Herr talman! Margareta Cederfelt nämner i sitt anförande den svenska självregleringen av näringslivet. Det är väl gott nog att man i den tar upp frågor kring jämställdhet och annat. Det visar ändå att vi har kommit någonstans.
Frågan är bara om det räcker. I dag har vi 23 procent kvinnor i de stora börsbolagens styrelser, säger Margareta Cederfelt. Jag sade 25 procent, men jag väljer att gå på Margaretas siffra. 23 procent är alldeles för dåligt. Menar vi allvar med att vi vill bryta glastaket och göra även affärslivet mer jämställt tror jag att det behövs åtgärder.
I det motiverade yttrandet och majoritetstexten däri skriver man: "Riksdagen anser att det är viktigt att könsfördelningen blir avsevärt jämnare när det gäller deltagandet i ekonomiskt beslutsfattande. Riksdagen anser också att det är positivt med initiativ på ett så viktigt område."
Det låter jättefint. Problemet är att man väljer att göra ingenting. Vi får inga initiativ. Det kommer inga förslag, och när det väl kommer ett förslag från kommissionen säger man nej, fast förslaget inte ens är särskilt långtgående utan mer att se som en målsättning. Jag förstår inte att Margareta Cederfelt vill säga nej till detta.
Utan åtgärder är det bara Frankrike som beräknas klara målet om 40 procent kvinnor i de större börsbolagens styrelser till 2020. Sverige och ett gäng andra länder kommer kanske att nå målet till 2035. Resten av EU kommer inte att klara av det innan 2040 i den takt vi håller på i dag. Räcker det, Margareta Cederfelt?