Herr talman! De regionala obalanserna i landet
ökar. Det är vi alla överens om. Det visar sig i kraftigt
varierande befolkningsutveckling och arbetslöshetstal,
i stora skillnader i näringslivsstruktur och resurser för
teknik och kompetensutveckling mellan kommunerna
liksom mellan länen. Det märks i att flyttlassen åter
börjat rulla, vilket ytterligare kommer att förstärka
den regionala obalansen. I det läget anser vi att rege-
ringen visar en alltför passiv hållning.
Det betänkande som vi behandlar innehåller få
konkreta förslag för att ändra den regionala obalansen
och främja den regionala tillväxten. Regeringen avser
i stället att återkomma med en regionalpolitisk sär-
proposition under våren. Vi tycker att det är djupt
beklämmande att man har skjutit på propositionen.
Likaså är vi starkt kritiska till att regeringen inte har
tillsatt någon parlamentarisk utredning om regional-
politiken trots att arbetsmarknadsutskottet uttalat sig
till förmån för en sådan för mer än ett år sedan. Det
verkar som om regionalpolitiken är satt litet grand på
undantag eller i vart fall är lågt prioriterad i regering-
ens arbete.
Det är ett statligt och nationellt ansvar att utjämna
regionala skillnader. Det innebär att det regionala
perspektivet måste sättas mer i fokus när det gäller
alla politiska områden. Det handlar om infrastruk-
tursatsningar, utbildningspolitik, det kommunala
utjämningssystemet, den ekonomiska politiken m.fl.
områden. Det är områden som normalt ligger utanför
det vi kallar den lilla regionalpolitiken och där vi
menar att det saknas ett tydligt regionalt perspektiv.
Den regionala tillväxten är avgörande för att ut-
jämna regionala obalanser men också för att främja
sysselsättningen i stort och en nödvändig miljöom-
ställning i näringslivet. Vänsterpartiet anser att regio-
nalpolitiken måste styras över från de passiva drifts-
stöden till de förnyande utvecklingsinsatserna. I det
arbetet är det viktigt att arbeta i ett underifrånpers-
pektiv och ta till vara de lokala initiativen.
Vi måste ta till vara den växtkraft som finns i akti-
va bykooperativ. Vi måste också stimulera ett lokalt
ägt näringsliv t.ex. genom att skapa möjligheter för de
kommunala pensionsfonderna att mer aktivt placera
medel i det lokala näringslivet. Vi menar att frågan
om en lokal och regional förankring av näringslivet är
en viktig del i en lyckad företagsutveckling. Det har
uppmärksammats för litet.
När jag är ute och träffar olika politiker i kommu-
ner där företag som en gång i tiden varit lokalt ägda
har köpts upp av ett inhemskt eller ett utländskt före-
tag och sedan lagts ned när det stora företaget ratio-
naliserar pekar man på vikten av ett lokalt ägande
som också känner ansvar för orten och behovet av att
det finns lokalt kapital för att stödja ett lokalt nä-
ringsliv när det gäller just nyinvesteringar m.m.
Vi måste också underlätta för de små förädlingsfö-
retagen i t.ex. Norrlands inland att överleva. I dag
finns det exempel på företag som har svårt att få till-
gång till råvara. De är helt enkelt för små upphandlare
för att vara intressanta för stora bolag som säljer på en
internationell marknad.
Effekterna av avregleringar och bolagiseringar in-
om infrastrukturen måste också utredas. Då talar jag
om Postens nedläggningar av postkontor, Telias taxor
och investeringar i ny teleteknik som ibland är avgö-
rande för människors livsvillkor och näringslivets
utveckling på en ort. Här måste det in en regionalpo-
litisk styrning. Det gäller också kommunikationernas
utformning och deras finansiering i stort.
Vi menar att transportstödet måste bibehållas och
utvecklas och att den IT-satsning som nu är på gång
måste omfatta hela landet. Det måste till ett nätverks-
byggande mellan kommuner, högskolor och företag
för att förstärka och underlätta kompetensutveckling,
nyetableringar, inköp av råvaror, marknadsföring och
export.
Vi menar också att de vattenkraftsproducerande
länen måste få återbäring för att främja investeringar
och förnyelse i näringslivet. Vi måste utreda möjlig-
heterna att införa en differentierad skatt på fordons-
bränsle.
