Fru talman! Vi har en situation där landstinget i det här fallet är sjukvårdshuvudman. Kommunerna har sitt ansvar inom psykiatrin när det gäller sysselsättning och boende. Det är en tingens ordning, det så kallade kommunala självstyret, som gör att man förutsätter att man arbetar tillsammans inom de här områdena. Man kan som Göran Hägglund kalla det för morotspengar. Det är stimulanspengar.
Jag har inte hört att Socialdemokraterna vill ha en nationell sjukvård, en statlig sjukvård. Då är det de överenskommelser som vi gör med Sveriges Kommuner och Landsting som ligger till grund för detta arbete. Vi har sett att det vi kan komma överens om tillsammans nationellt och mellan kommuner och landsting och det som växer underifrån har de bästa förutsättningarna att lyckas. Det är ändå på plats man måste forma det här.
Men regeringen är oerhört tydlig med att vi måste ha en vårdgaranti. Därför har vi skickat med pengar ut till landstingen, vårdgarantimiljarden. Göran Hägglund, statssekreterare Karin Johansson och medarbetare har åkt runt i alla landsting för att prata om just den kömiljarden.
Här måste vi se till att vi tar det ena förslaget efter det andra och ser till att det blir verklighet. Det har regeringen insett. Vi följer upp hur det verkligen går.