Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 i UbU18. Den handlar om att Sverige behöver ett statligt huvudmannaskap för skolan för att vi ska få likvärdighet och lika chanser för alla.
Jag yrkar också bifall till reservation 45 i UbU19. Den handlar om att de som kommer nya till Sverige måste få en bättre möjlighet att lyckas i skolan.
Jag yrkar slutligen också bifall till reservation 25 i UbU20. Den handlar om att vi behöver bättre sex- och samlevnadsundervisning i svensk skola.
Fru talman! Det var soligt och varmt i Skåne under några dagar i förra veckan. Jag råkade gå förbi en lekplats och hörde då ett bråk mellan ett barn och hennes pappa. Tjejen ville ha glass därför att alla andra på lekplatsen åt glass, men pappan sa: Vi har inte pengar till det. Barnet blev ledset och hade säkert varit med om den situationen flera gånger förut.
När jag lyssnade på detta kom jag ihåg att jag själv har varit i den situationen. Om man säger att det inte finns fattigdom i Sverige och att relativ fattigdom inte är ett begrepp vi borde använda har man aldrig stått i lekparken och sett hur alla barn äter glass utom ens eget för att man inte har råd att betala.
Att vara fattig är svårt. Att känna att man inte kan göra något åt sin fattigdom och att man inte kan ta sig ur fattigdomen är ännu svårare. Men värst av allt är att vara övertygad om att ens eget barn ska ärva den fattigdomen och att det förmodligen blir ännu värre för barnet. Det är en känsla som är deprimerande för den enskilde, men det är också deprimerande för samhället om fler människor känner att nästa generation får det sämre än vad de själva hade det. Därför är det en av huvuduppgifterna för svenska skolpolitiker att se till att det inte blir så och att se till att det sociala arvet inte går vidare från föräldrar till barn: att föräldrarnas bakgrund och barnets bakgrund inte avgör barnets framtid.
Men för att människor ska få framtidshopp räcker det inte att politiker pratar om det. Framtidshopp skapas inte i makro, inte i debatter, utan det skapas i mikro genom att enskilda människor känner att de kan göra något åt sin situation. Det behöver människor känna i sitt eget liv. Man måste känna att det finns en trygghet i tanken att ens egna barn faktiskt kan få det bättre trots att man själv har det kärvt. Det är därför, fru talman, som jag och Liberalerna gång på gång lägger fram förslag i den här kammaren om att förbättra svensk skola och ha ännu tydligare kunskapsfokus. Det är nämligen så man bryter socialt arv. Det är så man ser till att detta faktum, att barn i dag i allt större utsträckning tyvärr ärver sina föräldrars möjligheter, inte cementeras.
För att göra någonting åt det måste man börja väldigt tidigt. Det är därför förskolan är central: att ha bra kvalitet på den, att ha pedagogisk inriktning på förskolan och att se till att många vill bli förskollärare. Det är därför det är viktigt med en tioårig grundskola - att se till man börjar tidigt och att vi därför gör om förskoleklassen till en första del i lågstadiet. Det är också viktigt att man har tydliga utvärderingar så tidigt som möjligt och försöker upptäcka dem som behöver lite extra stöd och dessutom ser till att det verkligen blir extra stöd och inte bara konstaterar att stödet behövs. Det är därför det behövs utvärderingar, och det är därför det behövs nationella kvalitetsgranskningar och nationella prov i årskurs 3 så att vi pressar ned stödet så att fler får stöd tidigt och lyckas tidigt.
Allt det där syftar till att man ska lära sig mer och att fler ska lära sig mer. Det är särskilt viktigt med kunskapsfokus tidigt för dem som kommer från hem där det inte finns kunskapsfokus och där föräldrarna inte har erfarenhet av att plugga mycket och inte kan hjälpa sina barn.
Fru talman! Ska man minska risken för att föräldrars bakgrund avgör barnens framtid måste man också fundera på kvalitet i resurserna. Det är så lätt att vi i den här kammaren talar om kvantitet. Det lovas miljoner, det lovas miljarder och det lovas ibland tiotals miljarder till saker och ting, men det handlar också om att det ska vara kvalitet i resurserna. Det är ett stort problem i Sverige, fru talman - och där skiljer vi oss från de flesta andra länder - att det är svårt att rekrytera de mest erfarna och skickliga lärarna till de skolor där de behövs allra mest. Där de största utmaningarna finns behövs också de mest erfarna lärarna och de mest erfarna och skickliga skolledarna.
