Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation 5 och reservation 6.
Regionalpolitiska frågor har dessvärre kommit
alltmer i skymundan i den politiska debatten. Detta
trots en kraftig omvälvning under senare år då flytt-
lassen gått allt tätare från glesbygdsområden till stor-
städerna. Avsaknaden av regionalpolitiska hänsynsta-
ganden har varit tydlig när den socialdemokratiska
regeringen tillsammans med Centerpartiet genomfört
en hårdhänt besparingspolitik. Ronny Svensson, fors-
karen i regionalpolitik, har beskrivit det som att man
nu raserar den regionalpolitik som har byggts upp
under lång tid.
Den statliga servicen försämras snabbt och kon-
centreras till länens, eller i ännu värre fall, till regio-
nernas huvudorter. Det gäller exempelvis polisverk-
samheten, försäkringskassan och de nu aktuella läns-
skattemyndigheterna. Tingsrätterna har tidigare varit
aktualiserade. Deras fortsatta verksamhet är ännu inte
avgjord. De mindre lasaretten hotas, liksom vissa
andra sjukvårdsspecialiteter i mindre kommuner. Den
viktiga detaljhandeln krymper kraftigt i mindre och
mellanstora tätorter i hela landet.
Detta visar tydligt, som flera av de tidigare talarna
har varit inne på, att regionalpolitik inte bara får
handla om det som kallas "den lilla regionalpoliti-
ken". Man måste i högsta grad ha en helhetssyn så att
det som kallas "den stora regionalpolitiken" har rätt
inriktning. Det går nämligen inte att justera en felaktig
syn på regionala frågor med diverse regionalpolitiska
stöd. Det är helheten i politiken som är avgörande för
om devisen "Hela Sverige skall leva" skall bli verk-
lighet.
Regeringen aviserar nu att den skall presentera en
regionalpolitisk proposition under 1998. Detta kom-
mer att ske utan att en parlamentarisk utredning har
genomlyst frågan. Som flera talare har varit inne på
här tidigare gör regeringen detta trots att riksdagen
markerat lämpligheten av en sådan parlamentarisk
utredning.
I förra årets betänkande stod följande:
"Sammanfattningsvis anser utskottet det vara naturligt
med en översyn för det fall att stora förändringar av
den nationella regionalpolitiken är påkallade. Det kan
likaledes vara lämpligt att en sådan genomförs inom
ramen för en parlamentarisk utredning." Nu får vi se
vad regeringen i bästa fall kommer att presentera för
riksdagen nästa år. Jag har väl inte samma förhopp-
ning som Patrik Norinder att Berit Andnor, som är
utskottsmajoritetens representant, kommer att avslöja
alltför mycket av innehållet i den propositionen. Men
om så är möjligt tycker jag att det vore intressant och
roligt, och det kan då fördjupa debatten här i dag.
Vi kristdemokrater har avvisat de besparingar som
regeringen och Centerpartiet nu genomför på regio-
nalpolitiken. Det märkliga agerandet att rycka från
länsstyrelserna redan anslagna medel till förmån för
någon annan satsning som vi ännu inte vet vad den
innebär är ett närmast desperat försök att dölja det
faktum att dessa partier faktiskt genomför en ned-
dragning av det regionalpolitiska anslaget. Det är
verkligheten.
Kjell Ericsson sade tidigare i debatten från Cen-
terpartiets sida att staten har gått i täten för att flytta
jobb från glesbygden. Vem är det då som har gått i
denna tät? Jo, det är faktiskt Kjell Ericsson och hans
partikamrater tillsammans med regeringen.
Vi hade en jordbrukspolitisk debatt här i går. Då
försökte man från Centerpartiets sida föra en dubbel
bokföring. Nu gör man det även i fråga om regional-
politiken. Ni i Centerpartiet måste bestämma er för att
stå för de beslut som ni fattar. Sedan får ni acceptera
att vi kritiserar detta mycket hårt när det leder till
oönskade effekter. Det har lett till oönskade effekter
på det jordbrukspolitiska området, och helt uppenbart
har det lett till oönskade effekter när det gäller regio-
nalpolitiken. Det är ju ingen satsning som ni planerar
att göra. Ni drar ju in anslaget. Ni minskar anslaget.
Det är ju verkligheten. Försök inte framställa det på
ett annat sätt.
