Fru talman! Jag hade inte förväntat mig annat än
ett utfall av Silfverstrand i detta sammanhang.
Låt mig till en början säga att sedan motionen
väcktes 1989 har varken jag eller min motionärskolle-
ga ändrat inställning. Den innehöll en begäran om
utredning för att få i gång det i princip stillastående
ärende som vi hade sett år ut och år in. Jag vill påstå
att vi lyckades. Det resulterade så småningom i en ny
utredning. Jag trodde att jag på den punkten kanske
rent av skulle få en liten applåd av Bengt Silfver-
strand, men så blev det inte. I stället talas det närmast
om ett politiskt svek, om jag förstår det rätt. Jag tyck-
er att Bengt Silfverstrand skall tala med litet mindre
bokstäver när han sitter i glashus.
Det finns ju många som verkligen har backat i sak.
Fundera över hur den socialdemokratiska gruppen
skall rösta i det här läget! Var finns alla de socialde-
mokratiska jasägarna? Några har instämt, men det
verkar som om Bengt Silfverstrand är ganska isolerad.
Det borde ge honom anledning att fundera, inte bara
över grandet i någons öga utan kanske bjälken i hans
eget. Men det kanske har med partipiskan att göra.
Jag tror dessutom också att det är bra att attackera
en regering för att den möjligen inte följer de inten-
tioner som Bengt Silfverstrand önskat. Men små bok-
stäver gäller tydligen när det är en socialdemokratisk
regering, och stora bokstäver gäller när det är en bor-
gerlig regering.