Fru talman! Det är naturligtvis bostadsbristen i sig som är det grundläggande problemet i många kommuner. Det finns ju också kommuner som har överskott på bostäder och underskott på arbete, men det är ett annat problem.
Det har ju inte funnits förutsättningar att bygga efter efterfrågan. Det är egentligen det som vi i grunden vill förändra.
Tak-över-huvudet-garantin handlar egentligen om någonting annat. Det handlar ju mycket om hemlöshet. Även hemlösheten löses ju till viss del om det finns god tillgång på bostäder. Det hänger naturligtvis ihop, men när det gäller hemlöshet finns det ju andra problem av mer social karaktär som vi inte diskuterar här i dag.
Den stora skillnaden för att lösa de här problemen på lång sikt och få bostadsbyggandet i balans är att Vänsterpartiet talar om mer lagstiftning och statlig styrning. Jag tycker att vi har sett facit av den typen av åtgärder. Det har ju inte lett till att vi har balans i bostadsbyggandet. Det finns, som sagt, bostadsbrist i väldigt många kommuner.
Det handlar om att försöka skapa långsiktiga spelregler. Där tycker jag att alliansregeringen har börjat väldigt bra. Det är det som byggbranschen och hela bostadsbranschen har efterfrågat.
Jag tror att det var Lennart Pettersson som nämnde att man tacksamt har tagit emot subventionerna och investeringsstimulanserna, men i branschen säger man att de nog i grunden har varit till skada. Man har byggt bostäder som har styrts av investeringsbidragsregelverket i stället för att bygga efter den reella efterfrågan.
Det finns, som har nämnts här tidigare, ett bra exempel från Malmö. Där byggde man stora lägenheter och många små lägenheter friställdes. Det är fel metod att gå fram.