Fru talman! Låt mig inledningsvis konstatera att Sveriges rektorer har mitt fulla förtroende.
Stefan Jakobssons inledning vittnar om hur svårt det är att behålla foten där man har satt ned den. Man talar om att politikens roll är att sätta ramar och att professionen sedan ska driva verksamheten. Men så har man en lång tankebana där man misstänkliggör rektors förmåga att bestämma vem som ska vara förstelärare och vem som ska ha vilken lön. Det är svårt att vara rektor, och de förtjänar respekt.
Jag har fullt förtroende för att rektorerna kan både avgöra vem som är lämplig att vara förstelärare och sätta löner för sin personal. Vi ska inte ha en ordning där politiker ger sig in i denna diskussion - även om jag också önskar att rektorer skulle tillbringa mer tid i klassrummen. Men det måste vara deras val hur det ska göras.
Fru talman! Det var inte därför jag begärde replik utan för att jag inte förstår hur Sverigedemokraterna tänker med sin pliktskola. Det lät nästan som att Stefan Jakobsson talade om en krigsskola. Är er bild att alla elever som någon gång mött motgång, fattat dåliga beslut och begått kriminella handlingar permanent ska ställas vid sidan av i det svenska skolsystemet och samlas på en enda skola där alla dessa elever tillsammans ska utgöra elevunderlaget?
Jag tror inte för fem öre på kamrateffekter, och den mesta forskningen konstaterar att det inte är något som är vedertaget att det existerar. Men jag tror att det är en utmaning att vara lärare på en skola som till 100 procent består av den typ av elever som Stefan Jakobsson beskriver.