Fru talman! Vi har fyraåriga mandatperioder. Regeringen har avsatt pengar, i den mån man kan göra det, fram till 2012. Det vet Ann Arleklo väl om. Det är ett sätt att visa att det inte räcker med vare sig 2010 eller 2011, utan vi måste fortsätta.
Samtidigt måste landsting och kommuner ta detta på allvar, eftersom detta är huvuduppgiften för kommuner och landsting. Därför ska staten ge stimulanspengar, och riksdagen ska fatta beslut om detta.
Jag håller med om en långsiktig satsning, men det är också viktigt rent långsiktigt att vi har evidensbaserade metoder. Det är viktigt att vi ser till att utbildningssituationen gör att vi har kunniga människor inom psykiatrin, att vi har barnpsykologer och barnpsykiatriker och att vi har sjuksköterskor som är specialutbildade. Det finns en rad frågor. Det handlar också om kvalitetsuppföljningar.
Jag menar att det har denna regering gjort. Det är inte roligt att behöva säga det i den sista replikomgången här, men tyvärr missade den socialdemokratiska regeringen detta under så många år. Vi har fått bygga upp delvis nya system så vi kan följa upp det. Här är ett exempel på hur bra det kan gå: Jag tror att det var 1982 som man satsade på ett barncancerregister. Då räddade man ett av fyra barn. Vi har kunnat följa detta framåt, och i dag räddas tre av fyra.
Jag tror att vi måste ha det på det sättet att vi vet vilka metoder som fungerar och vilka som inte fungerar.