Herr talman! Stefan Jakobsson har redan yrkat bifall till våra reservationer, och jag yrkar bifall till desamma.
Först vill jag göra en reflektion över det som har kommit upp i de två senaste anförandena om pornografi i skolan.
Sverigedemokraterna är självklart helt emot pornografi i skolan, men vi tror inte på idén med ett nationellt porrfilter, som det har talats om. Det fungerar inte tekniskt, och det fungerar bara delvis. Eleverna kan komma runt detta porrfilter, och dessutom har de egna mobiler i dagens skola.
Vi måste lita på lärarna. Vi måste helt enkelt lita på att lärarna klarar av jobbet att se till vad eleverna sysslar med på skoltid och på raster. Det finns nog ingen annan väg att gå.
Jag är personligen lite förvånad över att många är jättemycket emot pornografi i skolan medan de inte har någonting emot att det målas porr på en hel husvägg på Kungsholmen. Där går det förbi såväl skolklasser som barn- och dagisgrupper. Lite reflektion, tack!
I övrigt tänkte jag bara ta upp ett par saker i mitt anförande, men de är viktiga. Jag börjar med religiösa friskolor.
Först vill jag säga att jag välkomnar att Socialdemokraterna till slut har vaknat i denna fråga. SD vill dock, till skillnad från Socialdemokraterna, stoppa all nyetablering av religiösa friskolor. Socialdemokraterna vill, om jag har förstått saken rätt, skruva i regelverket kring skolorna. Det ska då gälla alla skolor, även befintliga skolor som i dag fungerar mycket bra.
Det finns ju ingen anledning att försvåra för de skolor som i dag fungerar utmärkt och kanske tillhör de bästa i landet. Det är ju så att både de bästa och de sämsta skolorna förmodligen är religiösa friskolor.
Medierna har uppmärksammat missförhållanden i religiösa skolor, och man får noga säga att detta har skett med viss regelbundenhet. Det senast uppmärksammade fallet var al-Azhar i Stockholm, där personalen delade upp pojkar och flickor när de gick på skolbussen.
Skolinspektionen hade året innan detta uppmärksammades gett skolan godkänt. Kan vi lita på Skolinspektionen längre, eller hur ska vi tolka detta? Detta uppmärksammades ju dessutom av allmänheten. Om nu allmänheten kan upptäcka sådana här oegentligheter utanför skolans väggar, vad sker då innanför skolans väggar?
Situationen är nu sådan att vi säger stopp för nyetableringar av religiösa friskolor. Det här är ett stopp som om det vunnit majoritet i riksdagen självklart skulle kunna kringgås, men vi måste ju börja någonstans.
Vi har ett ansvar för att skollagen följs och för att elever inte blir indoktrinerade på skoltid. Vad som sker inom hemmets väggar har vi inte med att göra. Detta är ju dock en till hundra procent skattefinansierad verksamhet, och det här kan vi inte tillåta.
Vi har ju redan tidigare väckt motioner om att religiösa friskolor måste kontrolleras hårdare, vilket exemplet med al-Azhar tydligt visar. Vi har också väckt en motion om att stater utanför Norden inte ska få finansiera skolor eller skolverksamhet i Sverige. Vi tror inte att någon skänker bort pengar utan att få något tillbaka, och vad är det då man vill få tillbaka?
Ett förslag som ligger mig varmt om hjärtat är att utbilda skolpersonal i hedersproblematik. Skolan är ju självklart den instans som kan upptäcka om någon flicka eller pojke blir utsatt för hedersförtryck. De som kan hjälpa till och försöka att uppmärksamma om någon blir utsatt är klasslärarna och övrig skolpersonal. Enligt mitt förmenande ska vi självfallet erbjuda dem en utbildning rörande hedersförtryck så att de kan se tecken på detta. Det kanske inte behöver ske på alla skolor i alla områden i vårt avlånga land, utan det är mer aktuellt i vissa områden. Det är också en kostnadsfråga och en resursfråga.
Ibland upplever jag att politiker tävlar i att fördöma hedersförtryck. Om det händer något katastrofalt med en flicka eller pojke träder politiker fram, och välviljan känner inga gränser. Men vi måste handla innan det händer någonting, inte efter att det har hänt någonting. Det har ju redan hänt saker.
Varför har Sveriges resultat fallit i PISA och andra undersökningar? Det finns sannolikt flera orsaker, men jag menar - och det är flera andra som har tagit upp det här - att den tyngsta orsaken är bristen på studiero och trygghet i klassrummet. Studieron i klassrummet är också den största skillnaden mellan den skola som jag gick i en gång i tiden och skolorna vi i dag har i många utsatta områden. Många ambitiösa elever i utsatta områden blir i dag berövade en chans att få en bra skolgång och bra betyg på grund av en störig klassrumsmiljö.
Jag har tagit upp detta med klassrumsmiljön tidigare, som den minnesgode vet. Men jag har precis läst den bok jag nu håller upp, Kunskapssynen och pedagogiken . Den handlar om forskning. Hjärnforskaren Martin Ingvar har skrivit ett jättebra avsnitt där han utförligt beskriver hur våra hjärnor sedan tusentals år har programmerats genom evolutionen till att i första hand prioritera överlevnad. Allt annat blir nedprioriterat om en människa känner sig hotad eller otrygg. Det är historiskt detta som hjälpt oss att överleva genom alla årtusenden.
Samma överlevnadsfunktion kopplas på för elever som känner sig otrygga eller till och med hotade i ett klassrum. Vad gör elevens hjärna om den upplever otrygghet i sin omgivning? Självklart kopplas den om till det system som har hjälpt oss att överleva genom alla årtusenden. Överlevnad kommer först, inlärning kommer långt ned. Många elever kan inte lära sig något om de inte har en lugn och trygg klassrumsmiljö, hur gärna de än vill.
Sverigedemokraterna har några förslag för att skapa en lugn klassrumsmiljö, bland annat jourklasser och mer ledarskapsutbildning i lärarutbildningen. Stefan tog också upp några förslag i sitt anförande.
Jag vet inte om ni kommer ihåg den hearing vi hade i förstakammarsalen för ett par veckor sedan. Där talades det om hur viktigt det är att lärarna har förmåga att skapa lugn i klassrummen. Vid samma hearing påpekades också hur viktigt det är med tillräcklig ledarskapsförmåga hos lärarkåren.
Det räcker självklart inte med bara de här förslagen, utan vi måste genomföra en rad reformer för att återställa en bra studiemiljö i våra klassrum, och Stefan tog upp några av dem.
Jag tror att vi måste börja nu om inte en massa elever, speciellt i våra utsatta områden, ska gå förlorade i utbildningssystemet, för det är i våra utsatta områden som problemen är akuta.
I detta anförande instämde Stefan Jakobsson (SD).