Fru talman! Det var ju väldigt bra att Erik Bengtzboe hade allting på papper. Jag får i stället vara tydlig med yrkandena när det gäller reservationer.
I UbU18 ställer vi sverigedemokrater oss bakom alla våra reservationer men yrkar bifall till reservationerna 19 och 20. I UbU19 ställer vi oss bakom alla reservationer men yrkar bifall till reservationerna 27 och 40. I UbU20 ställer vi oss bakom alla reservationer men yrkar bifall till reservationerna 2 och 21. I UbU22 ställer vi oss bakom våra reservationer som finns i ärendet.
Det var mycket intressant att höra Moderaternas tal här. Många saker är vi överens om, och om många saker tycker vi lika, men vi har kanske lite olika vägar för att komma fram till samma mål.
Fru talman! Jag vet att det finns två andra partier här i kammaren som tänker samma sak som vi, nämligen att vi inte har lyckats med skolan sedan kommunaliseringen. Häri ligger ett stort problem. Vi ser inte vart pengarna tar vägen.
Ett land som Singapore, som har lyckats väldigt bra i det här fallet, använder 3,3 procent av sin bruttonationalprodukt till skolan. I Sverige använder vi 5,6 procent, och det ökar hela tiden. Det betyder alltså att vi öser in nästan dubbelt så mycket pengar som ett land som lyckats dubbelt så bra som vi. Vad är då deras knep? Det är helt enkelt att de har ett statligt huvudmannaskap. De ser till att de vet vart pengarna tar vägen. Det är inte, som Erik Bengtzboe sa här innan, ett strössel av en massa olika stimulansbidrag, utan det finns en skolmyndighet, som vi sverigedemokrater också har föreslagit, och inte 53 som det ser ut i dag.
Vi måste veta vad det är som sker i den svenska skolan och ha kontroll på de pengar som skickas in där. Då är en statlig huvudman en lösning. Jag kommer att återkomma till det många gånger under mitt tal i dag.
Vad är det som är så viktigt med den statliga huvudmannen? Jo, det är att vi måste ha en likvärdighet i den svenska skolan. Om det är på något sätt vi kan skapa likvärdighet är det att börja med de små sakerna runt omkring lärarna. Det som har skurits ned sedan kommunaliseringen är skolhälsovården, kuratorerna, SYV-arna, vaktmästeriet, it-hanteringen - ramen som finns runt pedagogiken. Det är där problemet ligger, för det är extremt stora skillnader mellan olika kommuner i Sverige. Elevpengen kan skilja med upp till 30 000, en sådan enkel sak. Detta måste vi ändra på.
Om vi statligt styr ramen kring lärarna överlåter vi pedagogiken till lärarna och rektorerna att sköta de här sakerna. Om man oavsett skolform inte levererar elever som kan vara bra på arbetsmarknaden, som har en stor bredd och kan lyckas på arbetsmarknaden, då är det dags att gå in med en statligt tillsatt rektor. När man gör det styr man upp hela systemet. Då måste vi ha rigida krav, som Moderaterna så fördelaktigt uttryckte det här, och en likvärdighet i hela Sverige, och det får vi genom statlig styrning.
Vad kan vi göra mer för att förbättra situationen? Jo, genom tillstånd och framför allt tillsyn. Sverigedemokraterna har avsatt ungefär 300 miljoner extra till Skolinspektionen för oanmälda besök.
Vi har problem med vissa religiösa friskolor, som har visat sig absolut inte uppfylla kraven. Men ett föranmält besökt på en sådan skola innebär inte att man ser hur det ser ut i verkligheten. Man får en konstlad verklighet visad för sig. Det är Skolverket som sätter upp reglerna och Skolinspektionen som ska försöka granska, och däremellan har man nästan ingen kommunikation. Kvar står den stackars rektorn som ska försöka klara av att göra allting som Skolinspektionen granskar. Och det är sällan samma krav som gäller över hela Sverige, utan det beror lite på vilken skolinspektör som kommer och skolinspektörens bakgrund, om det är en jurist, en tidigare rektor eller vad det kan vara för yrkesbakgrund.
Fru talman! Genom att vi skapar en skolmyndighet slipper vi de här problemen. Då får vi kommunicerande kärl inom en och samma myndighet. Rektorn måste ju veta vad som gäller för att kunna uppnå vissa mål. I dagsläget utdelas straffavgifter på uppemot 500 000 kronor, ett vite som utfaller ifall man inte klarat av uppgiften. Men man kanske inte har fått hjälp från Skolverket eller Skolinspektionen. Här ser vi återigen fördelen med en skolmyndighet.
