Herr talman! Vi behandlar utbildningsutskottets betänkanden om skolväsendet: UbU18, 19, 20 och 22. Detta är ett omfattande motionsbetänkande som av praktiska skäl har delats upp i fyra delar men som alltså behandlas i den här samlade debatten, som ni har förstått av tidigare talare.
Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i samtliga betänkanden, inklusive ett gemensamt tillkännagivande om trygghet och studiero. Jag vill också tydliggöra att utskottets ställningstaganden och regeringens arbete har målsättningen att höja kunskapsresultaten, stärka läraryrket och öka jämlikheten i skolan. Där ser vi nu resultat med fler anställda, högre kunskapsresultat och resurser som i större utsträckning fördelas efter behov.
Herr talman! Eftersom vi av och till får märkliga debatter om att vissa röstar för eller emot vissa motioner känns det viktigt att lägga ett par minuter på att reda ut vad som gäller här i riksdagen. Det är ganska mycket formalia här. För dem som eventuellt sitter hemma och tittar på debatten eller ser den i efterhand känns det också viktigt att påpeka hur arbetsgången skiljer sig åt när man hanterar motioner här i riksdagen mot hur de hanteras på den lokala eller regionala nivån.
Här i riksdagen kan man bifalla eller avslå en motion, men man besvarar inga motioner. Partierna i riksdagen driver sin politik med partimotioner utifrån enskilda ledamöters motioner. Under den allmänna motionstiden lämnas nästan 4 000 motioner in varje år. Det kan givetvis finnas situationer där en motion lyfter en fråga som regeringen behöver uppmärsammas på. Men det är inte det normala. I de flesta fall pågår redan ett arbete i frågan och motionen avslås. Så är fallet med flertalet av de motioner som oppositionen yrkar bifall till här.
Först vill jag säga någonting om it i skolan.
Att höra barnen i höstas berätta under #tystiklassen att skolan för många var det första stället som de kom i kontakt med porr på gör mig både ledsen och ärligt talat också förbannad. Det är fullständigt oacceptabelt.
Låt mig vara tydlig med att för Socialdemokraterna är det självklart att skolan ska vara fri från både pornografi och våld. Elever ska inte surfa runt efter porr på skoltid eller riskera att ofrivilligt få se porr. Det ska inte vara så att barn och unga använder mobiler, datorer, surfplattor till annat än skolarbete i skolan. De digitala verktyg som används i skolan ska tillhandahållas av skolan och då är det också rimligt att skolans verktyg inte kan användas till vad som helst.
Därför har regeringen tydliggjort i den nya digitaliseringsstrategi som kom i fjol att våra skolor ska ha en strategi för hur man använder nätet så att möjligheter tas till vara och risker undviks. Och i arbetet med den strategin, som skolhuvudmännen nu gör, måste givetvis förbud mot ett sådant elände som porr och våld finnas.
Regeringen avsätter också nu 50 miljoner kronor till förstärkt arbete med sex- och samlevnadsundervisning i skolan, detta som ett av många svar på det som kom fram under metoo. Så för att återupprepa vad jag sagt: Vi står självklart för en skola fri från porr, och vi är för att skolorna använder de verktyg som behövs för att komma till rätta med detta. Arbete i riktning mot att ta bort porr i skolan pågår och kommer att fortsätta tills den är borta från varenda skola i hela landet.
Ända sedan statsministerns regeringsförklaring 2014 efter valet har skolan varit i fokus. Det jag inledde med - att vi ska höja kunskapsresultaten, stärka läraryrket och öka jämlikheten i skolan - är vad regeringen har haft fokus på sedan valet. Låt mig påminna om några viktiga saker som har skett.
Den nationella samlingen för läraryrket var nästan det första som hände efter valet. Då samlade statsministern och de berörda statsråden de fackliga organisationerna och satte sig runt samma bord och diskuterade. Vad behöver göras för att läraryrket återigen ska vara attraktivt och eftersökt? Och steg för steg har åtgärder vidtagits i riktning mot att förbättra och förändra. Regeringen har varit lyhörd för vad professionen har lyft fram.
Ännu en viktig pusselbit var utredningen som leddes av Björn Åstrand och som alldeles nyligen presenterade sina förslag. Utredningen handlar om att visa hur läraryrket kan få högre status, och huvudförslaget är ett nationellt professionsprogram som ska vara ett tydligt, nationellt ramverk för hur lärare och rektorer kan avancera i karriären genom kompetensutveckling och ökade erfarenheter. Det betyder att en lärare ska kunna gå från att vara legitimerad lärare till att bli erfaren lärare, meriterad lärare och slutligen särskilt meriterad lärare. I utredningen betonas också vikten av att de bäst meriterade lärarna också används till de svåraste uppdragen.
Jag tror att detta är viktiga förslag som är efterlängtade av många. Dessa båda saker - den nationella samlingen för läraryrket och Åstrands utredning - svarar på många av de motioner som har lagts fram i dessa betänkanden.
Samverkan för bästa skola är kanske ändå det enskilt bästa uppdrag som regeringen har avsatt pengar till. Det innebär att staten tar ett större ansvar för likvärdigheten genom att Skolverket erbjuder stöd och råd i samarbete med lärosätena till de skolor som har de allra största utmaningarna och som vill åstadkomma resultat i riktning mot det bättre.
Vi socialdemokratiska ledamöter i utbildningsutskottet har särskilt följt satsningen och har besökt många av de skolor som deltar. De budskap som vi fått med oss är samstämmiga: Det är så bra att dels få stöd och råd, dels få struktur och ögon utifrån som ser vad som behöver förändras. Och vi ser att något händer med resultaten för de skolor som deltar. Det blir till det bättre. Det här är alltså väl investerade pengar.
Tillsättandet av en skolkommission - att samla ledande forskare för att se vad som behöver göras - var ytterligare en viktig åtgärd som regeringen vidtog tidigt i mandatperioden. Vi har nu fått deras förslag, och några saker är redan på gång. Andra håller vi på att titta på.
En viktig sak som är på gång är ökade resurser till skolorna. Hela 1 miljard rullas redan ut och följs nästa år av 3,5 miljarder för att 2020 landa på hela 6 miljarder kronor. Det är pengar som ska fördelas utifrån socioekonomi, det vill säga de som har de största behoven ska också få mest. Så förändrar man, och så fördelar man för att nå jämlikhet.
Slutligen, herr talman, ser vi i dessa motioner många bra förslag från enskilda ledamöter. Men det mesta som efterfrågas är redan på gång eller utreds vidare.
(Applåder)