Herr talman! Det här betänkandet handlar om re-
gional utveckling, utgiftsområde 19. Regionalpoliti-
ken är en viktig fråga för hela landet. Betänkandet
innehåller de nuvarande anslagen till olika regional-
politiska åtgärder. Det som jag nu ser fram emot är
den regionalpolitiska proposition som är aviserad till
vintern.
De senaste befolkningsrapporterna från SCB visar
att de regionala obalanserna ökar. Flyttlassen går
framför allt till de större befolkningscentrumen. Av-
folkningen av landets redan glest befolkade delar
ökar. Det gäller i särskilt hög grad de län som omfat-
tar stödområden. Arbetslösheten uppvisar också bety-
dande regionala skillnader. De som oftast flyttar är
ungdom och de som är i arbetsför ålder.
Detta slår mycket hårt mot de bygder som drabbas.
Det är självfallet en gigantisk uppgift att stoppa en
sådan utveckling och det måste till åtgärder på både
kort och lång sikt. Och för att bryta denna negativa
utveckling måste samtliga politikområden dra åt
samma håll.
Jag skall först ta upp några frågor runt den stora
regionalpolitiken. För det är ju inom den stora regio-
nalpolitiken de stora resurserna fördelas över landet.
När det gäller den statliga verksamheten runt om i
landet så finns det mycket mer att önska. Det är inte
rimligt att när statliga verk och myndigheter skall
rationalisera så väljer de nästan alltid att ta bort de
lokala funktionerna först. Det är faktiskt så att staten
gått i täten för att flytta jobb från glesbygd till de
större orterna. Regionaliseringen har inneburit att
många viktiga arbetsplatser försvunnit från glesbyg-
den. Här har politiken varit viljelös.
I regioner med svag arbetsmarknad slår dessa
neddragningar mycket hårt. Därför måste man i stället
vända på strömmen och utlokalisera statliga verksam-
heter.
Regionernas infrastruktur spelar en allt viktigare
roll för utvecklingen. Goda kommunikationer på
vägområdet måste upprätthållas. Bärighetshöjande
åtgärder och beläggning av grusvägar är nödvändiga,
inte minst för att skapa bättre förutsättningar för det
regionala näringslivet.
Det är också viktigt med en god tillgång för post
och teleförbindelser. Rimliga priser bör gälla för hela
landet. En enhetstaxa för ISDN och dess anslutning
bör införas snarast. I dag råder stora skillnader i kost-
nader för anslutning och jag vet småföretagare som
överväger att flytta från glesbygden på grund av för
dyra kostnader.
Kompetensfrågorna kommer att få en avgörande
betydelse för hur en region kommer att kunna utveck-
las. Därför måste utbildningen göras än mer tillgäng-
lig med ökade satsningar på de små och medelstora
högskolorna. Utbildningen måste kunna ges i form av
distans och/eller decentraliserad utbildning.
Här vill jag ta ett exempel från min hemkommun,
Årjäng, där vi i bygdeskolorna via IT har givit byg-
dens företag och enskilda möjlighet att delta i vissa
utbildningar. Det går säkerligen att bygga ut systemet
så att tillgängligheten för utbildningen ökar både för
enskilda och företag.
Forskningsverksamheten måste också successivt
byggas ut. Jag vill här betona de stora satsningar som
bör ske inom livsmedel, skog och turism, som är
viktiga delar av landsbygdens näringsliv. Landshöv-
ding Gunnar Björk har gjort en utredning om livsme-
del och jordbrukets möjligheter. Denna utredning
förslår en rad åtgärder som kan komma att få stor
positiv betydelse för regionalpolitiken.
Låt mig också säga att det är viktigt att jordbruket
får en lönsamhet så att jordbruksföretagen har en
möjlighet att både leva och utvecklas. Det är en
mycket viktig förutsättning för landsbygdens utveck-
ling.
Likaså är det väsentligt med ytterligare forsk-
ningsinsatser för att ytterligare kunna förädla träråva-
ra.
Över huvud taget måste det vidtas åtgärder för att
öka sysselsättningen. Olika åtgärder för att ytterligare
förbättra företagarklimatet i allmänhet och för småfö-
retagen i synnerhet är helt nödvändiga.
Jag vill också betona vikten av att det finns till-
gång till en god service, både kommunal och kom-
mersiell. Det gäller allt ifrån vård och omsorg till
kulturellt utbud.
Här skall säjas att det i dag finns bekymmer i
många glesbygdskommuner, som redan nu har en
mycket hög utdebitering, och för att klara sin ekonomi
har man tvingats skära ned i en icke ringa omfattning.
Det nya utjämningssystemet kan komma att behöva
förändras för att ta än större hänsyn till olika gles-
bygdsfaktorer.
För att komma in på det aktuella betänkandet finns
det några delar som jag vill kommentera.
