Herr talman! Det har jag gjort. Jag har talat med
ganska många just om det, också i större grupper.
Man har en president som förespråkar inte en exilre-
gering, men en bredvidregering i sitt land, som före-
språkar icke-våld. Det vore lämpligt att följa hans råd.
Det tycker jag är viktigt att vi för ut. Jag håller helt
med om det. Det kanske är det viktigaste vi kan göra.
Jag vill återgå till det. Jag har följt en person från
Bangladesh. Han skickades ut för ett par år sedan med
dropp. Han togs från en psykiatrisk klinik och skick-
ades till Dhaka där han omedelbart fängslades. Detta
var ett bevis för vilka skäl och behov han hade av att
få stanna. Han lyckades med hjälp av indier att ta sig
till Sverige igen och fick ett nytt avvisningsbeslut.
Är detta humant? Det är bara ett exempel, och det
kanske är ointressant, men det finns många sådana.
Man behöver inte gå till kvällstidningarna. Det finns
så många exempel i verkligheten. Efter många år ser
man en bild av hur det hårdnar för varje år, hur det
byggs fängelser i Europa.
Vi besökte fängelser i Lettland. Jag var inte med
på det ena fängelset. Där kallade man hela tiden folk
för illegala flyktingar. Man kan kanske säga att det
var flyktingar utan asylskäl i vissa fall. Men fanns där
någon illegal flykting? Det kan man inte vara. Anting-
en är man flykting eller också är man det inte - men
man kanske inte har flyktingstatus. Detta byggs alltså
upp. Vi har förvar i Sverige också. Vi är en bra bit
från det som händer i andra länder, men vi vill för-
hoppningsvis inte heller arbeta på det viset.
Jag känner väl till den här förordningen - jag yr-
kade på att den skulle komma. Jag vill fråga en gång
till: Finns det planer på att ändra den nu, eftersom den
inte uppfyller kraven på grund av att det har hänt så
mycket och tyvärr kanske också gör det i fortsättning-
en?