Fru talman! I dag ska vi diskutera civilutskottets betänkande om bostadsförsörjningsfrågor, vilket inte är en dag för tidigt efter den slakt av bostadspolitiken som skett efter höstens maktskifte. Den högaktuella frågan är: Vilket ansvar ska samhället ha för att människor ska ha någonstans att bo?
Vi socialdemokrater står för en social bostadspolitik som ska skapa möjligheter för alla, oavsett inkomst, att få tillgång till ett bra boende. Bostadspolitiken är en viktig del av den generella välfärden och utgör för oss det fjärde benet i välfärdspolitiken utöver vård, skola och omsorg. Bostaden är en social rättighet, och samhället har ett ansvar.
Fru talman! Vi står bakom alla våra reservationer i betänkandet, men jag nöjer mig här i kammaren med att yrka bifall till reservationerna nr 1, 8 och 12.
Den sociala bostadspolitiken slaktas nu av den borgerliga regeringen. Staten ska inte längre ha något ansvar, utan marknaden ska lösa allt. Har vi hört det förut? Nyproduktionen av bostäder ska enbart ske efter marknadens kortsiktiga prioriteringar. Allmännyttan ska säljas ut. Marknadslösningar ska styra produktionen till attraktiva lägen i och kring de större städerna. Övriga projekt blir högriskprojekt.
Antingen har borgarna inte förstått konsekvenserna av sin egen marknadsliberala politik, eller också blundar de för det resultat som politiken ger.
Fru talman! För att främja en rättvis tillgång till bostäder, för att värna miljön och för att få bra villkor även för inkomstsvaga grupper på bostadsmarknaden krävs statliga insatser. Utan statliga stöd i bostadspolitiken kommer orättvisorna och bostadsbristen att öka. Det är väl motiverat att stödja produktionen av bostäder så att vi kan uppnå de bostadspolitiska målen: Allas rätt till en bostad till rimlig kostnad.
Det som nu händer när den borgerliga regeringen skrotar räntebidrag och investeringsstöd är att allt statligt stöd till bostadsproduktion upphör. Detta är den mest genomgripande förändringen i modern tid och saknar en total konsekvensanalys.
Vad händer med människorna i nyproducerade lägenheter när hyrorna höjs? Vilken effekt får höjda hyror och byggstopp på hyreslägenheter för studenternas boendesituation? Vilka effekter blir det på samhällsekonomin när alla stöd till bostadssektorn slopas? Vad betyder det för att upprätthålla rättvisa och jämlika villkor mellan olika grupper i samhället? Vad händer med byggandet när det i praktiken införs ett totalt byggstopp? Och hur går det med de företag som har gjutit Odellplattor för hundratusentals kronor?
Att inte ha koll på vad som händer när man slaktar bostadspolitiken är både ansvarslöst och cyniskt av den borgerliga majoriteten.
Fru talman! Vi socialdemokrater vet att marknadskrafter inte kan klara vårt mål att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och hälsosam miljö. Samhället och politiken måste vara med, aktivt pådrivande, planerande och styrande. Därför har vi under de senaste åren steg för steg tillfört nya verktyg och medel för att öka bostadsbyggandet, och vi har lyckats över all förväntan - 120 000 nya bostäder förra mandatperioden.
Allt detta raseras nu. Den nya majoriteten hade möjlighet att i stället bygga vidare, utveckla och förbättra ytterligare. Ta av er de ideologiska skygglapparna!
Sverige står de närmaste åren inför en rad utmaningar på det bostadspolitiska området. Det gäller såväl tillgången på bostäder som boendekostnader och omställningen av miljonprogramsområdena.
Boendestandarden i Sverige är unikt bra, och så vill vi att det ska fortsätta att vara. För att vi ska klara det krävs mycket mer politik, inte mindre. Vi måste klara energiomställningen även i bostadsbeståndet. Vi måste bygga mer där folk vill bo. Vi måste se till att det byggs såväl för unga som för äldre. Vi behöver utveckla hyresgästernas inflytande och inte nöja oss med dagens situation.
