Herr talman! Margareta Cederfelt valde
mycket
noggrant att inte svara på min fråga. Jag frågade huruvida man från alliansregeringens sida har något ansvar för att det här målet nås på EU-nivå.
Sedan kan jag besvara lite grann av argumentationen från Margareta Cederfelts sida genom att fråga: Är det så att företag i Norge, Tyskland eller Frankrike går väldigt mycket sämre än i Sverige därför att ägarna har ett annat inflytande än ni vill ha i Sverige? Är det så? Jag är mycket tveksam till att det skulle gå att leda i bevis.
Dessutom vill jag, herr talman, påpeka ett annat fel i argumentationen från allianssidan. Man pratar om att vi har nått så långt i Sverige. Men då ska man veta att av de 23-24 procenten kvinnor som sitter i bolagsstyrelser är det faktiskt så att det finns två kvinnor som sitter i över 2 000 bolagsstyrelser. Det ligger speciella tekniska orsaker bakom det. Man ska vara väldigt försiktig med att använda statistik.
Återigen frågan om var besluten ska fattas. Har vi ambitionen att vara med i EU, som jag har förstått att man har på allianssidan - ni är inte emot EU, utan ni vill att vi ska vara med där - måste vi väl ta ansvar för hela EU, eller hur? Det här handlar ju om ett ramverk för hela EU. Det står inte att vi "ska" införa den ena eller andra lagen utan att vi ska "se till" att införa regelverk som når målet. Om vi tror att vi redan har gjort det, varför då säga nej till ett regelverk som kanske skulle kunna få fler länder inom EU att åtminstone påbörja det arbetet mot målet, som vi faktiskt inte har så lång tid kvar att nå. Det är sex år till 2018.