Vi kan inte lämna över så mycket beslutandekraft
till EU:s regelsystem som vi gör i dag. Det är inte
EU:s bidragssystem som skall styra prioriteringarna i
den svenska politiken för den regionala utvecklingen.
Här måste en översyn till, och såvitt jag förstår kom-
mer den. Vi menar vidare att den regionala utveck-
lingen i första hand skall styras av de folkvalda för-
samlingarna i länen. Beslutanderätten skall flyttas
ned.
Ett annat bekymmer som vi har pekat på är regio-
naliseringen av statliga bolag och verk som är på gång
och som har varit på gång i landet. Vi menar att det
måste underordnas en regional strategi för att förstär-
ka regionalt arbete och tillväxt och att man inte som
nu regionaliserar utifrån någon form av maximal
nyttoeffekt för det enskilda bolaget eller verket.
I vår motion tillför vi den lilla regionalpolitiken
medel. Vi avsätter 390 miljoner till landshöv-
dingeprogrammet för att stimulera till ett lokalt nyfö-
retagande. Det är 390 friska miljoner. Vi menar att
just landshövdingeprogrammet är ett bra program att
stödja. Det har en lokal och regional förankring. Det
är avgörande om man vill komma vidare i utveckling-
en av ett lokalt näringsliv och skapa en regional växt-
kraft.
I det här sammanhanget vill jag lyfta fram att vi är
djupt bekymrade över de 500 miljoner kronor som
utskottet och regeringen tar tillbaka av det regional-
politiska anslaget för att sedan i ett beställningbe-
myndigande pytsa ut litet här och var. Vi vet inte vart
medlen går. Jag skulle vara mycket glad om Berit
Andnor när hon sedan kommer upp i talarstolen kun-
de berätta vad man tänker göra med dessa pengar. Det
är höljt i dunkel.
I dag saknar regionalpolitiken ett könsperspektiv.
Vi menar att man måste komma till rätta med den
sneda könsfördelningen när det gäller de regionalpo-
litiska stöden. Företagsstöden skall fungera som en
hävstång för att åstadkomma en mindre könssegrege-
rad arbetsmarknad. Vi menar dels att de i högre ut-
sträckning måste riktas till kvinnor, dels att de skall
åtföljas av ett långsiktigt jämställdhetsprogram. En
metod som skulle ha effekt både på kort och lång sikt
är att kräva godkända och fungerande jämställdhets-
planer av de företag som får stöd.
Vi lyfter också fram behovet av att förstärka de re-
surscentrum för kvinnor som skall finnas ute i landet.
Vi avsätter 2 miljoner per län till det. Vi pekar på att
länsstyrelserna i dag håller på att dra ned på jäm-
ställdhetsexperterna. Det finns inte längre en heltids-
anställd jämställdhetsexpert vid varje länsstyrelse. Nu
handlar det om deltider eller att fler länsstyrelser delar
på en expert, trots att kvinnors andel av de regional-
politiska medlen fortfarande är liten. Det gäller t.ex.
det regionala företagsstödet.
Vi avsätter 10 miljoner för att säkra verksamheten
vid det nationella resurscentrumet för kvinnor. Fortfa-
rande finns det inga öronmärkta anslag till den verk-
samheten trots att regeringen i sin budgetproposition
1996/97 lovat att ta ställning till NRC:s fortsatta verk-
samhet. Nu drivs verksamheten vidare under ytterliga-
re en period. Vad som händer sedan vet man inte. Vi
menar att det är ett kortsiktigt tänkande. NRC måste
garanteras en långsiktighet.
Utskottet menar att det finns anledning att åter-
komma när det gäller strukturfondernas mål och geo-
grafiska målområden. Vi delar den uppfattningen. Vi
förutsätter att den återkommer till det i sin särpropo-
sition. Vi menar att det också måste gälla hela stö-
dområdesindelningen. I dag står vissa kommuner helt
oberättigat utanför stödområden som enligt alla krite-
rier borde tillhöra ett stödområde. Kristdemokraterna
har i en motion lyft fram Norsjö som exempel, och det
finns fler. Det kräver en översyn.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 4
som handlar om mål och en allmän inriktning för
regionalpolitiken.