För att bryta socialt arv måste man också bryta mot den konstruktivistiska kunskapssyn som alltmer breder ut sig och som sticker in här och var: tanken att barnen så långt möjligt ska lära sig själva och sträva efter att söka sin egen kunskap och forska där de är. När det sägs att man ska söka där man själv är och gräva där man står är det klart att det sociala arvet kommer att spela en stor roll. Därför är det viktigt att bryta mot detta och ha tydliga läroplaner och kunskapskrav som fokuserar på faktakunskap, kunskap och förmågan att lyssna på det som läraren berättar.
Fru talman! Vi ser att rätt många skolor har bristande läromedel. Det i kombination med den kunskapssyn som finns på en del ställen gör att föräldrarnas bakgrund spelar ännu större roll. Det är svårt att hjälpa sina barn i hemmet om man inte själv förstår frågan som ställs.
Det kanske allra mest strategiska är att se till att fler människor vill bli lärare, att fler söker till lärarutbildningen, att lärarutbildningen är riktigt bra och att vi har mer kontinuerlig fortbildning för lärare, för deras yrke är att lära ut till andra människor, och då måste de också själva få chansen att lära in. Man kan också göra det svårare att komma in på lärarutbildningen - det ska vara konkurrens om platserna - och se till att vi har en legitimation som fungerar och att den som är kunnig i ett ämne också är den som bedömer kunskapen som eleven har. Därtill kan man se till att lönen är attraktiv men också att fortbildnings- och karriärvägarna är sådana att detta är ett yrke som man verkligen vill vara kvar i och kanske till och med att de som inte har gått lärarutbildningen vill snabbomskola sig till att bli lärare för att de vill bidra till någonting riktigt, riktigt bra i det svenska samhället.
Jag tror att en annan strategisk fråga är att få bättre studiero och ordning och reda i svenska klassrum. Det har nämligen effekter på flera olika håll om vi lyckas med det, och i dag har vi rätt utbredda problem, inte minst jämfört med andra länder. Det är klart att det är svårt att lära sig saker om det är bristande studiero i ett klassrum. Det är svårt att rekrytera lärare till en arbetsmiljö där de inte känner sig trygga och där de inte själva får utföra det jobb som de vill utföra. Det är klart att det är svårt, särskilt för dem som behöver skolan mest, att lära sig någonting när det är stökigt. Och mobbning, sexuella trakasserier och annat sådant som vi inte vill ha i skolan har större chans att få spridning när man inte har ordning och reda i klassrummet och det inte finns ordningsregler som kan följas.
På tal om skolans status, fru talman, är det dags att börja förbereda ett förstatligande av skolan. Det är viktigt av flera skäl. Dels är det en tydlig markering att detta är en central uppgift i det svenska samhället. Det är infrastrukturen för att vi ska lyckas konkurrera i den globala konkurrensen. Men det är också ett sätt att förbättra likvärdigheten i hela landet och se till att det blir större likvärdighet i varje skola och varje klassrum, och det är ett sätt att få ordning och reda på styrningen av skolan och få rätt fokus i varje skola. Det behövs mer kunskap.
Fru talman! Jag tycker ibland om att ta lite breda perspektiv. Om man ser på utvecklingen de senaste seklerna, låt oss säga från renässansen och framåt, är det i huvudsak två stora saker som har hänt som har gjort att villkoren för att vara människa är väldigt förändrade. Det är så lätt att tänka på den tekniska utvecklingen, den ekonomiska utvecklingen och den medicinska utvecklingen, men de två stora sakerna är att traditioner blir allt mindre viktiga och att religioner blir allt mindre viktiga.
Vi har gått från att ha yttre regler som berättar hur det ska vara, hur man ska agera och vad man ska välja till att den enskilda individen måste göra många fler val själv. Det tycker jag som liberal är fantastiskt bra. Men för att man ska kunna göra de valen och inte fastna i vad andra tycker och tänker måste man ha mycket kunskap och mycket bildning. Därför är skolan otroligt viktig för liberaler, fru talman.
Jag yrkar bifall till de reservationer som jag nämnde tidigare. I övrigt står jag naturligtvis bakom det som Liberalerna och Alliansen har lagt fram reservationer om.
(Applåder)