Övergripande skol-frågor, Lärare och elever, Grundläggande om utbildningen och Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet
ver ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.
Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och i sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning.
Så lyder skollagen, som varje skolkommun, huvudman, rektor och lärare har att efterleva och förhålla sig till i sitt dagliga verk och som vi ledamöter här i Sveriges riksdag har att utveckla, värna och ta vara på.
Verkligheten däremot, fru talman, ser helt annorlunda ut i Sverige i dag. Efter en period av ökat fokus på kunskap inom skolpolitiken, och med ljusglimtar i form av något positivare resultat efter årtionden med en nedåtgående trend, försämras nu återigen skolresultaten i Sverige.
I fjol var det över 18 600 elever som gick ut grundskolan utan att vara behöriga till att börja på gymnasiet. I ett land där den politiska debatten på utbildningsområdet de senaste fyra, fem eller sex åren har kretsat kring det faktum att det är svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och att ta sig vidare utan en gymnasieexamen är det alltså nästan var femte elev som inte ens får börja på gymnasiet. Det är ett kapitalt misslyckande. Aldrig har antalet elever som är obehöriga varit så stort. Aldrig har heller andelen varit så stor, och den är det dessutom i alla grupper.
Problemet är - och borde vara - tydligt för ledamöterna i denna kammare: För många elever lär sig alldeles för lite. Skolan misslyckas med att ge rätt förutsättningar, och det är de som har de absolut sämsta förutsättningarna med sig hemifrån som drabbas allra hårdast. I Sverige ska inte barn behöva ärva sina föräldrars sociala problem, men tyvärr är det precis denna utveckling vi nu ser. Vi har uppenbart stora utmaningar, och Sverige skulle må bra av en regering som tar dessa utmaningar på allvar.
Fru talman! Sverige har misslyckats kapitalt med det kompensatoriska uppdraget. Skillnaden mellan klassrum, mellan skolor och mellan kommuner är alldeles för stor, och detta är inte någonting som ledamöterna av denna kammare borde kunna acceptera. Staten måste helt enkelt vara beredd att ta ett större ansvar för att garantera alla en bra skolgång. Oavsett var i landet man bor och oavsett vilken skola man går i ska alla föräldrar kunna känna sig trygga med att deras barn får en bra och trygg skolgång, där de lär sig det de behöver för att sedan kunna ta sig vidare och stå på egna ben i livet.
Skolor som år ut och år in underpresterar är dock tyvärr ett vanligt förekommande problem. Man lyckas inte vända denna utveckling, och det är eleverna som får betala priset för att politiker och andra ansvariga inom skolan inte lyckas lösa situationen.
Det är därför hög tid att vi i denna kammare fattar beslut om att införa rigida och ordentliga nationella kvalitetskrav för vad den svenska skolan ska leverera och därmed också för vilka krav och förväntningar man som förälder ska kunna ha på vilken skolgång ens barn ska få.
Den skola som faller emellan och som inte klarar av att möta de utmaningar skolan står inför ska få det stöd som man behöver från staten och andra aktörer som staten kan ta med sig in i detta arbete. Vi ska rikta stödet och åtgärderna till de skolor som verkligen behöver dem, oavsett vilket huvudman de har. Detta är en mycket bättre ordning än den vi har i dag, när vi strösslar olika statsbidrag och satsningar över skolorna utan att riktigt veta vart dessa tar vägen.
Jag vägrar att tro, mina vänner, att anledningen till att man inte lyckas vända utvecklingen på fler skolor är illvilja från kommunpolitiker, rektorer och lärare. Det handlar helt enkelt om att man inte får rätt förutsättningar att kunna agera. Därför måste vi vara beredda att se till att alla skolor får förutsättningarna att kunna bli bra skolor.
Fru talman! Sverige är ett alltmer segregerat land, där skillnaden mellan bostadsområden blir allt större. Denna bostadssegregation märks också i skolan. Om skolan inte bara ska bidra till att bryta människors egen segregation genom att leverera en bra skolgång - vilket är det enskilt viktigaste för att se till att människor kan bygga sitt eget liv oavsett bakgrund - utan även bidra till att bryta bostadssegregationen fyller skolvalet en väldigt viktig funktion. Skolvalet har nu i lite drygt två årtionden möjliggjort klassresor för den enskilde. Men om vi ska se till att skolvalet också erbjuder en möjlighet till ett mer jämlikt samhälle krävs att skolvalet blir tillgängligt för alla och att alla får möjligheten att delta på lika villkor.
