Herr talman! Jag försöker hinna med att läsa på, men det är svårt för oss i de små partierna. Ni i de större kan ju dela upp jobbet. Ni har större möjligheter att göra det. Ändå slås jag rätt ofta av att när ni argumenterar så argumenterar ni mot någon sorts påhittad verklighet och inte mot vad som faktiskt gäller.
Det här förslaget handlar ju inte om kvotering. Margareta Cederfelt talar om kvotering i sitt huvudanförande. Bara för att få er att förstå vad det handlar om tänker jag läsa innantill ur kommissionens förslag. Där står faktiskt så här: För att uppnå målet i punkt 1 - målet är alltså 2020 och 2018 - ska medlemsstaterna vid urval av icke verkställande styrelseledamöter "se till", det är den hårdaste formuleringen som finns, att det leder mot målet.
Alla de åtgärder som Margareta Cederfelt räknade upp i svaret på Jonas sista fråga är sådant som skulle kunna vara åtgärder för att "se till" att man når målet. Om man från regeringens sida känner sig säker på att de åtgärder som man redan har vidtagit kommer att leda till att man lyckas med det här betyder ju direktivet ingenting för Sveriges räkning. Därför måste frågan ställas: Anser alliansregeringen att det här är en viktig fråga på EU-nivå? Där måste vi väl ändå vara överens om att om man nu tror att vi lyckas i Sverige, utan att göra något mer än vi redan gör, kommer man att lyckas med det i övriga Europa, och är det någonting som vi borde ta ansvar för?