För att vi ska klara det krävs mer av politik, mer visioner om hur unga människor ska få någonstans att bo, mer visioner om hur vi får trivsamma boendemiljöer, inte mindre. Det trista med marknaden är att den saknar visioner - den bara är. Som borgarstrateg måste det vara tråkigt att leva i en så visionslös tillvaro.
Vad gör den borgerliga majoriteten i stället? Ja, man avvecklar allt stöd till bostadsbyggandet. Man skrotar investeringsstimulansen för mindre hyresrätter och studentbostäder. Man medverkar genom sin politik till byggstopp av hyresrätter. Man förhalar införandet av hyresgarantier för unga hushåll. Man säljer ut allmännyttan. Man snabbavvecklar Boutredningen.
Det är pinsamt av den borgerliga regeringen att lägga ned en utredning som har till uppgift att förbättra unga människors bostadssituation, dessutom utan motivering. Det går inte att tolka på annat sätt än att borgarna är helt ointresserade av att lösa bostadsproblemen för studenter och ungdomar.
Den borgerliga regeringen för en politik för ökade klyftor, även när det gäller hur och var människor ska bo.
Den borgerliga majoriteten har dessutom mage att i betänkandet skriva: "Det kan därför förväntas att den omläggning av bostads- och arbetsmarknadspolitiken som inleddes efter regeringsskiftet hösten 2006 också kommer att få stor betydelse för ungdomars möjlighet att etablera sig på bostadsmarknaden."
Få stor betydelse - jo, jag tackar! Det skulle vara intressant att få veta vad ni specifikt tänker på. Är det höjningarna av hyran, studerandevillkoret, som ni har slopat i a-kassan, det omtalade jobbavdraget, som inte omfattar studenter, höjningen av avgiften till a-kassan eller sänkningen av ersättningsnivåerna, åtstramningen när det gäller komvux, borttagandet av plusjobb, akademikerpraktik eller privatiseringen av trafikförsäkringen?
Jag brukar inte tycka om att titta tillbaka i dåtid utan försöker ha fokus på framtiden. Men jag blir rädd, rentav mörkrädd, när jag ser att den nya regeringen verkar komma med samma recept som man hade förra gången man styrde Sverige. Byggandet av hyreslägenheter kollapsade. Räntan sköt i höjden. Många bostadsrätts- och villaägare tvingades gå från hus och hem, och byggföretagen gick i konkurs. Följden av det borgerliga motståndet mot varje form av samhällsansvar för bostadspolitiken blev katastrofal. Nu står vi där igen.
Fru talman! Regeringen river upp de åtgärder som lett till ett rekordhögt bostadsbyggande, fast Boverket slagit fast att två tredjedelar aldrig skulle ha kommit till stånd om det inte varit för den aktiva bostadspolitiken. Man öppnar upp för utförsäljning av allmännyttan och lämnar kommande generationer åt sitt öde på bostadsmarknaden. Vart leder den politiken? Ni kan inte på allvar mena att ni vill tillbaka till ert tidigare bostadspolitiska fiasko. Har ni glömt eller förträngt hur det såg ut?
Hur tar vi ett samhälleligt ansvar för bostadsförsörjningen utan att staten finns med och stöder bostadsbyggandet? Hur utvecklar man allmännyttan genom att avveckla den? Hur ska alla få det bra när bara vissa prioriteras? Det finns många frågor på detta område som ni har lämnat obesvarade. Men kanske är det som Yvonne Andersson, Kristdemokraterna, uttalade i riksdagens senaste budgetdebatt hela borgerlighetens åsikt:
"Fru talman! Jag blir lite skraj här. För mig kan aldrig en bostadspolitik sänkas till en nivå som handlar om att nå alla människor."
Fru talman! För oss socialdemokrater handlar bostadspolitiken just om att nå alla. Först då är vi nöjda. Vi socialdemokrater vill att staten ska ta ansvar för en hållbar bostadspolitik i hela landet. Vi accepterar inte borgarnas slakt av bostadspolitiken. Vi säger nej till utförsäljningen av allmännyttan. Det kommer att drabba människor med minst resurser och öka orättvisorna.
Upphäv den blå skatteväxlingen på bostadspolitikens område! Den leder bara till en sämre bostadssituation för många och ökar klyftorna mellan fattiga och rika. Det är orättvisor som det kan ta generationer att komma till rätta med.