Varför inte införa ett system liknande det som finns i restaurang- och hotellvärlden, så att man vet vilka kraven är för att uppnå en viss nivå? Vi kan kalla det för guldstjärnor, nivå 1-5 eller vad vi vill och ett offentligt register där alla Sveriges skolor, kommunala skolor såväl som friskolor, kooperativ och andra former, registreras av Skolinspektionen. Då vet rektorn, Skolinspektionen, Skolverket, lärare, föräldrar och elever exakt vad som krävs för att uppnå en viss nivå. Häri ligger en tydlighet som skulle kunna vara enormt viktig för hela systemet.
När det gäller likvärdigheten för friskolor och kommunala skolor har Sverigedemokraterna lagt fram många olika förslag. Det viktigaste tror jag är den digitala elevpengen. Det kan inte vara så att det skiljer så otroligt mycket att vissa friskolor är underfinansierade från terminens dag ett, eftersom kommunen har satt elevpengen så lågt att man inte kommer att klara sig. Jag ska inte här i talarstolen nämna specifika kommuner. Men jag vet en kommun som har gjort så här flera år i rad för att sätta friskolorna på hal is konstant.
Vad händer i slutet av december när budgeten i de kommunala skolorna inte går ihop? Jo, då tillskjuter kommunen medel men ingenting till friskoleenheten. Det här är ett sätt att försöka motverka friskolor som är extremt fult och inte borde vara tillåtet. Självklart ska det vara en lika stor digital elevpeng för alla elever i Sverige. Varför just digital? Jo, för att slippa sitta i oändliga enskilda möten kring en elev med föräldrar, eleven själv, rektor, kurator, skolhälsovård, specialpedagog och klasslärare. Det är många timmar som går åt för väldigt många individer. I slutändan kanske det ger 1 500 kronor till eleven ifall man lyckas hitta rätt statsbidrag just för den eleven. Här måste det finnas en tydlighet med en skolmyndighet och en digital elevpeng. Om alla skriver in sina resultat digitalt kommer det att spara enormt mycket tid samt att pengen kommer att hamna hos rätt skola.
Fru talman! Jag vet att det i dag är många kommuner som gör den här skillnaden när elevpengen räknas ut. Om en elev har bytt till en annan kommunal skola eller friskola och sedan flyttar tillbaka är det den andra skolan som behåller elevpengen, medan den skola som har eleven får vara utan ekonomiskt stöd för eleven i kanske fyra månader. Detta är väldigt orättvist. Med digitaliseringen går pengarna över till rätt skola på sekunden.
Vi har också pratat om vad elevpengen ska baseras på. Ja, absolut inte på den salsapeng som finns i dag. Vi vet att Skolkommissionen kom fram till ett socioekonomiskt index, som skulle tas fram av CSN, om jag minns rätt. Här finns det en otroligt stor skillnad när det gäller vad pengen ska baseras på. Salsa säger i princip att om du är utrikesfödd är du en elev som är underpresterande. Så är inte fallet. De näst bästa eleverna i den svenska skolan i dag är de nyanlända flickorna. De har oftast inte fått den här chansen i sina hemländer.
Låt oss i stället titta på ett socioekonomiskt index. Jag gissar att en ensamstående mamma eller pappa, som kanske har dubbla jobb och fyra barn, har bra mycket svårare att hjälpa sina barn än nyanlända föräldrar från ett land där de fått en hög utbildning eller låg utbildning - det är ju två föräldrar till ett och samma barn. Låt oss förändra det socioekonomiska indexet så att det utfaller pengar på rätt ställe.
Vi har talat väldigt mycket om arbetsmiljön här tidigare, och vi kommer att fortsätta att tala om arbetsmiljön, därför att den fysiska miljön för eleverna och lärarna är det absolut viktigaste. Jag kan inte annat än hålla med Erik Bengtzboe, föregående talare, om att det inte finns några löner i världen som gör att lärare vill jobba på de skolor som är kraftigt underpresterande, oftast liggande i segregerade områden med väldigt dåligt stöd.
Fru talman! Jag har varit ute och föreläst och pratat med lärare hur många gånger som helst och sagt: Du får 5 000 kronor mer, 10 000 kronor mer eller 20 000 kronor mer om du jobbar i just den här skolan. De svarar: Nej, tack. Arbetsmiljön är det absolut viktigaste för lärarkåren.
Jag har som lärare upplevt skolor som har varit mer eller mindre spännande och skolor som har haft en fantastisk arbetsmiljö, och det är det som gör den stora skillnaden. Det räcker att titta här inne. Om vi hade haft sämre ljud, ljus och luft och andra fysiska saker runt om oss som hade påverkat hade debatterna kanske inte hållit lika hög klass.
Fru talman! Vad kan vi göra för lärarna? Jag tror att det absolut viktigaste är att vi tittar på de elever som inte har i den svenska skolan att göra. Elever som dömts för så grova brott att de om de hade varit vuxna kanske skulle ha fått fängelse ska inte gå i det svenska skolsystemet. Vi talar om kanske 80-100 elever. Men har man våldtagit, knivskurit eller kanske misshandlat en människa nästan till döds har man inte i den normala svenska skolan att göra. Därför föreslår Sverigedemokraterna en pliktskola.
