Herr talman! Jag vill först och främst vara tydlig med att jag helt delar kommissionens analys och problembeskrivning. Den ekonomiska ojämlikheten är ett stort problem i Europa och i hela världen. Inom näringslivet, även det svenska, finns det fortfarande en hel del patriarkala strukturer och en grabbighet som vi med stor kraft behöver synliggöra och bekämpa. Den kampen börjar med hur vi, män och kvinnor, fostrar våra söner och döttrar.
Jag tänker inte ge mig in i någon vidare diskussion i det som inte tillhör sakfrågan, nämligen subsidiaritetsprincipen eller prövningen av förslaget från kommissionen. Jag gör ett undantag, och det är den del som gäller synen på begreppet konkurrenskraft. Att ens antyda att det skulle föreligga en risk för att medlemsländernas företag skulle tappa konkurrenskraft gentemot andra länders därför att man har en jämnare könsfördelning i sina bolagsstyrelser ter sig väldigt märkligt.
Men det visar kanske vilken uppförsbacke vi har i det europeiska jämställdhetsarbetet och vilken skillnad det är i attityder gentemot hur vi resonerar i Sverige och hur den svenska debatten förs, där vi snarare menar att jämställdhet och en jämnare könsfördelning i företagsledningar och bolagsstyrelser är något som ökar konkurrenskraften i bolagen. Det finns undersökningar som visar att de företag i Sverige som har fler kvinnor i sina ledande befattningar är de som är lönsammast.
Det gäller i dag att debattera huruvida just det här området och den här modellen för hur en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser ska åstadkommas i medlemsländer som Sverige lämpar sig för överstatlig lagstiftning eller om en sådan lag får ett bättre genomslag om den utformas efter svenska förhållanden där vi kanske till och med kan tänka oss en snabbare takt.
De svenska förhållandena är att vi sedan lång tid har haft en väl utbyggd förskola och en stor andel kvinnor som skaffar sig en högre utbildning och gör yrkeskarriär just tack vare att vi har en väl fungerande förskola och skola. Sedan Alliansen tog över regeringsmakten kan vi också se en ökande andel kvinnor som äger och driver företag, eftersom vi har öppnat upp de sektorer där kvinnor är överrepresenterade på arbetsmarknaden och i yrkeslivet för företagande, valfrihet och konkurrens.
Det förslag som EU-kommissionen vill att vi ska omvandla till svensk lag överensstämmer väldigt illa med den modell för ägarstyrning som ligger till grund för hur bolagsstyrelser sammansätts. Ett styrelseuppdrag bygger på förtroende och är inte någon anställning i arbetsrättslig mening, där meriter ska värderas och vägas mot varandra i någon sorts rekryteringsprocess. Det råder ingen anställningstrygghet i bolagsvärlden. När ägarna saknar förtroende för en styrelse eller delar av den måste styrelsen avgå, alldeles oavsett om det är män eller kvinnor som sitter i den. Att i ett sådant sammanhang tillämpa de regler som här föreskrivs förefaller helt orimligt.
Centerpartiet vill ha ett smalare men vassare EU. Den europeiska tanken är viktig, speciellt nu när den politiska och ekonomiska osäkerheten är stor, när klimatfrågan och freden med all rätt står allra överst på agendan och när nationalism, protektionism och främlingsfientlighet breder ut sig över Europa som ett stort mörkt täcke i spåren av arbetslöshet och sociala klyftor.
EU-medborgarnas förtroende är viktigt för att EU ska ha förmåga att åstadkomma verklig förändring. I detta läge är det särskilt viktigt att vi som sitter här har förmågan att skilja på ändamål och medel. Vill vi åstadkomma en ökad jämlikhet är det inte genom överstatliga beslut som ter sig obegripliga för dem som ska försöka efterleva dem, utan genom att föra en debatt här hemma och utforma politiken med högt ställda mål men med egna metoder.
Vi ägnar oss här i kammaren åt att recensera varandras politik, och oftast utgår vi ifrån de kända och förväntade positioner som de olika partierna har. Vi vet att partierna i Sveriges riksdag i olika grad tror på EU som medel. Det finns till och med de som inte vill att vi ska vara medlem utan ska lämna unionen. Miljöpartiet, som helt nyligen bytte fot i fråga om EU-medlemskap, har i dag valt att stå bakom överstatlighet. Jag citerar någonting som jag läste på
Vår politik A-Ö
: "Miljöpartiet vill att EU ska ha betydligt mindre makt på de flesta områden - - -." Men de anser i dag att EU ska lagstifta om bolagsstyrning, och det är minst sagt förvånande, speciellt som man fortsätter på samma sida och skriver: "Om EU ska bli en möjlighet och inte ett hinder i utvecklingen för en bättre värld, behöver det ske en omprioritering från tillväxt och frihandel till ansvar för miljö och sociala villkor."
Efter att ha hört Jan Lindholms anförande, som är en hyllning till just tillväxt och frihandel, måste man ställa sig frågan: Sker det en omsvängning igen från Miljöpartiets sida i förhållandet till EU? Är det tillväxt, frihandel och lika villkor för bolagen som skapar möjlighet för ökad rörlighet för människor och kapital som är det som är Miljöpartiets mål?
Herr talman! Jag yrkar slutligen bifall till utskottets förslag i betänkandet och det motiverade yttrandet och uttalar att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen.
Avslutningsvis önskar jag talmannen och de vice talmännen, kammarkansliet och civilutskottets tappra ledamöter en god jul och ett gott nytt år. Civilutskottets kansli förtjänar ett särskilt tack som in i det sista och även inför det kommande året serverat utskottet med underlag för kloka och kanske i något fall - vi får se hur det går - mindre kloka beslut.
(Applåder)