Fru talman! Allra först vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkande LU26 Investeringar i arren-
dejordbruket.
Jag känner väl till under vilka förhållanden en ar-
rendator får arbeta. Jag har själv, tillsammans med
min man, varit arrendator i nära 30 år. Vi har haft
olika markägare, så jag känner väl till hur det är.
Det är en ganska stor andel av Sveriges lantbruka-
re som är arrendatorer. De allra flesta av dessa har ett
mycket fint förhållande till och samarbete med jord-
ägarna.
Arrendelagstiftningen bygger i första hand på
frivilliga överenskommelser mellan jordägare och
arrendator, och det är också inriktningen i de förslag
vi nu behandlar.
I de fall där man inte kan komma överens är det
viktigt att det finns lagar och förordningar som regle-
rar förhållandena. Det är viktigt för både jordägare
och arrendatorer. Därför ser vi det som ett steg i rätt
riktning med de förslag vi behandlar i detta betänkan-
de. Jag vet att många arrendatorer har väntat på detta.
I betänkandet behandlas även frågan om friköp av
historiska arrenden. Många av oss i utskottet har fått
långa brev med många synpunkter, där det föreslagits
beslut om friköp av historiska arrenden. Jag kan till
viss del förstå en del av de synpunkter som förts fram.
Men nu har det skett många förändringar inom arren-
delagstiftningen vid många tillfällen och under många
år, där hela tiden arrendators ställning stärkts. Det
gäller även för innehavare av historiska arrenden.
Jag anser att det skulle vara fel att genom tvingan-
de lagar frånhända någon äganderätten till sin mark.
Därför, än en gång, yrkar jag bifall till hemställan i
betänkandet.