Jag vet att Moderaterna driver en linje om att försöka förlänga tiden som elever kan flyttas. I dag flyttas elever inom kommunen och friskoleenheten i max fyra veckor, och det hjälper inte. I dagens digitala värld vet eleverna mycket väl att den pojke eller flicka som förflyttas från en skola till en annan har begått det eller det brottet. Då händer två saker: Antingen riggar denna elev upp sig med tillräckligt mycket saker så att han kan skydda sig själv eller så råkar eleven illa ut när han kommer till den andra skolan.
Vi föreslår som sagt en pliktskola. Man tar bort dessa elever från det ordinarie skolsystemet och ger dem chans att ändå gå i skolan; vi har ju skolplikt i Sverige. I pliktskolan får de chans att få sin studiegång tillgodosedd men inte i den ordinarie skolan.
Vi har många gånger talat om Singaporemodellen. Jag vet att regeringen har föreslagit ett professionsprogram där man suddar ut lite av förstelärarsystemet och lektorsystemet. Det var från början en god tanke, men problemet var att det var rektorn som fick möjligheten att bestämma vem som skulle få de 5 000 eller 10 000 kronorna. Sedan kom också de 3 000 kronorna som skulle vara allmänt löneförhöjande.
Dessa pengar har Sverigedemokraterna gjort om till en Singaporemodell med 18 olika nivåer. Vi börjar på 27 000 kronor och slutar på 60 000 kronor. Dessa är i sin tur uppdelade i ämne, i ledarskap och i pedagogik med sex nivåer för varje kategori. En och samma person har nämligen inte alla dessa kompetenser, för vi är olika. En del är bättre ledare, vissa är duktiga i ämneskunskap och andra är duktiga pedagoger.
Jag frågade två lärare i Växjö om de tyckte om förstelärarsystemet. De svarade ja. Jag frågade då om de tyckte att det var bra att rektor handplockade vilka lärare som skulle få 5 000 extra. Ja, det var jättebra. Då ställde jag en följdfråga: Besökte rektor din klass i förra veckan och tittade på hur du är med eleverna och hur du jobbar ämnesmässigt och pedagogiskt? Nej, ingen var hos oss, svarade de. Men förra månaden då? Nej. Det sista halvåret? Nej. Var din rektor i ditt klassrum och tittade på hur du är som lärare innan lönerna sattes och de 5 000 kronorna delades ut? Svaret var nej.
Fru talman! En rektor ägnar i dag 5-15 procent av sin tid åt pedagogisk verksamhet. Resten av tiden läggs på en massa administrativt arbete som en rektorer inte borde behöva göra.
Fru talman! Jag ska avsluta mitt anförande med två exempel.
Vi har föreslagit ett nära samarbete mellan skola, näringsliv och föreningsliv. Här har vi outnyttjade resurser i samhället som vi borde kunna sätta ihop. Vi vill se ett samhälle som sitter ihop i stället för det splittrade samhälle vi har i dag.
När jag jobbade som lärare hade jag ett nära samarbete med de lokala idrottsföreningarna. Om eleverna inte skötte sig i skolan var vi överens om att de inte fick spela i till exempel nästa fotbollsmatch. Det var en tydlig signal. Vi behöver ett samhälle som sitter ihop, där vi är överens om att om man inte sköter sig får man inga fördelar.
Mitt andra exempel är ett av mina starkaste ögonblick som lärare. Det är från den tiden då vi gjorde praobesök ganska tidigt, i årskurs 5. Inför prao besökte vi olika arbetsplatser, och en elevs upplevelse gjorde honom studiemotiverad på ett sätt som jag aldrig har sett förut.
Vi var på en it-fabrik - låt oss kalla det så för enkelhetens skull - och han sa: "Detta vill jag jobba med, magister Jakobsson. Det här vill jag göra med min framtid." Då sa jag: "Säg det inte till mig; säg det till honom som äger stället." Pojken sprang och frågade vd:n vad han behövde göra för att jobba där när han slutade skolan. Vd:n var tydlig och sa: "Du behöver gå ut nian med bra betyg. Du behöver söka den här gymnasieutbildningen och gå ut med bra betyg. Du behöver sommarjobba hos mig så ofta du kan för att visa att du har god kvalitet på ditt arbete, och du behöver söka detta på högskolan. Sedan kan du komma hit och söka arbete."
Den eleven gick från att vara lite studiemotiverad till att bli mycket studiemotiverad. Jag vet inte om han jobbar där i dag, men jag vet att han gick ut årskurs 9 med väldigt bra betyg.
De absolut viktigaste är att förstå varför man går i skolan. I dag är det många elever som inte vet varför de går i skolan, varför vi har gratis utbildning och vad de ska göra efteråt.