Vi vet att så inte är fallet i dag. Det är stor skillnad mellan olika grupper när det gäller i vilken mån man använder sig av det fria skolvalet. Vi vet att det till och med finns många människor i detta land som lever i villfarelsen att det kostar pengar att nyttja det fria skolvalet eller att gå i en friskola. Ett fritt och aktivt skolval är därför viktigt för att garantera att det kan användas av alla och därmed bryta segregationen i stället för att riskera att cementera och förstärka segregationen.
Fru talman! Låt mig beröra ett annat av skolans problemområden, även om det är tråkigt att vi när vi samlas i denna kammare ofta fokuserar på det som inte funkar. Detta är dock något av essensen i politiken, och det är där som vi behöver lägga vår energi.
Fru talman! Till Skolinspektionen uppger varannan elev att man störs av dålig ordning på lektioner till den grad att det skadar undervisningen. Varannan elev! En av fyra lärare uppger, enligt Lärarnas Riksförbund, att de har upplevt hot, våld och kränkningar på sin arbetsplats i egenskap av just lärare. En miljö där varannan elev störs på lektionen och där var fjärde lärare utsätts för hot och våld är inte en fungerande arbetsmiljö. Det är inte en miljö där man kan lära sig och där man kan få fokusera på att utveckla sina egna kompetenser i språk, matematik eller vad det än må vara. Det är inte heller en arbetsmiljö som gör det möjligt att agera som lärare och att orka med det uppdrag en lärare har.
Låt mig vara tydlig med att detta inte är ett generellt problem i svensk skola, men det finns skolor och klassrum där vi har stora problem med trygghet och studiero. Därför är jag glad att vi inte i dag men väl nästa vecka, när vi voterar, äntligen kan ta ställning till det utskottsinitiativ som Alliansen väckte i utbildningsutskottet för lite drygt ett år sedan. Det är nödvändigt att vi får en tydligare skollag med tydligare mandat för lärare och rektorer, så att de får möjlighet att upprätthålla ordning och trygghet i skolan.
Nej, det är inte så att vi kommer att få ordning och trygghet i svenska klassrum genom att ge lärare och rektorer möjlighet att använda hårdare nypor. Men en grundförutsättning för att kunna skapa en trygg och välfungerande arbetsmiljö är att lärarna får det naturliga ledarskapet i skolan. Därför behöver vi stärka deras ledarskapskompetens, men vi behöver också se till att de faktiskt får de verktyg som behövs.
Att skapa den trygghet och studiero som behövs i skolan är inte bara nödvändigt för att skapa en välfungerande arbetsmiljö för eleverna, där de kan få lära sig så mycket som möjligt, utan det är också nödvändigt för att vi ska lyckas rekrytera lärare till den svenska skolan. Ett yrke med en arbetsmiljö där var fjärde person utsätts för hot och våld är inte ett yrke som kommer att vara attraktivt, oavsett vilken lön man får.
Jag är därför glad att vi i samband med detta betänkande också - om Moderaterna får sin vilja igenom - kommer att rösta om att att vidta åtgärder för att underlätta för lärarna i deras arbetsmiljö och vad gäller deras arbetsbelastning, för att se till att de får fokusera på att vara just lärare.
De närmaste åren saknar vi 60 000 lärare i det svenska skolväsendet. Det är ett stort problem. Om vi ska kunna komma till rätta med detta behöver läraryrket bli attraktivare, med mer renodlade arbetsuppgifter, men vi behöver också nyttja de resurser som vi har avsevärt mycket bättre.
Fru talman! Vi har en lång kväll här tillsammans, hoppas jag, för att diskutera utbildningsfrågor. Det är nämligen en bredd av olika motionsbetänkanden som vi har att hantera. Låt mig därför avslutningsvis få konstatera att Moderaterna självfallet står bakom samtliga våra och Alliansens reservationer, men att jag särskilt vill yrka bifall till reservationerna 1 och 12 i utbildningsutskottets betänkande 18, reservation 1 i utbildningsutskottets betänkande 19 samt reservation 1 i utbildningsutskottets betänkande 20. Det har jag dessutom på papper till kammaren.
(Applåder)