Fru talman! Låt inledningsvis få glädjas över Daniel Riazats engagemang för metoo. Det är en revolution som jag är övertygad om framför allt kommer att förändra ett par olika områden. Politiken är ett av dem och skolan är ett annat. Dessutom är Daniel Riazat i egenskap av vänsterpartist mycket medveten om att en bra revolution alltid kommer underifrån.
Fru talman! Sverige har historiskt sett misslyckats med det kompensatoriska uppdraget. Det har blivit uppenbart de senaste åren när skillnaderna mellan kommuner och skolor har blivit allt större. Bland annat Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering konstaterar dock att det egentligen inte är så att vi har blivit sämre på det kompensatoriska uppdraget i Sverige. Det stora problemet är att vi har fått större skillnader i ingångsvärden.
Vi har ett tudelat problem. Människor som har en svag utbildningsbakgrund och en svag socioekonomisk bakgrund bor mer bostadssegregerat än tidigare. De som har de svagaste förutsättningarna att komma in i skolsystemet har fått ännu svagare förutsättningar än vad de hade för 30-40 år sedan. Därför syns skillnaderna ännu mer.
Ska man mota den utvecklingen krävs det insatser. Det är därför bland annat Moderaterna har föreslagit att utöka undervisningstiden och att lägga mer fokus på matte och svenska. Vi vet att det är ämnen som eleverna misslyckas i. Det krävs för att eleverna ska få den start i början livet som de förtjänar.
Daniel Riazat hänvisar i stället till att man ska förstatliga skolan för att utjämna skillnaderna. Problemet med det är att man utgår från att det är ledningen som är problemet. Om man bara byter ledning för skolorna kommer skillnaderna att utraderas. Det tror jag är falskt.
Delar Daniel Riazat min och IFAU:s bild att det är bostadssegregationen och de kraftigt försämrade förutsättningarna för eleverna som det handlar om? Hur tänker man adressera de förändringarna oavsett vem som är huvudman?