Herr talman! Inte kan väl de stora frågorna besvaras av var och en av oss när vi framför våra anföranden i kammaren. Du skulle ha mejlat de frågorna till mig redan i går kväll. De här frågorna är så stora att dem borde du ha haft med innan du började här över huvud taget. Det vore ett sätt. De kan knappast besvaras.
Den andra frågan var hur stor andel av lönen som ska gå till boende. Ja, det här är ett typiskt förmyndarperspektiv. Någon här uppe hos oss ska avgöra ungefär hur stor andel av lönen som folk ska använda för sin bostad. Jag har haft perioder i mitt liv då jag har använt en otroligt stor del av min lön till just bostad, beroende på att jag värderar bostaden så högt. Jag ville dessutom ha en större bostad för att kunna samla större delen av min vänkrets och familj hos mig. Det var därför jag tog exemplet med min syster, herr talman. Andra människor tycker att det är bättre att ha en mindre, enklare bostad och få mera pengar över för att vara ute och resa, ute på nöjen eller vad det nu är.
Vi kan väl inte ange en andel av lön för att därmed avgöra de så kallade klyftor som ni talar om och som ni permanentar i era talesätt - om jag nu ska säga vad jag tycker. Man talar om ökade klyftor utan att veta vad det innebär över huvud taget. Det är inte första gången i den bostadspolitiska debatten som det har använts från oppositionen. Jag hoppas att jag vid något tillfälle får veta vad ni menar med ökade klyftor.