Herr talman! Retorikens kunskap skulle innebära att jag, ungefär som Carl-Axel, svarar med att ställa frågor, men jag tänker inte göra det. Jag ska försöka svara på dina frågor.
Provkontrakt är ytterligare ett sätt att förskjuta makten på bostadsmarknaden. Det innebär att folk på bostadsmarknaden kommer att utsättas för en helt annan prövning än andra. Det vi säger är att vi för långa tider framöver kommer att behöva kommunala och sociala andrahandskontrakt, men det ska vara möjligt för dem som har dessa att få det omvandlat till förstahandskontrakt. Då kan man i och för sig kalla det för provkontrakt. Men vem är den som ska sätta upp reglerna? Nu ställer jag i alla fall en fråga. På vilket sätt ska man anpassa sig för att få den här bostaden? Vem äger den? Fastighetsägarna har ett förslag när det gäller ungdomar - två års provboende. Men vem sätter upp reglerna för när ungdomar anses duktiga nog att bo? Ja, det måste vi få göra, säger fastighetsägarna. Nej, jag delar inte den uppfattningen.
Vi har diskuterat ägarlägenheter många gånger i kammaren. Jag tror att jag har uttryckt mig ganska väl. Jag gillar inte idén med ägarlägenheter. Jag tycker att bostadsföreningar, där man gemensamt och kollektivt äger sina lägenheter, räcker alldeles utmärkt, och jag har också förklarat varför. Det innebär alldeles för stora risker för individen. Det innebär också - jag har sett det i England - att delar av husen förfaller därför att vissa inte får lån. Jag tycker att den kooperativa ägandeformen är alldeles utmärkt när det gäller att bo i hus av kooperativ karaktär. Jag har ingenting emot självägda villor, radhus eller kedjehus.
Det finns en poäng i det här med ombildning. De områden där det bara finns hyresrätter skulle må bra av bostadsrätter. Jag delar den uppfattningen. Jag återkommer till detta.