Fru talman! Jag har begärt ordet med anledning av
motion A 418, som behandlas i detta betänkande.
Utan att gå in i någon som helst sifferexercis, och utan
att försöka slå någon fiktiv motståndare i huvudet
med skräckpropaganda om hur situationen ser ut på
många håll i de utsatta bostadsområdena i storstads-
regionerna, vill jag delta i debatten för att i första
hand tala om att jag och flera med mig känner en viss
förhoppning om att ledamöterna i denna kammare
faktiskt har bestämt sig för ett visst mått av nytänkan-
de vad gäller uppfattningen om vad det egentligen
innebär att hela Sverige skall må bra.
Målen för regionalpolitiken är uthållig tillväxt,
rättvisa och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor
skapas för medborgarna i hela riket. Frågor som rör
segregation och utanförskap i storstäderna måste ha
sin givna plats i diskussioner som handlar om att
åstadkomma goda levnadsvillkor även i storstadsom-
rådenas utsatta stadsdelar.
Något som är mycket viktigt att slå fast är att Sve-
rige är för litet för konflikter mellan regionerna. För
mig känns det självklart att motarbeta alla tendenser
till ökad splittring. I stället måste vi lyfta fram en
diskussion om hur en nationell arbetsfördelning skall
se ut. Stockholms läns konkurrenter är inte, skall inte
och får inte vara Jämtland eller Halland utan snarare
Hamburg eller Köpenhamn.
För att möjliggöra en jämlik utveckling i varje re-
gion måste det regionala inflytandet över regionens
framtid stärkas. Det innebär att vi måste öka möjlighe-
terna för regionens folkvalda att själva fördela resur-
serna inom regionen för att därmed skapa utrymme
för en långsiktig och hållbar utveckling som står i
överensstämmelse med miljöns krav. För Stockholms
läns del innebär detta bl.a. att vi socialdemokrater vill
bevara och slå vakt om den inomregionala skatteut-
jämningen. Vi anser att regionens eget ansvar är vik-
tigt. Moderata samlingspartiet däremot vill avskaffa
denna princip.
Det är dessa typer av frågor som visar vilka de
verkliga motståndarna är. Det är socialdemokratin
mot borgerligheten - ännu en gång.
Fru talman! Att verka politiskt är att delta i en
process. Det gäller att ta fasta på de små förändring-
arna och de positiva tolkningsmöjligheterna. Det är
det jag gör genom detta anförande.
Jag tror att vi alla tjänar på att försöka vara öd-
mjuka inför olika typer av problem i olika delar av
landet. Visst är Stockholmsregionen en tillväxtregion
- och det är något som hela Sverige har glädje och
nytta av. Likväl kvarstår stora problem inom samma
region som måste lösas i särskild ordning. Vi behöver
helt enkelt också hjälp.
Till Sigge Godin m.fl. skulle jag vilja säga att man
inte bör låta sig luras av den bild av verkligheten som
de officiella arbetslöshetssiffrorna ger. Eftersom en
stor grupp människor i storstädernas utsatta bostads-
områden inte anses stå till arbetsmarknadens förfo-
gande eller själva inte uppsöker arbetsförmedlingen,
eftersom dessa människor inte är kvalificerade för
någon arbetslöshetsförsäkring och eftersom de vet att
arbetsförmedlingen inte har något jobb att erbjuda
finns det ett stort mörkertal i statistiken.
Det är så att det behövs särskilda insatser för att
motverka omfattande arbetslöshet och utanförskap i
delar av storstadsregionerna. Genom lokal mobilise-
ring och samordnade insatser från samhällets sida
måste segregationens negativa effekter i dessa områ-
den vändas till en positiv utveckling baserad på väx-
ande arbetsmarknad och nyföretagande. Om detta är
vi överens i mitt parti, och vi har ett kongressbeslut i
ryggen på den punkten.
Vi kan inte i denna kammare fatta beslut som i ett
slag löser de enorma utmaningar i form av växande
klassklyftor som hotar, som ett resultat av det tudela-
de samhället. Men vi kan underlätta arbetet genom att
ge nya metoder och insatser en chans, vi kan förfina
vår uppfattning om hur problembilden ser ut.
Bara några ord i all korthet om socialbidrags- och
skattekraftsutvecklingen:
Det allvarliga med det höga socialbidragsberoen-
det i storstäderna är att det är strukturellt betingat.
Många människor står i dag helt utanför våra gemen-
samma trygghetsförsäkringar och kommer liksom
aldrig in i systemet. När konjunkturen vänder lämnas
stora grupper ändå utanför, beroende på flera olika
faktorer. En förklaring är att de grupper som står
längst från arbetsmarknaden, och som ofta är beroen-
de av socialbidrag för sin försörjning, helt enkelt inte
får de nya jobb som tillkommer. Trots att sysselsätt-
ningen nu ökar visar socialbidragsberoendet inga
tecken på att minska.
Det råder inte någon tvekan om att storstädernas
skattekraft har försämrats påtagligt i förhållande till
medelskattekraften under de senaste femton åren.
Stockholm och Göteborg har fortfarande en skatte-
kraft som är högre än den genomsnittliga, medan
Malmös faktiskt i dag ligger under genomsnittet. Det
kan väl ändå inte vara något eftersträvansvärt för
landet som helhet. En del av detta kan naturligtvis
förklaras genom att så många individer inte betalar
någon skatt och som genom detta inte kan göra rätt
för sig.
Jag är helt övertygad om att det går att hitta lös-
ningar som är generella. Småföretagaren från min del
av Stockholms län, som ofta är en invandrarföretaga-
re, har mycket gemensamt med sin motsvarighet i
Norrbotten eller Bohuslän. Även om den jämförelsen
inte är renodlat regionalpolitisk tror jag att det är så vi
måste resonera för att hela landet skall må bra.
Fru talman! Jag tycker att utskottets betänkande
andas nytänkande och förståelse. Det känns mycket
bra. Nu har riksdagen gjort en markering i det här
läget. Jag tänker naturligtvis på det tillkännagivande
som berör de frågor som jag pratar om. Och vi får
anledning att återkomma i ett senare skede. Jag har
alltså inget annat yrkande än utskottets, och jag vill
säga att jag känner mig ganska nöjd med det tillkän-
nagivande beträffande storstäderna och regionalpoli-
tiken som riktas till regeringen.
Det är majoriteten i den här kammaren som till-
sammans med regeringen kan se till att, som jag har
sagt tidigare, hela landet mår bra, att alla människor
behövs, att glesbygd och storstad kompletterar var-
andra.
Tack!