Fru talman! Det finns mycket i skrivelsen som vi tycker är bra. Det är prioriteringar när det gäller insatser riktade till barn och ungdom. Sysselsättning för personer med psykisk funktionsnedsättning är jätteviktigt. Det räcker inte med att man har någonstans att bo om man inte har något meningsfullt att ägna dagarna åt. Kompetensevidens och ett långsiktigt kvalitets- och utvecklingsarbete behövs. Men den psykiatriutredning som fanns var en väldigt bred utredning. Jag kommer ihåg att när jag var kommunalråd och jobbade kommunalt med de här frågorna var Anders Milton ute. Man hade konferenser. Man träffade brukare, brukarorganisationer och personal som jobbade inom kommunerna och hälso- och sjukvården.
Det som jag funderar väldigt mycket över och som vi nog alla är överens om är att det finns brister i hälso- och sjukvårdens psykiatri, att den inte är tillräckligt utbyggd i kommunerna när det gäller människor med psykisk funktionsnedsättning och att samarbetet mellan dem inte fungerar. Vi ser hur människor hamnar i kläm. Man får inte den vård och hjälp man behöver och dessutom hamnar man mellan stolarna mellan kommunerna och hälso- och sjukvården.
Den huvudsakliga kritik vi har är att det saknas tillräcklig långsiktighet. Pengar och annat satsas för ett år. Så kommer det något nästa år och nästa år, och hälso- och sjukvården och kommunerna kan inte jobba med en långsiktig satsning och ha en höjd ambitionsnivå. Vi tror att en sådan är nödvändig och har föreslagit en handlingsplan för att höja ambitionsnivån inom psykiatrin. Jag undrar varför inte allianspartierna kan ställa upp på det här.