ett särskilt yttrande påtalat vikten av att regeringen
verkar för att våra inhemska miljömärkningssystem
får behållas nu när EU-kommissionen föreslagit att
nationella miljömärken skall inskränkas till att endast
komplettera EU:s blomma.
Enligt förslaget skall de nationella märkena bara
få tilldelas produkter som EU inte har fastställt krite-
rier för. Det kommer att leda till en allvarlig försäm-
ring av kvaliteten på miljömärkningen i Sverige och i
andra EU-länder, där den nationella miljömärkningen
redan har vunnit stort förtroende hos konsumenterna.
EU-blomman har långt ifrån samma förtroende som
Svanen och Bra miljöval har. Jag vet att många EU-
länder har protesterat mot kommissionens förslag, så
också Sverige. Mitt särskilda yttrande skall därför ses
som support till regeringen i den här frågan.
Jag vill yrka bifall till reservation nr 22, som rör
konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Vi
har fört den debatten tidigare, och ni vet var jag står i
den frågan.
Så vill jag säga något om TV-reklam riktad till
barn och könsdiskriminerande reklam.
Jag delar fullt ut det som står i Centerpartiets och
Miljöpartiets särskilda yttrande om vikten av att re-
geringen fortsätter att verka för ett svenskt förbud mot
TV-reklam riktad till barn. Regeringens inställning i
denna fråga liksom inställningen hos flera av riksda-
gens partier är väl kända. En enkät som Konsumentfö-
reningen i Stockholm har gjort visar att hela 90 % av
föräldrarna vill förbjuda reklam som vänder sig till
barn. Konsumentverket har tagit fram en rapport som
har rubriken Drömprisen och Glamourgullet, och i
den konstaterar man att flickor i barnreklamen sköter
om hemmet och dockorna och fixar med sitt utseende.
Pojkar bygger, kör bil, sportar och yrkesarbetar. Ge-
nom barnreklamen cementeras könsrollerna. Man kan,
liksom Sveriges konsumentråd, undra om annonsörer
och reklammakare är de enda i samhället som skall
vara undantagna från jämställdhetsmålet.
När det gäller könsdiskriminerande reklam vet ni
också mycket väl var jag står i den frågan. Jag tycker
nämligen att det är att gå för långt att göra ett ingrepp
i grundlagen.
Herr talman! En sak till: Vänsterpartiet kommer
också att stödja reservation nr 5 från Folkpartiet och
Miljöpartiet om budgetrådgivning. Av misstag glöm-
de jag att göra det vid justeringen.