Den lilla regionalpolitiken är ju resursmässigt inte
så stor om man ser till den totala statsbudgetens om-
fattning, men den är ändå mycket betydelsefull för att
bidra till en utveckling i utsatta regioner.
Anslag A 1 rymmer många regionalpolitisk viktiga
åtgärder, och jag tycker att det är viktigt att dessa
medel i så stor omfattning som möjligt fördelas direkt
till länsstyrelserna. Detta bör gälla allt ifrån medel för
företagsstöd, landsbygdsutveckling osv. En del av
dessa är bundna till vissa stödområden och målområ-
den, andra är inte geografiskt bundna. Men alla med-
len bör hanteras så decentraliserat som möjligt.
Jag vill också påstå att de regionala utvecklingsbi-
dragen, landsbygdsbidraget osv., har varit till stor
nytta. Dessa medel har bidragit till etablering av nya
verksamheter och företag och även till att utveckla
befintlig verksamhet.
I det här betänkandet har Centern några reserva-
tioner som jag vill kommentera något.
Reservation 2 handlar om mål för och allmän in-
riktning av regionalpolitiken. Där påpekas att lands-
bygdens resurser och tillväxtmöjligheter måste tas till
vara.
Landsbygden skall ses som resursområden. Den är
närande och inte tärande, som man ibland kan höra.
Men det är ju faktisk så att väldigt stora resurser
kommer just från vår landsbygd. Ta bara skogen,
livsmedel, vattenkraften, fritid och rekreation. Det är
stora resurser som tillförs samhället därifrån. Om man
då återför vissa medel för utveckling i dessa bygder så
är det inga nådegåvor utan en rättmätig del av de
gemensamma resurserna.
I reservationen uttalas också behovet av en bättre
samordning än i dag när det gäller medel för arbets-
marknadspolitik, näringspolitik, infrastruktur och
regionalpolitiska satsningar. Genom samarbete och
samverkan kan man få ut mycket mer av de satsade
medlen än vad man får nu. Alltså måste sektorisering-
en brytas.
I reservationen berörs även organisationen av det
nationella resurscentret för kvinnor. Där finns det ett
behov på såväl nationellt som regionalt och lokalt
plan av nationella stödinsatser för att fullfölja det
påbörjade arbetet vid olika resurscentrum. Jag yrkar
därför bifall till reservation 2.
Reservation 6 behandlar strukturfonder och må-
lområden. Sverige har i dag ett antal målområden. Det
är 2, 3, 4, 5b och 6. Det är också Interreg och Leader.
Område 2, 5b och 6 är geografiskt avgränsade och
alla har ett vällovligt syfte att medverka till en positiv
utveckling i dessa områden.
Tyvärr har byråkratin omkring strukturfonderna
varit minst sagt besvärande. Beslutsgrupper, över-
vakningskommittéer, revisorer och statliga myndighe-
ter har varit inblandade innan projektpengar har kun-
nat betalas ut. Det är en lång väg från det att projek-
tansökan lämnas in till det att projektmedlen betalas
ut.
Jag hoppas att regeringen redan för innevarande
programperiod snarast verkar för att förenkla hante-
ringen med strukturfondsmedlen. Ett sätt vore att låta
antingen beslutsgruppen eller länsstyrelsen betala ut
projektmedlen direkt.
Översynen av strukturfondernas mål sker i an-
slutning till behandlingen av Agenda 2000. I ett sena-
re skede kommer också de geografiskt avgränsade
områdena att ses över. Här är det viktigt att satsning-
arna koncentreras till de mest utsatta delarna av lan-
det. Sverige måste påverka utformningen av de regio-
nalpolitiska stöden.
Det är angeläget att regeringen agerar med största
kraft inför förhandlingarna om en reformerad regional
och strukturfondspolitik så att Sverige inte går miste
om möjligheter till regional utjämning och utveckling.
Utgångspunkten för det svenska agerandet måste vara
att riksdagen i god tid före 1999 skall kunna ta ställ-
ning i de aktuella frågorna.
När det gäller nuvarande mål 6 anser regeringen
att man kan utgå ifrån att området skall ingå i Agen-
da 2000-förslagets nya mål 1. Jag anser också att
nuvarande mål 6 i dess helhet skall ingå i det nya
mål 1. Däremot tycket jag att det är fel att även kust-
kommunerna mer generellt skall ingå i mål 1.
Likadant anser jag i huvudsak att nuvarande geo-
grafiska områden för mål 2 och 5b skall bestå. Men
det är viktigt att påpeka att stöden bör koncentreras
till de mest utsatta områdena.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser-
vation 6.
Slutligen, herr talman: Från Centerns sida har vi
ställt upp på den ram som gäller för utgiftsområdet.
Som jag började med att säga kommer en regional-
politisk proposition att läggas fram under vintern. Jag
vill redan nu flagga för att ramen för regionalpolitiken
kan behöva höjas för kommande år.