Herr talman! Den statliga sektorspolitiken måste ta
regionalpolitiska hänsyn. Det övergripande ansvaret
för detta är samordning och helhetssyn över sektors-
gränserna. Det bör finnas med i de statliga instruktio-
nerna till de olika sektorernas verksamheter att man
skall ha en helhetssyn där de regionala faktorerna
vägs in i beslutsfattandet. I statliga verk, myndigheter
och bolag där staten har ägarinflytande skall dess
representanter i beslutsfattandet väga in regionalpoli-
tiska effekter. För att underlätta detta beslutsfattande
bör regionalpolitiska konsekvensanalyser upprättas
innan beslut fattas som påtagligt kan komma att för-
ändra förutsättningarna i områden som är beroende av
en aktiv regionalpolitik.
Herr talman! Ett aktuellt exempel är domstolsvä-
sendet där man nu diskuterar att ta bort de mindre
tingsrätterna. Om detta skulle bli verklighet innebär
det att man försämrar rättssäkerheten och sysselsätt-
ningen samt servicen i just de områden som bör ha
regionalpolitisk stöttning. Detta är ett exempel på
ärenden där man bör genomföra en regionalpolitisk
konsekvensanalys innan man går till beslut.
Sverige måste i egenskap av medlem i EU påverka
utformningen av de regionalpolitiska stöden. De skall
fylla samma funktion bland EU-länderna som vi me-
nar är avsikten för regionalpolitiska stöd inom Sveri-
ge, nämligen att ge alla människor oavsett var de bor
tillgång till arbete, service och en god miljö. Sveriges
inriktning vid medlemskapsförhandlingarna var att
skapa goda möjligheter för återflödet från struktur-
fonderna och på så sätt förstärka de nationella sats-
ningarna. Då vi kristdemokrater menar att regional-
politiken är en ytterst angelägen uppgift bör Sverige
utnyttja de regionalpolitiska stöd från EU som kan
komma i fråga så långt som möjligt. Det är därför
beklagligt att de medel som finns till förfogande inte
används fullt ut. För detta bär regeringen det yttersta
ansvaret, även om också jag inser att det inte är så
enkelt att genomföra detta i praktiken. Kritiken är
därför inte alltför hård mot regeringen, men ansvaret
ligger ytterst där.
Trots att antalet jordbruk dramatiskt har minskat
under de senaste decennierna utgör just jord- och
skogsbruken en betydande del av småföretagen i
glesbygd och på landsbygd. Villkoren för dessa nä-
ringar får alltså stor betydelse för den regionala ut-
vecklingen. Det diskuterade vi här i kammaren i går.
Ur regionalpolitisk synvinkel utgör också en livskraf-
tig fiskenäring en viktig förutsättning för en levande
skärgård. Jag anser också att Sverige bör verka för en
vidgning av skärgårdsbegreppet inom EU så att
strukturfondsprogrammet för perioden 2000-2006
kan omfatta hela skärgården. På denna punkt har vi en
motion och en reservation. Det finns också en center-
motion i detta ärende som vi följer upp.
En grundläggande förutsättning för ett Sverige i
regional balans är väl utbyggda och fungerande kom-
munikationer. Näringslivet, tillgången till arbete och
service kräver en god infrastruktur. Under flera de-
cennier var investeringarna i väg- och järnvägsnäten
eftersatta. Under den förra mandatperioden vände den
dåvarande fyrklöverregeringen utvecklingen, och
investeringarna tredubblades. Den upprustningen
måste fortsätta och inte avstanna. Ett effektivt trans-
portsystem är nödvändigt för att göra näringslivet i
hela Sverige konkurrenskraftigt, och då menar jag
givetvis också Norrland.
När regeringen hastigt drog ned på anslaget till
kommunala flygplatser i skogslänen drabbade det just
sådana regioner som är beroende av en aktiv regio-
nalpolitik. Det är angeläget att man snarast höjer
dessa anslag och också i denna fråga har långsiktigt
hållbara spelregler.
Utifrån subsidiaritetsprincipen anser vi kristdemo-
krater att det är önskvärt att kommunerna får ett ökat
ansvar och inflytande över det regionalpolitiska stö-
det. Detta måste självklart ske i samarbete med läns-
styrelserna och Glesbygdsmyndigheten, som har det
övergripande ansvaret för samordningen av insatserna
för glesbygdens utveckling. En viktig förutsättning är
att kommuner och regioner har väl utvecklade lands-
bygdsprogram utformade nedifrån och upp. I detta
sammanhang vill vi från Kristdemokraternas sida
gärna lyfta fram byalagen och byutvecklingsgrupper-
na som redan aktivt arbetar med att formulera mål och
program för sin bygd på olika platser runt om i Sveri-
ge.